Det är sannerligen imponerande vad man kan göra med datorer nuförtiden. Allt började med uppfinningen av transistorn 1947 av John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley vid Bell Labs. Sedan dess har beräkningskapaciteten ökat exponentiellt och priset på minne minskat i samma takt. Det gör det möjligt att lagra, analysera och presentera information som aldrig förr.
Härligt härligt, men farligt farligt
Minns tydligt på tidigt 80-tal hur min far förklarade faran med datorisering som gjorde det möjligt att ”samköra register” och kartlägga människor. Som all teknik kan datorer i allmänhet och artificiell intelligens i synnerhet användas för gott och ont. På plussidan hittar vi saker som smartare maskiner, bättre medicinsk diagnostik, högre produktivitet och materiellt välstånd. På minussidan hamnar fördumning, staters möjligheter att övervaka och bekämpa sina undersåtar samt bedriva effektivare krig. Men nej, AI kommer inte ”ta alla jobb” och skapa massarbetslöshet. Inte mer än vad uppfinningen av plogen och Spinning Jenny gjorde.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tror mer gott eller ont kommer ur den här tekniken, men med tanke på att Sverige och andra ”utvecklade” stater blir allt mer aggressiva mot sina undersåtar lutar jag åt det dystopiska hållet. Även om jag gillar datorteknik, drar jag mig allt mer åt det analoga. Handlar alltid kontant.
En bubbla men ingen fluga
Sveriges sista kommunikationsminister Ines Uusmann (1994-1998) är känd för att hon i en intervju med SvD 1996 var skeptisk till att slösurfande skulle bli en grej. Som rubrik sattes de berömda orden att ”Internet är en fluga”. Varken internet eller AI är en fluga. De är här för att stanna.
Men finansiellt sett var internet en bubbla, precis som etanolbilar, vindkraft, batterifabriker, grönt stål, vätgas, krigsindustri och nu AI. Har man varit med ett tag känner man igen mönster. Är man nyfiken och analytiskt sinnad tar man dessutom reda på vad som ligger bakom mönstren så man kan börja göra förutsägelser. Under mina år som finansanalytiker på några hyfsat ansedda och seriösa finansiella institut samlade jag på mig en del nyttiga insikter i bubbelekonomi.
Ny ekonomi, nyspråk och ny matematik
Nyspråk är kraftfull. Under internetbubblan fick vi veta att vi gått in i den så kallade nya ekonomin. Här gällde inga gamla dammiga ekonomiska lagar. Varför inte? För det är ju en ny ekonomi, dumskalle, det hör du väl på ordet? I den nya ekonomin var gamla tillgångar som butiker och fabriker en belastning. Företag som bara hade en hemsida kunde därför vara högre värderade än företag som hade hemsida men belastades av att äga riktiga butiker, lager och fabriker. Detta visade sig med tiden vara strunt i gyllene dosor.
Ett vanligt sätt att mellan-tummen-och-pekfingret värdera en aktie är att betrakta så kallade vinstmultiplar. En populär sådan är P/E-talet. P är aktiens pris, alltså börskurs, medan E är dess earnings per share, dvs. vinst per aktie. P/E-talet talar om hur hög börskursen är i multiplar av vinsten. Ett P/E-tal på 5 säger att företagets aktie värderas fem gånger årsvinsten (per aktie). Man vill gärna fynda undervärderade aktier med låga vinstmultiplar. Ett rimligt P/E-tal för ett moget bolag är nånstans kring 5, kanske uppåt 10. Telefonaktiebolaget LM Ericsson har idag ett P/E-tal på sisådär 10-12. En grundläggande anledning till att äga en aktie är för att få del av årsvinsten i utdelning. Då ska man komma ihåg att aktiens ägare inte får del av hela årsvinsten utan, i ett moget bolag, kanske en tredjedel. Med ett P/E-tal på 5 betalar man då ett pris för aktie som motsvarar 15 års utdelningar. NVIDIA är ett av de företag som gjort sig mest känt i den ny-nya AI-ekonomin. Det har i dagsläget ett P/E-tal på 45.
Företag i den nya ekonomin gjorde sällan vinst, men det var inga problem, för vinst var också en belastning. Ett företag som fick pengar över hade inte investerat tillräckligt mycket i tillväxt. Med låg vinst, litet E, blir vinstmultiplarna väldigt stora, de expanderade så att säga, vilket visade att aktierna var högt värderade, alltså dyra. Jag frågade en kollega som var smartare än jag varför multiplarna expanderade. Han förklarade att det berodde på multipelexpansion. Ett bra nyord i den finansanalytiska verktygslådan.
