tisdag, september 14, 2021
HemKulturAll kultur är inte lika mycket värd

All kultur är inte lika mycket värd

Många är de som vill ta del av och berömmer sig om den kristendom som danade vår civilisation. Men hur många är verkligen beredda att vara en del av den kristendom som byggde vårt samhälle; det samhälle vi nu ser mår allt sämre?

Carl Rudbeck, litteraturvetare och skribent, skriver i en krönika på Smedjan (”Alla religioner är inte lika bra”) om sambandet mellan kristendomen och samhället. Hans text aktualiserar frågan huruvida dagens kristendom hade kunnat dana en civilisation?

Rudbeck tar utgångspunkt i sanningsbegreppet: ”Kristendom och islam har länge legat i luven på varandra. De går inte att förena. Men de teologer som här talar tydligt är sällsynta. Båda religionerna kan mycket väl vara falska men båda kan inte vara sanna.”

Han har rätt. Båda kan inte vara sanna. Det förhåller sig så med sanningen. Antingen är något sant eller så är det inte sant. Om detta och om relativismens konsekvenser har vi tidigare skrivit här. Rudbeck menar vidare att kristendomen är det bättre alternativet. Inte minst i fråga om att skapa samhällen:

”Sanningshalten i de religiösa dogmerna förefaller för en utomstående vara ungefär lika hög eller låg men vad som kan jämföras är de sociala, moraliska och politiska konsekvenser olika religioner har fört med sig. Här tycks det mig som om kristendomen slår andra religioner. Kort sagt: kristendomen har skapat bättre samhällen än vad andra religioner har lyckats göra.”

Den kristna tro och lära som förde med sig de sociala, moraliska och politiska konsekvenser som Rudbeck menar är överlägsna, måste ha varit så genomgripande att den hölls för sann. Annars hade dessa sociala, moraliska och politiska framsteg aldrig gjorts. Och fundamentet i den kristna traditionen är just att det är uppenbarad sanning vi har att göra med.

Detsamma kan, med samma logik, sägas gälla kultur och – framför allt – kulturer. Kulturella uttryck har ju dels med tycke och smak att göra. Men kulturer, de vi som samhällen odlar, är olika bra och framgångsrika. En kultur där allt kretsar kring och till synes emanerar ur en centralmakt är, per definition, sämre än en kultur som är decentraliserad och omfattar individuell frihet, lokalt självbestämmande och mycket mer.

Rudbeck tar sedan upp liberalismen vilken ”satte igång ett kritiskt tänkande som ledde till renässans och upplysning – och paradoxalt nog till det sekulariserade samhället.” Det tycks som att han alls inte ser problemet i att den kristendom som han menar är grunden för vårt samhälle, i och med upplysningen, fick allt mindre plats för att i ”det sekulära samhället” vara förpassad till en den privata sfärens religiositet. Rudbeck medverkar därmed till att dra undan mattan för kommande generationer och deras koppling till historia, förfäder och kultur.

Men han såg att just den kritiken skulle komma. Därför garderar han sig med att diagnostisera dem som hävdar att lösningen på dagens problem står att finna i källorna – alltså i kristendomens vagga; i den odelade Kyrkan. Rudbeck skriver:

”Den kristna tänkare som menar att lösningen på vår tids problem är att gå tillbaka till urkristendomens värld skulle med rätta stämplas som galen.”

Well, Carl Rudbeck, jag är här! Och jag är allt – om inte galen – så i varje fall en smula dåraktig. Inte minst i relation till det postmodernistiska, relativistiska och allt sjukligare samhälle vi lever i. Jag tror på människor och jag tror på att människan behöver ”ren Gud”, en ordning att förhålla sig till, frihet och det arv som en gång danade vår civilisation.

Frågan är alltså om dagens kristendom, den fogliga, urvattnade, till oigenkännlighet söndertolkade och världsligt orkestrerade verkligen skulle kunna bygga en civilisation? Skulle den ha kunnat stå emot Muhammedanerna i Tours eller Osmanerna i Wien 1683? Rår den på djävulens list och bländverk idag? Finns det över huvud taget någon som är beredd att gå i döden för den moderna kristendomen? Skulle kyrkan som vi känner idag anställa korståg för att freda sig?

Det var inte namnet kristen som byggde civilisationen. Det var det innehåll; den tro och lära, som människor var beredda att offra sina liv för som en gång gjorde det möjligt. Den gav fria män och kvinnor den mening som nuvarande globalistiska regim undan för undan berövar oss. Den Gudagivna mening vi som människor själva äger och skall ta tillbaka.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här