Kosovo – det mångkulturella experimentet

1
601
Förstörd medeltida kyrka i Kosovo. Foto: Jerzy Andrzej Kucia/Pixabay

Vyerna från det bördiga och pittoreska Kosovo ser nästan ut att vara hämtade ur Tintinalbumet Kung Ottokars spira. Vad få svenskar känner till är att det under hundratals år pågått ett lågintensivt utrotningskrig mot områdets kristna ursprungsbefolkning. Det blev senare ett mångkulturellt experiment där det kommunistiska Jugoslavien accelererade fördrivningen av de kristna serberna till förmån för invandrade muslimska albaner.

Problematiken i Kosovo börjar inte med Kosovokriget, utan redan under senmedeltiden när regionen var under osmansk ockupation. Befolkningen i Kosovo var under medeltiden i praktiken helt kristen. År 1487 gjordes en folkräkning som visade att Kosovo beboddes av 1 procent muslimer på landsbygden, i städerna några få procent. Under Osmanska rikets kontroll kom området att islamifieras i snabb takt och många kristna serber tvingades fly norrut.

Under andra världskriget kom förföljelsen av kristna i Kosovo att intensifieras. År 1948 utgjorde serberna omkring 27,5 procent av befolkningen i Kosovo. En massflykt på över 70 000 serber registrerades under kriget. Den albanska populationen hade i samma folkräkning ökat till 68 procent av befolkningen. Efter kriget kom Titos kommunistiska parti till makten i landet och fick till stånd en stark ekonomisk utveckling.

Mångkultur

Jugoslavien var i stort behov av arbetskraft och många fattiga muslimer flydde från det av Enver Hoxha hårt kontrollerade Albanien, de flesta kom att slå sig ner i Kosovo, där det redan fanns en albansk diaspora. Från statligt håll hette det “broderskap och rättvisa för alla folk”, och den serbiska populationen fick vackert lämna plats för de nya bosättarna.

Den kommunistiska politiken som fördes i Jugoslavien var programmatiskt internationalistisk och såg inga problem med en omfattande massinvandring från en främmande kultur. Det dröjde dock inte länge innan de nya invandrarna i landet började kräva utbildning, tidningar och radiosändningar på hemspråket samt statligt finansierade kulturinstitutioner och moskéer. I samma andetag kom albanska separatister att inleda en klappjakt och ibland regelrätta pogromer mot ursprungsbefolkningen, de albaner som opponerade sig mot misshandeln av värdfolket dödades också urskiljningslöst. Resultatet blev ytterligare serbisk massflykt.

Titos järnhårda kontroll över Jugoslavien gjorde att alla former av s.k nationalism straffades hårt. De serber som vågade kritisera albanernas hatbrott och förföljelse stämplades av staten som främlingsfientliga rasister. Något som ytterligare försvagade de utsatta serbernas position i sitt eget land.

År 1971 var bara 21 procent av befolkningen i Kosovo serber, den albanska populationen hade stigit till 74 procent och förföljelserna intensifierades kraftigt. Samtidigt försökte man från politiskt håll att blidka invandrarna genom billiga lån, skattebefrielse och andra gräddfiler för att underlätta integrationen i det jugoslaviska samhället. Utvecklingspaketen fick dock närmast motsatt effekt med utbredd analfabetism och hög arbetslöshet som resultat. 10 år senare hade så pass många serber tvingats fly att enbart 15 procent av befolkningen var serber. De flesta var fattiga och saknade resurser för att kunna bosätta sig i någon annan del i landet.

Under sent 1980-tal började förföljelserna bli så allvarliga att folk mördades, kyrkor från medeltiden sprängdes eller brändes till grunden. Våldtäktsstatistiken skenade. Från statligt håll beskylldes alltjämt protesterande serber för rasism och främlingsfientlighet. Albanernas etnocentrerade nationalism kritiserades dock aldrig från statligt håll. 1991 var endast 10 procent av Kosovos befolkning kristen.

Inbördeskrig

1995 var Jugoslavien en skugga av sitt forna jag. Vänsterpolitikern Slobodan Milošević valdes till Serbiens president 1989. Miloševićs politik var betydligt mycket mer serbvänlig och ämnade stabilisera situationen i Kosovo genom diplomati och samförstånd. Albanerna å sin sida kände sig mycket hotade av Miloševićs planer att trygga upp för den serbiska befolkningen i Kosovo. Detta gjorde att den albanska förföljelsen av serber fick en allt mer våldsam karaktär.

