Bara centralstyret kan ge legitimitet

1
228
Äkta eller oäkta sport? Centralmakten har givit den legitimitet. Foto: Oliver Sjöström

På väg hem från Undenäs av alla ställen på jorden, lät jag Sveriges radios program ett ljuda i den solvarma hyrbilens kupé. Alla som någon gång plågar sig på det viset vet att det med jämna mellanrum sänds nyheter från Ekot. Och det är lustigt för när man hör samma nyheter för artonde gången på bara några timmar, framstår det som fullständigt självklart att det heter Ekot, ekot.

En av de mer centrala nyheterna denna dag var att det mäktiga Riksidrottsförbundet har haft något slags möte och vid detta valt in tre nya medlemsförbund; vart och ett representerandes en idrott, exempelvis Svenska padelförbundet som är en av de nyinvalda medlemmarna. I radioinslaget intervjuades Svenska padelförbundets förbundsordförande som menade att detta historiska beslut ger sporten och Svenska padelförbundet legitimitet och att man har bedömts ha erforderlig administrativ kapacitet i organisationen.

På sin hemsida skriver man vidare att ”det är en historisk dag för svensk padel. Medlemskapet i Riksidrottsförbundet är den enskilt viktigaste historiska händelsen för svensk padel. Vi firar beslutet med stolthet och ser fram emot att samarbeta med hela den svenska idrottsrörelse [sic.], säger Tomas Andersson, förbundsordförande och Calle Åkesson, verksamhetschef för Svenska Padelförbundet.” (Källa: Svenska padeförbundets hemsida)

Jag är ingen sportnörd. Och framför allt ingen organiserad sådan. Jag lyfter mitt skrot på gymmet och gör mina vandringar. Vad som däremot började snurra i tankarna efter att ha tagit del av nämnda sportpolitiska nyhet var ordet legitimitet. Vad är det – egentligen – som ger någon eller något legitimitet? Och varför söker människor och organisation alltid sin ”legitimitet” från ett politiskt ovan?

Det viktigaste som hänt padelsporten är uttryckligen att man blivit politiskt godkänd. Släppts in i “finrummet”, om man så vill. Och det av idrottens mäktiga centralmöte. Men vad med alla utövare och nybildade lokalklubbar? Jag vet inte hur deras organisation ser ut, bara att förbundsordföranden nu får frottera sig med idrottens övriga förbundsordförande och att man skall skicka egna representanter ännu ett pinnhål högre i en hierarki styrd av politik och pengar. Med andra ord: nu har även padelsporten blivit korrupt och en kontaktyta som används för att indoktrinera människor med värdegrunden.

Legitimitet kommer av legitim, det vill säga något äkta eller rättmätigt. Motsatsen är illegitim, alltså något oäkta. Genom att exempelvis legitimera sig bevisar man med hjälp av en officiellt – inte sällan statligt utfärdad – handling att man är den man utger sig för att vara. Padelsporten var helt enkelt oäkta ända fram till att riksidrottsförbundets centralmöte bestämde annat. Faktum är att vi lever i en föreställning att endast centralmakten har mandat att förklara något för äkta och legitimt; något att lita på.

Ett annat exempel på tilltron till äkthetsintyg von oben, är de många yrkeskategorier som kräver legitimation. Lärare och läkare är två exempel. Men att en lärare begåvats med yrkeslegitimation säger egentligen bara att staten har godkänt personen och att denne/denna har genomgått erforderlig programmering. Varken läraren eller läkaren blir skickligare av den typen av legitimitet. Vad som borde vara utslagsgivande är resultaten av deras gärningar. Föräldrar och patienter märker rätt snabbt huruvida en lärare eller läkare kan sin sak. Det kräver heller ingen byråkratisk administration utan legitimitet och erkänsla – förtroende om man så vill – kommer underifrån.

När det gäller läkare och sjukvård har man, som det heter, möjlighet och rätt att få ytterligare läkares syn på det man söker för. Den första diagnosen kanske inte riktigt motsvarade det man själv misstänker. Man känner ju sin egen kropp bäst, så att säga. En sådan handling är ett exempel på gräsrotslegitimitet, eller illegitimitet. Man godkänner helt enkelt inte den första läkarens praktik.

Som förälder och elev borde man kunna ha samma rätt och möjlighet, att helt enkelt ta sin mats eller sina telningar ur skolan med hänvisning till att läraren inte uppfyller de krav man som ansvarstagande och frihetlig förälder har. Att helt enkelt ta saken i egna händer; kanske gå samman i grannskapet och organisera sin egen kunskapspraktik.

Kort och gott borde man ha rätten att välja bort regimlegitimerade lärare och läkare, bara för att hålla sig mentalt sund. Och frågan är om inte också padelutövarna kommer att söka sig andra vägar när de har tröttnat på att deras sport blev toppstyrd och politisk. Det är nämligen priset man får betala för den försåtliga statliga legitimiteten.

 

Föregående artikelDet är inte kört
Nästa artikelSkydda dina barn från sexualpropaganda
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här