fredag, december 3, 2021
HemLedareDags att dra sig ur - 30 år i EU räcker

Dags att dra sig ur – 30 år i EU räcker

Är det realistiskt med ett utträde ur den Europeiska unionen? Är det ens möjligt? Den andra frågan om det är möjligt måste besvaras jakande. Det är klart att det är möjligt. Ännu så länge, i alla fall. Som självständig nation har man, så klart, den rätten att själv avgöra en sådan sak. Låt vara att det kan vara invecklat men – och detta leder oss in på den första frågan huruvida det är realistiskt med en exit – om viljan finns är det inget som hindrar.

Det är nu i sommar 30 år sedan medlemskapsansökan lämnades in av dåvarande statsminister Ingvar Carlssons (s). Redan i oktober 1990 tillkännagav den svenska regeringen sin uppfattning att Sverige borde sträva efter ett medlemskap; en ståndpunkt som antogs mycket abrupt. Beslutet som fattades i riksdagen om att ansöka om medlemskap grundade sig på en bisats i ett större beslutsunderlag. De flesta blev nog tagna på sängen samtidigt som tunga makthavare, inte minst inom näringslivet, fick lön för sitt opinionsarbete. I juli 1991 lämnades ansökan in och 1993 inleddes förhandlingarna. Efter den knappa vinsten i folkomröstningen 1994 var det hela ett faktum. Och idag ser vi med icke önskvärd tydlighet hur Sverige sålts ut och makten centraliseras alltmer till Bryssel.

På de trettio år som förflutit sedan ansökan har staten Sverige gång på gång visat sig vilja vara bäst i klassen när det gäller lydnad. Skälen är lika självklara som alltmer uppenbara: här finns stora personliga fördelar att vinna för den som fogar sig och lyder.

Insatsen för makthavarna är hög. Inte ekonomiskt eftersom det är skattebetalarna som bekostar allt (kom ihåg att staten inte har några egna pengar!), men moraliskt och politiskt. Den dag det avslöjas att Sveriges lydnad och skattebetalarnas krympande frihet är det som har bekostat eliternas privilegier och framtida positioner, lär dock inte bli rolig. Och den lär komma.

Ytterligare en variabel i ekvationen är att det sedan inträdet vuxit upp människor i Sverige som aldrig levt utanför unionen. För dem är detta sjukdomstillstånd det normala. De har alltid levt – och röstat utifrån – att den högsta politiska ledningen i Sverige sitter i Bryssel.

Vad kommer att få väljaren här hemma att faktiskt ställa sig upp och säga att nog är nog? Ja, som brukligt är att den dagen det svider, då är tiden kommen. Frågan om den svenska skogen och hur EU-kommissionen nu försöker underkasta sig även det område som sitt eget kompetensområde och därigenom göra inskränkningar i äganderätten, det kommer att svida. För, som vi skrev i veckan som gick, är skogen för alla svenskar en oerhört stark symbol. Skogen har i alla tider varit en tillflykt, för såväl själen som undan centralmaktens fogdar. Skogen är dessutom en av de naturtillgångar och basnäringar som lagt grunden för vårt välstånd.

Vi ser dessutom nu hur lagstiftning och ”skyddande av naturvärden” sätter krokben för också andra näringar. Kalkbrottet i Slite på Gotland som drivs av Cementa tvingas att stänga till hösten. Det gör att 75 procent av den betong som behövs för byggande av bostäder och infrastruktur aldrig kommer att produceras. I stället hänvisas till att importera en produkt vi i princip varit självförsörjande med. Frågan som dyker upp är i vilken grad Sverige också i denna fråga har fått ”hjälp att tänka”. För visst är det konstigt att alla större beslut som tas aldrig verkar gynna oss själva.

Det bor en stark frihetslängtan i de svenska folken; en längtan efter att få rå sig själv, utan inblandning av staten eller överhetens myndigheter. Vi kallar den för Folkunga-andan. Den har grumlats av en mängd idéer om att man måste vara till lags och i varje given situation lystra till centralmakten. När det nu väl kommer att ställas på sin spets är det en stark övertygelse om att vi kommer att sluta upp bakom en rörelse som är för mer självständighet och lokalt självstyre. Ett första steg dit är att faktiskt, på allvar, ta tag i frågan om en exit ur EU. Frågan är vem som tar ledarstaven för en Swexit-rörelse?

LÄS MER: Svensk urskog startskott för Swexit-rörelse

 

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här