måndag, oktober 18, 2021
HemLedareDen första politiska principen

Den första politiska principen

Det finns en princip som är överordnad allt annat inom politiken; en princip som försvaras av alla riksdagspartier. Det är att bibehålla nuvarande ordning. Inget parti är intresserat av att ändra, skära ner eller avveckla det som blivit maktbaser och inkomstmöjligheter för tusentals politiker. Nästa prioritet i ordningen är att antingen vinna eller behålla makten – beroende på om man är i opposition eller utgör sittande regering. Det är på den nivån debatten förs samtidigt som det är ett spel för att säkra den högre ordningen. Visst finns det kritik mot detta maktbegär och den är berättigad. Kritiken borde dock i större utsträckning riktas mot den politiska adeln som sådan.

Nu har sittande regering presenterat budgeten för mandatperiodens sista år. Den läggs i samband med det på riksdagens bord för beslut. Det är en historiskt vidlyftig och stor budget om totalt 74 miljarder kronor. Att sossarna, via finansministern (kanske nästa statsminister), använder statsbudgeten för att driva valrörelse är uppenbart. Det verkar inte finnas några gränser för hur mycket av skattebetalarnas pengar man kan spendera. Eller på vad. Alla skall få allt. Men så gäller det att attrahera så många väljare som möjligt.

Förutom en budgetomröstning i riksdagen i november skall samma församling även rösta om en ny statsminister. Det efter att Stefan Löfven avgår i samband med regeringspartiets kongress. Med tanke på att det då är mindre än ett år till nästa ordinarie riksdagsval, torde såväl budget som ny statsminister tolereras. Låt vara med lite skrammel och höga tongångar för syns skull. Alternativet, att den nya statsministern och regeringen skall driva butik med en (m)-(kd)-budget bör vara mindre trolig. Liksom att exempelvis Magdalena Andersson inte tolereras. Det skulle kunna resultera i att Stefan Löfven för tredje gången bildar regering under samma mandatperiod.

Magdalena kan inte ge allt till alla, vare sig hon är finans- eller statsminister. Vad hon skulle kunna göra är att se till så att förutsättningar för alla att själva lyckas inrättas. Det kommer dock aldrig att ske eftersom all politik i Sverige syftar till att styra och kontrollera. Alla politiker vill vara alla goda gåvors givare. Insikten om att den politiska adeln inte behövs och förlorar sin skattefinansierade försörjning om människor finge sköta sig själva är säkert befintlig hos somliga. Men det personliga egot väger tyngre. Som politiker i Sverige vet man alltid bäst – vad som är bäst för andra. Det är en av förmånerna med att bejaka den första principen.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här