Om vinsten = 0 blir P/E oändligt. Det kallas för att dividera med noll, vilket strider mot det elfte budordet, enligt min salig matematiklärare i Uppsala. Med negativt E blir P/E-talet negativt och lika absurt. Vad gör man då som finansanalytiker för att kunna fortsätta motivera KÖP av aktien? Aktieanalytiker föredrar nämligen att alltid rekommendera KÖP. Då gör man som alla andra och sticker inte ut hakan. I dagsläget rekommenderar 50 av 65 analytiker KÖP av NVIDIA, ytterligare 11 STARKT KÖP. Bara 4 avviker. Jo, man uppfinner nya multiplar som baseras på någon annan storhet. Ett naturligt alternativ är att jämföra börskursen med bolagets intäkter. Stora intäkter är bra precis som stor vinst. Som påminnelse är vinst = intäkter – kostnader. Tyvärr hade många företag i den nya ekonomin knappt heller intäkter, vilket gjorde även intäktsmultiplarna obehagligt stora. Men företagen hade ju kostnader! Och ju större kostnader desto mer betydde det ju att man investerade i tillväxt. Så gav den nya ekonomin upphov till ny finansmatematik. Företag började tävla om vem som kunde bränna mest pengar fortast för att deras kostnadsmultiplar skulle bli så låga som möjligt. Det kanske mest komiska exemplet är skojarföretaget boo.com som sålde kalsonger på nätet. När personalen åkte på affärsresa till exempelvis London fick man ta med sig en kompis som kunde hjälpa till att bränna aktiekapital.
Ett annat lustigt fenomen var aktiesplits. Företag som knappt säljer något måste ändå få in pengar på något sätt för att kunna betala ut löner och bonusar. Det gör man genom att trycka upp nya aktier och sälja till entusiastiska spekulanter. Säg nu att ett företag har ett antal aktier i omlopp och kursen stiger från 500 till 1000 kronor. Är det dyrt? Amatören tycker att 1000 är ett stort tal och aktien känns därför ”dyr”. Men börskursen ensam säger inget om aktien är billig eller dyr. Den måste ställas i relation till antalet aktier och bolagets prestanda. Företaget kan få aktien att se billig ut för de lättlurade genom att göra en aktiesplit och dela varje aktie i t.ex två delar. Varje aktieägare har plötsligt dubbelt så många aktier och de är nu värda 500 kr igen. Plötsligt blev aktien ”billig”. Företaget passar sedan på att trycka upp och sälja nya aktier och folket strömmar till med sina besparingar för att köpa den billiga aktien. Inget substantiellt i företaget har ändrats, annat än att företaget fått in mer kosing.
Optimismen var oändlig. En vanlig kalkyl för en startup kunde låta så här: ”Vi ska bli först på att sälja tandpetare på nätet! Anta att vi kan tjäna tio kronor på varje paket. Om så bara fem procent av världens befolkning köper tjänar vi 5 procent gånger 5 miljarder människor gånger 10 kronor, alltså 2,5 miljarder kronor!” Och investerarna strömmade till. Oftast med andras pengar. Det gjordes tv med unga lovande företagare, till exempel The Apprentice med Donald Trump.
Man kan gnälla över bubblor eller hänga på och pröva lyckan att bli rik. För samhället som helhet innebär bubblor dock en förlust. Resurser och besparingar har förslösats på trams. Ett fåtal utvalda, särskilt de med välutvecklade politiska tentakler, blir rika.
Staten orsakar bubblor, inte girighet
Och just där har vi förklaringen till finansbubblor och konjunkturcyklerna – ett av de största slöserierna i samhället. Det har inget med girighet att göra. Girigheten är en mänsklig konstant och går inte i cykler. Förklaringen är staten som tar dina pengar i skatt och öser in dem i det ena vansinnet efter det andra och skapar nya bubblor. Och statens centralbank trycker upp nya pengar och ger till bankerna som de blåser in i bubblorna, samtidigt som inflationen gör allt dyrare för Svensson. Och sedan skapar den incitament för dem som förvaltar din krympande pension så att de öser in dina pensionspengar i bubblorna också. Så uppstår och växer bubblor. Och när vinsten uteblir och verkligheten hinner ikapp tar det roliga slut och dina pengar har simsalabim flyttats till deras fickor. Du har mindre pengar kvar samtidigt som allt blivit dyrare och Elon Musk kvitterar ut en bonus från Tesla på ca 10 000 000 000 000 (tio miljoner miljoner) kronor från den gröna bubblan.
AI är liksom internet här för att stanna. Det ändrar dock inte faktum att vi har en AI-bubbla. Den ny-nya ekonomin kommer ta slut precis som den nya ekonomin – med gråt och tandagnisslan för flertalet, och stora vinster för fåtalet. Överflyttning av ekonomiska resurser från folket till de politiskt närstående är själva målet. Bubblorna är modus operandi.