fredag, december 3, 2021
HemLedareKommunpoet inte heller kärnverksamhet

Kommunpoet inte heller kärnverksamhet

När du väl har börjat kan du inte göra tankarna otänkta. Det finns ingen instans dit insikterna kan lämnas tillbaka. Alla som är bekanta med filmen The Matrix vet precis vad det är fråga om. Den som till äventyrs inte har sett den och nu väljer att göra det, kan inte göra den osedd igen.

Det handlar om tankemönster; om att lära sig se verkligheten på ett annat sätt än det, kanske, gängse och officiellt tillrättalagda. Ta frågan om skatt till exempel. Har man väl kommit till insikten att varken staten, regionerna har några egna pengar. Det samma gäller kommunerna. De enda pengar som finns är de som tagits in i form av skatt från enskilda och företag. Inte ens stöd- och projektpengar från EU är något annat än skattemedel – sådana pengar vi alla avlövas i form av löneskatt, särskilda löneavgifter, bolagsskatt, moms, bensinskatt, energiskatt, vägskatt, kilometerskatt, alkoholskatt och så vidare.

Ett lokalt exempel på hur skattemedel används är Tranemo kommun som har anställt en ”kommunpoet”. En princip är att om en kommun har råd att under ett år avlöna en så kallad ”kommunpoet” så har sagda kommun tagit ut för hög skatt av kommunmedborgarna. Samma kommun ägnar sig dessutom åt att, för sina invånares räkning, besluta om vilken kultur de skall konsumera. Samma förhållande gäller även en lång rad andra befattningar bland offentligt anställda.

Till saken hör dock att man inte finansierar projektet i Tranemo med egna pengar. Anledningen är, möjligen, att man inte har råd. I stället har man vänt sig till staten och beviljats en knapp miljon kronor i projektmedel. Det var kulturchefen i Tranemo, Juan Ochoa-Echevarria, som föreslog idén.
”Varför inte en kommunpoet? Den kompetensen har vi inte. Däremot så har vi ett uppdrag som många gånger kan vara poetiskt”, säger han till SVT som glatt rapporterar om detta unika projekt som vore det helt naturligt.

Här finns så många fel. Samtidigt är det inte ett unikt exempel på hur skattebetalarnas pengar används. Ofta, dessutom, helt utan att ens den egentliga finansiären tillfrågats om det är önskvärt med en heltidsanställd kommunpoet.

Kommunpoeten får här stå som modell för den ofantliga offentliga sektor som tillåtits svälla bortom såväl sans som vett. Det riktigt jobbiga att bära är när man börjar tänka på alla andra funktioner och befattningar som finns. Kommunikatörer, processledare, visionärer, hemspråkslärare, administratörer, handläggare, miljösamordnare, värdegrundsambassadörer, jämställdhetskonsulenter, mellanchefer och – icke att förglömma – alla avlönade och arvoderade politiker.

Den gängse och tillrättalagda bilden av kommunen är att den och dess enorma apparat är en nödvändighet. Snudd på en naturlag. Inte minst ur ett demokratiskt perspektiv. Men så är det inte! Fundera nu på vilket sätt du och dina grannar har nytta av alla dessa samordnare, ambassadörer, handläggare och ledare. Fundera sedan på vad du på egen hand skulle kunna uppnå om du och dina grannar fick behålla era egna pengar. Det står er fritt att anställa en kvarterspoet. Om ni vill.

Du som nu har tagit dig ända hit är, vågar jag gissa, redan insatt och systemkritisk. Nästa steg är att du utmanar dig själv genom att öppna dörren för någon eller några andra. Kanske med betrodda vänner eller, helt enkelt, i det grannskap som faktiskt skulle kunna vara en egen liten ”kommun” där ni själva bestämmer och verkar för ert eget goda.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här