måndag, september 13, 2021
HemKulturDillkött eller baba ganush - om att återerövra egen kultur

Dillkött eller baba ganush – om att återerövra egen kultur

När lagade du dillkött till dig själv eller familjen senast? Kanske var det mer nyligen som det bjöds på tabbouleh, cevapcici eller det indiska brödet naan? Det är synd för mitt i alla orientaliska och exotiska smaker riskerar vi att förlora vårt eget kulturarv; oss själva. Man kan till och med hävda att det finns en koppling mellan matkulturen och att flera bedömt farliga IS-kvinnor nu går fria. Det handlar om självkänsla och stolthet; om att vårda och därför hålla rent innanför den egna tröskeln.

Din hembygd en del i världsarvet

Den 11 september är det inte bara tjugo år sedan tvillingtornen (och andra byggnader) i New York imploderade i ett eldhav och tusentals människor omkom. Det råkar också, vilket vi pratade om i avsnitt fem av Radio Folkungen, vara hembygdens dag och – till och med – världsarvsdagen. Vad är väl då inte mer lämpligt än att faktiskt ägna tid och kraft åt den inhemska kulturen och den egna, nära hembygden!

Den minnesgode kommer ihåg vad som genom åren påståtts om svensk kultur. Mona Sahlin, exempelvis, menade att det inhemska är töntigt:

”Jag tror att det lite är det som gör svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommar och sådana töntiga saker.”

Eller det uttalandet som gjordes av Ingrid Lomfors (historiker och överintendent vid Forum för levande historia), då hon under konferensen ”Sverige tillsammans” den 12 oktober 2015 hävdade att ”det finns ingen inhemsk svensk kultur”.

Allt annat än töntigt

Det skulle kunna vara så att det syftas på att det inte finns en konformistisk kultur i Sverige utan att riket egentligen består av flera olika länder med egna, lokala traditioner och kulturella yttringar. Jag tror dock personligen inte att det var vad som åsyftades, även om det faktiskt är sant. Vi stirrar helt enkelt förbi det självklara i jakt på den ”enda, storsvenska kulturen”. Och ironiskt nog är det vad som varit programmet ända sedan medeltid då allt började centraliseras. Centralmakten ville ha en gemensam kultur och trohetsed.

Men det finns varken tid eller skäl att hänga läpp. Inte heller att känna uppgivenhet. Det finns så mycket som faktiskt utgör våra traditioner, seder och kulturer. Och de är i stor utsträckning allt annat än töntiga. Vi har, exempelvis, en lång tradition av att faktiskt resa oss mot centralmakten. Folkungarna visade det. Nils Dacke gjorde det och gränsbygdens snapphanar levde det så sent som slutet på 1600-talet.

Dillköttet och annan mats historia

Det hävdas att första gången som maträtten dillkött nämns är av Kajsa Warg på 1750-talet. Sannolikt har man ätit kokt kött smaksatt med dill redan långt innan dess. Våra lokala mattraditioner bör ha sin upprinnelse i vad som fanns tillgängligt. Vid kusten fångade och konserverade man fisk (gravad lax och saltad sill), där man höll svin åts det blodpudding och korv och på många håll har det odlats säd som blivit till bröd och välling.

Kunskap och intresse

Att gastronomin har utvecklats och att vi över tid fått tillgång till ett bredare sortiment av livsmedel skall vi, så klart, vara tacksamma för. Men att för den sakens skull klippa rötterna och glömma var vi kommer ifrån – vilka vi är – leder bara i förlängningen till vilsenhet och självförakt. Ta därför nu i skördetid och njut av våra inhemska rätter. Och är det så att du saknar kunskapen, ja ta då tillfället i akt att läsa på. Med kunskap och intresse kan vi återerövra vår egen kultur.

Läs mer: Globaliseringen tar död på kulturarvet

 

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här