Recension: Möte med ondskan – en exorcist berättar

0
200
Hieronymus Boschs målning Lustarnas trädgård. Foto: Public Domain

Med en omslagsbild visande ett litet utsnitt av 1400-talsmålaren Hieronymus Boschs triptyk ”Lustarnas trädgård” mötte denna lite udda bok sina läsare härom året. Såväl bokens titel som val av omslagsbild förespeglar att det mellan pärmarna kommer att delges mustiga berättelser från en vansinnig och mörk värld.

Förlaget verkar inte vilja dämpa sådana förväntningar i presentationstexten på sin hemsida:

”Under 10 år var dominikanpatern Ange Rodriguez exorcist i det franska stiftet Lyon. Han berättar om märkliga händelser innan han utnämndes, om sammanstötningar med djävulen och om möten med personer som har skadats av ondskan och blivit förvirrade av demoner. Han belyser återkomsten av djävulska manifestationer och fascinationen för lögnens nya former. Han förklarar varför den katolska kyrkan inte underskattar de fallna änglarnas inflytande och hur man idag kan uppfatta existensen av mörkrets makter. Med humor och förtröstan försäkrar han att Kristus har en frälsande kraft. Spiritism, rosencreuzare, trolldom, pentagram, besatthet, magi, förtrollning, fetischer, förbannelser, hemsökelser – ingenting undgår hans sunda förnuft, ödmjukhet och bön.” (Veritas förlag)

Men den läsare som förväntar sig en tegelsten och vill ha bilden av kyrkans exorcister från filmens värld bekräftad kommer att bli besviken. Skildringen, som är i form av ett samtal, är nämligen närmast alldaglig. Snudd på torr. Och i samma linje vänder sig också berättaren mot just den bild vi har matats med från filmbolagen; att djävulen är en till det yttre skrämmande skickelse. Vad hade han haft att vinna på det?

I en episod berättar Ange Rodriguez om en dialog mellan en kyrkoherde i La Cournevue och författaren Julien Green som på skämt frågar:
”- Fader, har ni sett djävulen?
– Ja.
– Hur såg han ut?
– Som en mycket vacker ung man.
[…]
När djävulen antar skräckinjagande former är det för att spela komedi, i syfte att terrorisera människorna. Men till sin natur förblir han ’ljusets ängel’ som utnyttjar sin skönhet för att förföra och fördärva mänskligheten. Hur skulle han få människorna att följa honom om han var ful och motbjudande?” (Möte med ondskan, s. 42)

I Möte med ondskan sätts Hollywood-bilden av detta möte på skam. Inte heller ges några ingående beskrivningar av de ritualer som används i exorcismer. För sensationssökaren är boken därmed en nitlott. Däremot ges ett antal handfasta råd för den kristne hur man bäst motverkar påverkan från ondskans makter. Och även dessa kan tyckas vara gråa som vardagen. Det handlar om att vandra den smala vägen, gå till bikt och delta i eukaristin (nattvarden). Vidare att med förtröstan – ständigt – vända sig till Jesus Kristus som redan har vunnit.

Jag hade en snabb skriftväxling med förlagschefen härom dagen som menade att boken pekar på Kristus och på kyrkan. Hon har rätt även om . Jag tror också att det är i det vardagliga språket om djävulen och i samtalet kring ondskan vi har möjlighet att hitta rätt. För vad Rodriguez också är tydlig med är att vi är sårbara för ondskans legioner om vi inte i vardagen söker det goda. Inte av slentrian, men av god vana.

Det är när vi i vardagens tristess faller för sådant som tas upp i boken. Det kan vara spiritism, New Age, schamanism eller sådant som syftar till att tömma oss andligt. Allt sådant gör att vi bjuder in ondskan att ta plats. Likaså till dem som söker dold kunskap hos sofister, frimurare och rosenkorsare höjs en varningens flagga.

Bland de enstaka ting jag får lite svårt med i Möte med ondskan är hur en så erfaren själasörjare och exorcist plötsligt blir ängslig då han skall citera vetenskapsmannen, filosofen och teologen Pascal. Rodriguez: ”I sin Bön till Gud om att använda sjukdomar på rätt sätt färgar Blaise Pascal visserligen sin vädjan med ett dystert och jansenistiskt välbehag i det lidande som han är drabbad av. Men han understryker ändå två aspekter av konsten att leva på kristet vis: medkänslan med andra sjuka och gemenskapen med Kristus.” Det finns fler halmgubbar än jansenisterna och definitivt ingen tid för ängslighet när vi har riktiga demoner att slåss mot i vår egen vardag.

Liksom titelns omslagsbild är ett utsnitt ur en större triptyk, är boken ett utsnitt ur en större verklighet av både synligt och osynligt. Denna verklighet både tål och behöver omtalas. Ja, boken är läsvärd och kan vara en viktig ingång till sakliga samtal. Inte minst med sin närmsta präst.

Titel: Möte med ondskan. En exorcist berättar
Författare: Ange Rodriguez OP, Malin Loman (övers.)
Förlag: Veritas
ISBN: 978-91-87389-42-9
Utgivningsår: 2018

Föregående artikelSockenskola: tryggt, billigt och effektivt
Nästa artikelDagen jag blev nationalist
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här