fredag, december 3, 2021
HemLedareBarn skall inte styra landet

Barn skall inte styra landet

Sveriges kultur- och demokratiminister, Amanda Lindh (mp), skriver tillsammans med flera andra kvinnliga partikollegor på DN Debatt att det är dags för en ny maktutredning. Demokratin måste till varje pris skyddas för att inte kapas av någon som tycker annorlunda än Miljöpartiet (och nuvarande regeringen, får förmodas), det vill säga av oppositionen. Att vara i opposition har blivit synonymt med att vara antidemokrat. I sin text föreslår de också att barn skall ges rösträtt i val till kommun, region, riksdag och Europaparlamentet.

Svaret på den negativa utvecklingen man själv bär ansvar för är, helt enkelt, att öka hastigheten på förfallet. Det blir nämligen resultatet av att sänka rösträtten till 16 år. Det faktum att man har som argument att det är femtio år sedan rösträttsåldern sänktes senast, pekar bara på en accelererande infantilisering. Om det nu vore en självklar progression att med jämna mellanrum justera denna åldersgräns neråt borde nästa steg vara till 14 år inom loppet av ytterligare några årtionden. Var tar det stopp? Är demokratin fullt utbyggd först när förskolebarn ges rösträtt i ett miljöpartistiskt styrt parlament?

Människans hjärna är fullt utvecklad först i 25–30 års åldern. Tonåringar experimenterar, tar risker och styrs till stor del av sina känslor. Kompisar är, exempelvis, viktigare än familjen. Hjärnbarken, det som kallas hjärnans grå substans, är indelad i så kallade lober. Dessa mognar i olika takt – från nacken och framåt. Pannloben som ansvarar för vår kognitiva förmåga, det vill säga planering, förstånd och beslutsfattande, utvecklas och mognar sist, alltså långt upp i tjugoårsåldern. Hjärnans mognadsprocess kommer inte att snabbas på för att barn ges ansvar som måste vila på klokskap, konsekvenstänkande, långsiktighet och mognad.

Enligt internationell forskning som presenterades häromåret är det också så att den genomsnittliga IQ-nivån i Sverige sjunker år från år; en trend som började för några tiotal år sedan. Under hela 1900-talet har det annars varit tvärt om, det vill säga Sveriges och Skandinaviens IQ-nivå gick stadigt uppåt enligt internationell forskning. Trots det forskningen påvisar i form av intelligens och hjärnans utveckling är det ändå kön, icke-kön, ålder, ideologier och annat fullständigt irrelevant som står i förgrunden. Skall vi gå till botten – alltså kapsejsa – skall vi göra det i armkrok, neutralt och hujedamig-inkluderande.

Det är ett faktum att i takt med att allt blir jämställt, jämlikt, kvoterat och feminint så kommer samhället att degenereras och utvecklas i en riktning som inte gynnar någon. Vi måste förstå att uppskatta skillnader och att göra just skillnad på, exempelvis, vuxna och barn. Vi måste förstå att alla inte ska läsa in en så kallad studentexamen. Det är slöseri med resurser eftersom långt ifrån alla kommer att ha användning för det som borde ha lärts in på den nivån, vilket inte sker varför slöseriet dessutom är dubbelt.

Att alla inte bör studera har inget med mänsklig värdighet att göra. Eller ”allas lika ’värde’” som det stavas idag – en felöversättning av FN-stadgan om de mänskliga fri- och rättigheterna. En människas värdighet, lycka etcetera har inget som helst att göra med huruvida hon har läst ett flerårigt estetiskt program på gymnasiet och därmed har den mänskliga rättigheten att komma in på socionomprogrammet eller studera till genderadvisor vid någon av landets alla provinshögskolor. För att sedan, med samma självklara rätt, kräva anställning på någon HR-avdelning. Gärna i en kommunal organisation med skattefinansiering.

Det är heller ingen rätt att kräva att barn skall ges rösträtt. Makt, inflytande och ansvar måste först övas och det finns för den som vill öva torrsim en hel lång rad med nyttiga ideella föreningar. Men det är fullständigt uppenbart varför Lindh et al vill sänka rösträttsåldern. För det är det enda sätt på vilket de kan öka sin väljarbas. De förlitar sig till barnets logik, dess känsloregister, kultur och oförmåga att tänka i termer av familj, länder, sammanhållning och tillit.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här