måndag, oktober 18, 2021
HemKulturDokumentären "Varför är Sverige en mångkultur?"

Dokumentären ”Varför är Sverige en mångkultur?”

Jag antar att du är positivt inställd till och för att palestinier liksom judar har rätt till sina egna länder. Likaså kongoleser, chilenare, ester och finnar. Vad som däremot inte är lika självklart för många är att svenskar har rätt till Sverige. Att reagera över hur ett folkslag på den afrikanska kontinenten utrotar ett annat är självklart. Men att svenskar kommer att vara i minoritet i Sverige om bara ett par årtionden rycker många på axlarna åt. Att det judiska folket eller afghaner håller ihop ses som naturligt men när svenskar sammanrotar sig uppfattas det som extremistiskt.

Detta uppfattas av många som mycket kontroversiella frågor. Därför skall de helst inte höras eller debatteras. Vi förväntas att acceptera och omfamna att Sverige blev mångkulturellt. Vi förväntas alla se rikedomen i det och att förstå dagens invandrarrelaterade problem i form av kriminalitet, våldtäkter och parallellsamhällen som något övergående. Vi skall bara finna oss i förnedringsrån och att den uppväxande generationen inte får uppleva samma trygghet som vi som är äldre. Vi skall ligga ner, vara tysta och ta emot.

Frågor söker svar

Filmen ”Varför är Sverige en mångkultur?” som hade premiär nyligen tar upp alla dessa frågor. Filmaren Jonas Nilsson (Palaestra Media) har gjort ett storartat jobb med att söka och presentera svar på just frågan hur det kunde bli så här. Jag vill redan nu uppmana alla att se filmen. I synnerhet om man tidigare inte har tänkt dessa tankar. Den drygt hundra minuter långa filmen är bitvis obehaglig. Men frågorna måste ställas och få sina svar.

Se filmen här: Varför är Sverige en mångkultur?

I filmen, som är välgjord och pedagogiskt upplagd, medverkar en rad namnkunniga personer. Däribland Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, Jan Tullberg, docent i företagsekonomi och Ingrid Carlqvist som är journalist och författare. Alla dessa är flitiga samhällsdebattörer och medverkar ofta i media och i andra sammanhang.

Riksdagsbeslutet

Vad Nilsson söker är svaret på varför Sverige är mångkulturellt. Inte hur det blev det. Arnstberg menar inledningsvis att detta med mångkultur var en ”icke-fråga” då det 1975 klubbades igenom i riksdagen. Tullberg hävdar att det var ”en socialdemokratisk olyckshändelse” samtidigt som Carlqvist, som refererar till sin egen bok i ämnet, menar att saken ”smögs igenom”.

Det beslut det refereras till 1975 har vi här på Folkungen tidigare skrivit om. På den tiden användes snarare begreppet flerkultur och även om inget av begreppen, varken mång- eller flerkultur, uttryckligen används i beslutsunderlaget, skulle ”Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m.” (Proposition 1975:26) alltså komma att få betydande konsekvenser.

”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Politiken bör även inriktas på att skapa samverkan mellan svenskar och invandrare för att öka solidariteten mellan dem liksom möjligheterna för invandrarna och minoriteterna att påverka beslut som rör deras egen situation.” (Prop 1975:26)

Dubbelmoral och dubbla lojaliteter

Filmen beskriver bland annat processen fram till riksdagsbeslutet 1975. En centralgestalt menar man är David Swartz som kom från Polen och studerade sociologi. Åren 1964-1968 är han flitig debattör och skriver ofta i Dagens Nyheter där han gjorde sig till förespråkare för ett flerkulturellt samhälle. Han får så småningom med sig Olof Palme på tankarna som han menade var oundvikliga. Dessutom förutsåg Swartz redan då på de problem vi idag upplever med etniskt grundade konflikter och våldsamheter.

En central tankefigur i filmen och som upptar stor del av resonemanget är att anledningen är den judiska diasporans överlevnad. En person i synnerhet, David Swartz, skall från 1960-talet lobbat för att Sverige måste erkänna att landet i en framtid kommer att vara flerkulturellt. Bevekelsegrunden för att påpeka detta som ett faktum (som om det vore en naturlag) skulle vara att bara i ett etniskt diversifierat samhälle med en mängd minoriteter skulle den judiska gruppen (också) erkännas som minoritet och därmed åtnjuta skydd. Detta samtidigt som samma grupp inte hade några som helst problem med att förfäkta en rent judisk stat, det vill säga Israel.

Spridningseffekt

Ja, det är en magstark film som redogör för en rad svar på varför Sverige blivit mångkulturellt. Även om det i framtiden skulle visa sig att orsaken var en annan – helt eller delvis – så lyfts ändå en lång rad problemområden till ytan. Och det är först då vi kan ta itu med dem. Att filmen aldrig kommer att visas som upplysning i våra skolor eller på offentlig plats är ingen svår gissning. Desto större anledning för mig att därför ge den utrymme här med uppmaningen till dig att se den och sedan sprida den vidare.

Läs mer: Låt oss prata om demografin!

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här