I februari 1996 angriper den nybildade albanska terrororganisationen UÇK polisstationer i Kosovo och dödar 10 poliser och 24 civila. Året därpå avslöjade en fransk säkerhetsexpert  i den välrenommerade brittiska tidningen The European att tyska och franska underrättelseofficerare var djupt involverade i träning och beväpning av den albanska terrorrgruppen. Författaren och journalisten Matthias Küntzel jobbade efter avslöjandet med att bevisa att så var fallet.

Den 5 mars 1998 inledde den Jugoslaviska polisen en operation mot ett av rörelsens högkvarter i Prekaz där flera insurgenter dödades. Detta kom att bli startskottet på Kosovokriget. Ett krig som skulle kantas av brott mot mänskligheten, massakrer, organhandel och pogromer, mitt i Europas hjärta. Totalt utförde UÇK 1 470 attacker mot jugoslavisk polis och serbiska civila under enbart 1998.

När kriget väl brutit ut och den jugoslaviska armén i samarbete med polisen inledde en storoffensiv mot terrorörelsen UÇK blev förlusterna initialt sett stora för de otränade och odisciplinerade insurgenterna. Det dröjde dock inte länge innan man insåg att man med hjälp av skicklig PR skulle kunna vända situationen till seger. En massgrav hittades nära byn Racak. De dödade påstods vara albanska civila mördade av serber. Den amerikanske diplomaten William Walker var bland de första på plats och krävde att serbiska städer skulle bombas.

Den 24 mars 1999 inleder NATO terrorbombningar mot civila mål i serbiska städer, bombningarna skedde dygnet runt och varade i 78 dagar innan Jugoslavien till sist tvingades skriva på ett avtal som i praktiken gav Kosovo autonom status. Dagen efter bombanfallen avslutats upprättas den FN-ledda KFOR som övertog administrationen av området. FN-administrationen pågick fram till 2008 då Kosovo utropade självständighet från Serbien. Åren 1998 – 2004 totalförstördes 155 medeltida kyrkor och kloster i Kosovo. Många fler skadas och plundras. Flera av kyrkorna var upptagna på UNESCOS världsarvslista innan de sprängdes i luften. Vid sidan av hatet mot värdfolket och deras kristna tro ville man sopa igen alla spår som kunde bevisa att området varit serbiskt i över tusen år.

2010 skakades världen när den tidigare chefsåklagaren i Haagtribunalen Carla Del Ponte släppte en självbiografisk bok om kriget. I boken framkom uppgifter om att hundratals serber mördats i samband med att deras kroppar tömts på vitala organ som sedan såldes på den svarta marknaden. Enligt Del Ponte finansierades UÇK primärt genom drog- och organhandel.

Situationen idag

Kosovo är idag ett klansamhälle och samtidigt ett av Europas fattigaste länder med en ungdomsarbetslöshet på över 70 procent. Korruption och brottslighet är mycket utbrett. Landet var även världsledande i antalet “IS-resenärer” under Syrienkriget och har idag stora problem med radikal islamism. År 2011 var endast 1,5 procent av Kosovos befolkning serber. Serberna är antagligen ännu färre idag.

Intressant är hur vi i Sverige kan lära oss av det mångkulturella experiment Jugoslavien försökte sig på. Likheterna till vår situation i Sverige är tämligen slående, särskilt repressionen av all kritik mot mångkulturen och makten. Ett mycket träffande citat av Voltaire förklarar problematiken: “För att ta reda på vilka som verkligen härskar över ett samhälle, behöver du bara ställa dig denna fråga: Vem är det som jag inte får kritisera?”

Hur kan en tillsynes godhjärtad tanke om samlevnad resultera i ett blodigt inbördeskrig med tiotusentals döda som resultat, där den kristna ursprungsbefolkningen tvingas fly hals över huvud för sina liv. När det dessutom rapporteras allt oftare om mystiska bränder i klockstaplar och kyrkor som vandaliseras är parallellerna än mer intressanta. Kan det vara så att vi går mot samma utveckling i Sverige, är Kosovo en kuslig profetia för vad som väntar i skymningen för ett mångkulturellt samhälle?

Fördjupning om Kosovo fås i denna tjeckiska dokumentär

Fler källor
https://www.huffpost.com/entry/coverup-on-serbian-organ_b_96272
https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1999-jan-23-mn-882-story.html
https://www.youtube.com/watch?v=EavQMs3yzKc
https://www.hrw.org/reports/1999/kosov2/
https://www.independent.co.uk/news/world/serbs-murdered-hundred-liberation-1128350.html

Föregående artikelEnkla redskap och folkungaanda
Nästa artikelSocknen – där likar söke sig tillsammans

1 KOMMENTAR

  1. Mångkulturalismen är ett projekt för att dränera och utrota Europa som är byggt på Kristen Grund, med Islam som verktyg.
    Läs på om Kalergi planen.

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här