Begrunda nedan citat:
”Könsdysfori är när du känner att din kropp inte stämmer överens med din könsidentitet och att det innebär ett lidande för dig. Du som har könsdysfori kan få behandling för att må bättre. Det kallas för könsbekräftande behandling.”
Texten går att kondensera ned i ”när dina känslor blir ett lidande för dig”. Det är ett tillstånd – utanför könsdysforins sammanhang – som följer oss genom livet. Avundsjuka, svartsjuka, olycklig kärlek, sorg. Det finns alltså känslor som utgör ett lidande och vissa av dem kopplas rent semantiskt ihop med sjukdom. Däremot är det väl knappast någon som på allvar menar att svartsjuka är en sjukdom som ska behandlas bort. Det är en vanlig och normal mänsklig reaktion. Hos vissa individer svårare än hos andra. Hos ett fåtal så svår att det leder till svåra konflikter och våld.
Notera att när känslor leder till så svåra tillstånd att risk för suicid eller våld mot andra personer föreligger, då kallar vi det för psykisk ohälsa och i vissa fall sjukdom.
Könsdysfori kallas mig veterligen inte för psykisk ohälsa eller sjukdom och det som gör citatet ovan så obehagligt, är att det är taget från den skattefinansierade sjukvårdens egen infokanal; 1177 Vårdguiden. Jasså du är född i en kropp med fel kön? Ingen fara lilla vän, vi inleder strax den könsbekräftande behandlingen. Den irreversibla behandlingen.
Könsdysfori blev möjlig att sätta som diagnos på 90-talet. Nedan bild är tagen från Socialstyrelsen (Utvecklingen av diagnosen könsdysfori -Förekomst, samtidiga psykiatriska diagnoser och dödlighet i suicid, publicerad februari 2020). Den visar en smått fasansfull utveckling.
Det framgår tydligt att antalet kvinnor per capita i de lägre åldersklasserna som diagnostiseras med könsdysfori ökar exponentiellt. Högst antal återfinns i åldersklassen 13-17 år. Jag vägrar tro att det är en slump att ökningen är störst i den ålder där vilsenheten i tillvaron rent allmänt är stor och där dessutom individerna är mest mottagliga för yttre påverkan. Ty det finns förstås här ett betydande inslag av den gamla frågeställningen: vad kom först, hönan eller ägget? Fanns könsdysforiproblematiken där hela tiden, men våra primitiva förfäder kunde inte – p.g.a. moraliska spärrar – beskriva och föra en diskussion om den? Eller är hela saken uppblåst bortom fattningsförmåga av regnbågsrörelsen, med resultat att vi serverar tonåringar en färdig modell som i förekommande fall kan förklara deras psykiska illamående – något man i den åldern förmodligen efterfrågar och tacksamt tar emot?
En liknande utveckling har skett med andra diagnoser. Var och varannan ungdom är snart stämplad med en bokstavskombination. Och det hänger ihop med könsdysforin. Socialstyrelsens siffror på hur hög andel av tjejerna 13-17 år med en könsdysforidiagnos som även har en psykiatrisk diagnos, är helt häpnadsväckande. Nedan tabell är även den tagen från Socialstyrelsen.
Det är skräcksiffror. Men den psykiska ohälsan beror förstås på könsdysforin, säger då regnbågsfolket. Har någon progressiv människa överhuvudtaget övervägt möjligheten att könsdysforin beror på psykisk ohälsa och inte tvärtom?
Påverkan börjar redan i Sveriges Televisions barnprogramsproduktion. Prepubertala barn exponeras för frågeställningar de varken behöver eller har förutsättningar att förstå. Skolan fortsätter på samma sätt. Ett ständigt ältande av könsidentitet och sexualitet.
Allt detta bär det sekulära samhällets prägel, där ateismen har blivit norm. I ett kristet samhälle förklarar Gud och en högre mening hur saker som lycka, olycka, ekonomiskt välstånd, intelligens och det vackra, kan fördelas så olika. Och den som delas en sämre livets lott kan ändå få sin belöning i efterlivet. I ett sekulärt samhälle där fattigdom är det vanligaste tillståndet, är å andra sidan människor fullt upptagna med att förbättra sina ekonomiska livsvillkor.
Det ateistiska välfärdssamhället verkar däremot förvandla och reducera nya generationer till diagnoser, när livets lott inte kan fördras. Låt inte dina barn förledas av barnprogram och skola. Ge dem motbilder, stöd och vid behov tröst.
Ge dem aldrig de progressiva krafternas förklaringar.
