måndag, oktober 18, 2021
HemLedareIntervjun en avledningsmanöver?

Intervjun en avledningsmanöver?

I dagarna har en intervju med Bulletins chefredaktör väckt debatt i sociala medier. Reportaget, som publicerades i Svenska Dagbladet den 23 juli, inleds med att ”den kontroversiella nättidningen Bulletins chefredaktör Andrew Rosenthal är orolig. Om Sverige inte tar tag i vad han kallar institutionaliserad rasism och segregation fruktar han att landet kommer att bli ’ett Gaza’ med beväpnade uppror mot staten inom 20 år.”

Många på högerkanten satte sitt hopp till Bulletin när den lanserades. Särskilt i ljuset av att varken DN eller SvD längre är några egentligt borgerliga publikationer. Nu verkar alltså även Bulletin piskas in i mittenfåran av den mediala och politiska arenan.

Vad som först slår en är hur fullständigt bisarrt det är att en tidning i Sverige har en chefredaktör som sitter i USA och inte kan ett ord svenska. Videomöten och Google translate i all ära. Att han dessutom hyser sympatier som i alla fall borde gå stick i stäv med att Bulletin säger sig vara en ”liberalkonservativ” publikation gör det än märkligare. För hur vi än vänder och vrider på det; hur objektiv en chefredaktör än har förmåga att vara, kommer en vänsterman som Rosenthal att driva sitt skepp i en annan riktning än vad en högerman hade gjort. Och att denne chef uttryckligen hävdar att han tror att han rekryterades för att ägarna till Bulletin ville köpa lite stjärnglans och att han själv ”behövde ett extraknäck” vittnar inte heller om goda ledaregenskaper. Trots allt detta menar Rosenthal sig veta vad Sverige behöver. Inte publicistiskt utan politiskt.

Att Sverige inom tjugo år kommer att likna det Rosenthal benämner som ”Gaza” är han inte ensam om att tänka. Däremot är hans analys och förståelse för vad som skulle leda dit en smula apart. Han vill ha mer vänsterliberal politik men förstår inte att det är den som i själva verket är roten till problemet.

Hade min chef stoltserat med en BLM-flagga på verandan till huset i det privilegierade villaområdet i New Jersey, hade jag dragit öronen åt mig. Hade chefen dessutom varit förespråkare för kritisk rasteori hade jag sprungit. Fort. I synnerhet om jag hade tagit anställning på en tidning som säger sig vara konservativ. Låt vara med ”liberala” förtecken.

”Rosenthal är en inbiten demokrat som talar om Trump och framstående republikaner i invektiv – Texassenatorn Ted Cruz kallar han en fascist – och hyllar införandet av kritisk rasteori, en av vänstern omfamnad ideologi som beskriver hur institutionaliserad rasism och vit överhöghet präglar samhälle och lagstiftning, i skolorna.”

Vad som blir uppenbart är att Svenska Dagbladet här, precis som Bulletin, har en agenda. Nämligen att för svenska läsare och för högerläsaren i synnerhet utmåla Bulletin som en kontradiktion. Detta samtidigt som man väljer att legitimera dess chefredaktör genom ett hemma-hos-reportage.

Vad vi, samtidigt, ser hända – mitt framför ögonen på oss – är hur mediemonopolet ger sig på någon som skulle kunna vara en konkurrent och därmed helt ogenerat manövrerar svensk mediemarknad i önskad riktning. Och det genom att så split och förvirra. Det är detta som är det egentliga problemet. Tycka vad man vill om Bulletin eller vilken publikation som helst. Det är på detta sätt man har kontroll på opinionen och styr den politiska dagordningen.

För vi skall ha klart för oss att den som äger både Svenska Dagbladet och dess motpol Aftonbladet inte är intresserad av något annat än makt. Lägg därtill en uppstickare som också vill in i värmen. Men vara i opposition. Lite som Sverigedemokraterna, faktiskt.

Det fanns alltså en medveten tanke i att låta SvD intervjua Bulletins chefredaktör. Jag har svårt att tänka mig att ägarna till Bulletin inte visste om det innan reportaget gick i tryck. Om inte så har Rosenthal kanske en egen agenda genom att vilja påverka svensk politik helt i egen regi. Och att ägarna till en av Sveriges största tidningar, Svenska Dagbladet, låter detta ske är ingen slump. Oavsett är det som händer – ogenerat och inför vår åsyn – inte till vår egen favör. Det är som trollkonstnärerna på cirkus: de avleder publikens uppmärksamhet så att ingen förstår vad det är som verkligen sker.

 

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här