För några år sedan uppstod visst knorr kring en gång- och kollektivtrafikbro som skulle byggas över Ulvsundavägen och på så sätt förbinda Rinkeby och den nybyggda/blivande stadsdelen Ursvik. Vardera stadsdel är placerade i egen kommun; Rinkeby i Stockholms Stad och Ursvik i Sundbyberg. En av Tillväxtstockholms nya pärlor skulle bokstavligen knytas ihop med det fula främlingsbemängda miljonprogrammet. Skönheten och odjuret.
De som protesterade ansågs vara intoleranta och främlingsfientliga. Bron färdigställdes sålunda och invigdes 2017 under två timmars festligheter. Det infantila samhället bjöd på saft och ansiktsmålning under invigningen.
Brokritikernas belackare ville göra saken till en fråga om svensk rädsla inför det främmande. Man missade därvidlag helt den demografiska verkligheten: det nya Ursvik bebos av en hög andel främlingar. SCB:s statistikverktyg visar att av befolkningen i området DeSO 0183C1240 har 46% utländsk bakgrund. DeSO är en områdesindelning SCB gör, som medger att befolkningsstatistik kan redovisas med en hög grad av geografisk upplösning. Nämnda DeSO-område är den del av Ursvik som gränsar mot Rinkeby.
Debatten var alltså fel från start. Att Rinkeby är ett slukhål av livsluft och skändare av det vackra och sanna, har varit känt i en generations tid. Att människor dessutom överlag vill skydda sig från de kulturella och sociala avarter och mutationer som det mångkulturella miljonprogrammet givit upphov till, är även det känt sedan länge.
Nej, den verkliga nyheten är att redan innan Ursvik har blivit färdigutbyggt, har den lokala kolonisationen framskridit till den punkt där främlingarna alldeles strax når majoritet.
