Jag minns det som igår. Min tandhygienist gick igenom de vanliga frågorna: ”Du har inte börjat snusa eller röka? Borstar du fortfarande tänderna alldeles för ofta?” Och sen la hon till, lite obekväm, vad det verkade: ”Är du utsatt för våld i nära relationer?” Sen dess har man fått vänja sig; sjuksköterskan på BVC, optikern, chefen. Överallt får man frågan.
Anledningen till detta är ett 132 punkter långt åtgärdsprogram som ska pågå 2024-2026 för att ”på bred front bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck”. För att få oss att förstå att problemet inte (bara) handlar om det faktiska våldet utan om dynamiken i relationen, talar vi numer även om psykiskt och ekonomiskt våld.
Man försöker komma åt kärnan, vilken är att kvinnan utsätts för kontroll. Hon lever under – ofta godtyckliga – regler som hon inte får vara med och bestämma om. Om hon inte följer dem riskerar hon hot om våld eller våld. Hennes liv är en tillvaro av att följa någon annans regler och ett ständigt hot om att bli utsatt för våld. Ett vidrigt liv om du frågar mig. Varje ofri individ är a waste of a what could have been a beautiful life.
Vi vill att kvinnan ska leva i frihet. Att hon ska ha bestämmanderätt över sin kropp och över värdet av det arbete hennes kropp utför. Att hon ska ha möjlighet att lämna relationen utan att vara rädd för konsekvenserna.
Man vet hur det funkar, hon värms långsamt upp som en groda, reglerna växer först långsamt i början. Hon protesterar. Han backar. Kanske ber om ursäkt. Köper blommor. Säger att han ångrar sig. Efter ett tag börjar hans kontrollbehov i det närmaste att skena.
Jag har under mitt arbete i andra länder bevittnat så mycket våld mot kvinnor och flickor att jag lätt skulle ge min högra arm för att få slut på det. Men jag ger nada för det 132 punkter långa åtgärdsprogrammet och jag är heller ingen anhängare av kvinnojourer eller feminism för deras släpande i smutsen av stark, normal, beskyddande manlighet. Utan de goda männens styrka och beskydd är vi kvinnor verkligen värnlösa gentemot de svaga, onda männen. Men det är en annan diskussion.
Låt oss i stället zooma ut och titta på dynamiken i en annan relation. Den mellan oss medborgare och staten.
Först frågade jag mig ungefär samma sak som man brukar fiska efter för att avgöra om en kvinna befinner sig i en destruktiv relation, nämligen: hur mycket får individen bestämma kontra hur mycket bestämmer staten? Jag mätte detta genom att räkna de lagar och regler som staten tvingar oss att följa. Antalet lagar och reglar illustreras med de blå staplarna i diagram 1. En individ år 1900 hade alltså cirka 1000 lagar och regler att förhålla sig till. De flesta individer kände bara till en handfull av dessa. Idag förhåller vi oss till 50 000 stycken. Du lever i relation med en stat som lagt på dig 50 000 lagar och regler.
För att få fram de röda staplarna i diagram 2 lånade jag en av kvinnojourens frågor: Är du utsatt för ekonomiskt våld? För att få ett svar på hur detta ser ut mellan individ och stat tog jag fram siffror på hur mycket av värdet av det arbete man utför får man bestämma över själv, kontra hur mycket staten tar. Statens offentliga utgifter får illustrera hur mycket av folkets arbetsvärde som staten tar och som därmed individen förlorar bestämmanderätt över. År 1900 spenderade staten några tiotals miljoner kronor per år. I år beräknas utgifterna bli 1 542 000 miljoner kronor.
En fråga som brukar förbrylla den som inte vet någonting om destruktiv relationsdynamik är ”Varför lämnar hon inte? Varför stannar hon med tyrannen i stället för att skapa sig ett liv i frihet?”
För att illustrera hur denna dynamik ser ut mellan stat och individ krävs en liten utvikning. Människor har i alla tider behövt bevara värdet av sin produktion. En säck vete håller inte hur länge som helst. Vi har även behövt köpa andra människors produkter genom att erbjuda dem ett beständigt värde. Vi har gjort detta med hjälp av pengar eller krediter. Du lämnar in tio säckar prima vete och fem bäverskinn till handelsboden. Bokhållaren skriver upp det. Du köper tre hönor och en tunna sill som dras av på värdet av det du lämnat in. Extremt förenklat.
Innan staten lade beslag på penga- och kreditmakeriet kunde man välja vem man ville handla med, vilken handelsbod man gick till, välja kreditgivare och vilka sorts pengar man använde. Förfalskning och utspädning av ädelmetaller (inflation) var belagt med hårda straff. Om det gick ett rykte gjorde man sig genast av med de mynten och använde någon annans. Kredit- och pengamakeriet var konkurrensutsatt. Folket var fritt att bevara värdet av sin produktion på det sätt och i den form som verkade säkrast.
Banken är, kort och gott, den institution som tillhandhåller pengar och krediter. Oljan i maskineriet. Om oljan inte fungerar på ett bra sätt svälter vi. Så för att vara konkret: Hur står det till med möjligheten för en individ att starta en liten Skogstibblebank här ute i byn, för den som har drivkraften att sköta byns produktionsvärden och kreditgivning? Eller för en person som vill säkra värdet av sin produktion i något mer värdebeständigt och säkert än den svenska kronan?
De lila staplarna i diagram 3 visar antalet paragrafer och direktiv en bank behöver förhålla sig till. År 1900 var det cirka tre stycken. I år är det bortåt 1200. I praktiken betyder det att en liten lokal bank och en liten individ kan se sig om i … efter frihet. Nordea däremot sitter fint i statens knä och har såklart råd att följa Basel III – ett dokument på 6000 sidor. Folkets pengar ruttnar bort i inflation och att börja ge ut Skogstibblekronor är förstås inte tillåtet.
Statens maktanspråk över dig växer i exponentiell hastighet. Gå aldrig på svamlet om att de värnar demokrati och frihet. Eller att de vill dig väl. Hade de velat det hade de låtit dig vara fri att leva ditt liv på det sätt som du önskar. Vi som inte lider av Stockholmssyndrom eller medberoende och på olika sätt ursäktar staten för hans 50 000 regler, ekonomiska våld och ständiga hot om våld; vi kan inte, just nu, lämna relationen. Det vi kan göra är att , men vi kan vara medvetna om utvecklingen och hitta andra som också är.