onsdag, september 15, 2021
HemKulturSocknen - där likar söke sig tillsammans

Socknen – där likar söke sig tillsammans

När centralmakten gång på gång bevisar sin inkompetens; när den representativa demokratin med aldrig sinande upprepning levererar mer och djupare ofrihet; när du och många med dig på nytt suckar och tänker: -“nu går det åt pipsvängen!”. Är det då inte dags att på allvar fundera över om det är “mer av samma” vi behöver, eller hur vi faktiskt finner vägar framåt? Att se tillbaka är alltid framkomligt – att lära av historien. Ett begrepp som används här på Folkungen är urgammalt men fyllt med självbestämmande och folkmakt.

Förkristet och adopterat

Vad är det första du tänker på när du hör ordet »socken«? Många gör nog en koppling med kyrkans organisation. Kyrksocknen var den minsta organisatoriska enheten som idag motsvaras av en församling. Men visste du att socknen är äldre än kristendomens framväxt i Sverige och Norden?

Socknen är föregångaren till församlingar och kommuner. Ordet socken började användas av kyrkan i Danmark, Norge och Sverige. Bara på Island övertog kyrkan termen “ting” för att beskriva samma sak.

Betydelsen av ordet socken finner vi i verbet söka. Men det har inget att göra med att ”söka Gud” utan skall förstås så att man ”sökte sig tillsammans”; vid ting söka lösningar på tvister eller söka stöd i något spörsmål. Fornnordiskans ”sokn”, som betyder ”sammankomst”, ger också en grundförståelse av termen.

I rätt härad

Flera socknar utgör ett härad. Härad är belagt i skrift första gången 1085 och har mer av administrativ och juridisk karaktär. Härad har samma ordstam som ”här” och skall förstås som ”folkskara som rider åt samma håll”. Socknen var, både ur praktiskt och ”demokratiskt” hänseende, den viktigaste nivån för människor. Här utvecklades så småningom sockenstämmorna som det forum där gemensamma saker avhandlades.

Svenskarna levde vid det förra millennieskiftet i ett samhälle med ett lagsystem som var det mest demokratiska i den då kända världen. Vid tinget fick alla fria män yttra sig och närvaro vid tinget var obligatorisk.

Socknen hade, efter kristendomens intåg, sin kyrka som mittpunkt. Inte sällan var den tingsplats som var gemensam för flera socknar (häradet) placerad på samma plats där kyrkan uppfördes.

Parallellt med socknarna fanns de större byarna och städerna. De var egna ”socknar” med egna kyrkor och ingick också i ett härad. I stället för sockenstämma hade man byamotet som efter 1200-talet blev det råd som borgarna valde sina representanter till.

Bryt ner och bygg upp

Socken och ting är alltså båda ord från förkristen tid. Och de beskriver geografiska områden och administrativa [rättsliga] enheter. Socknen var inte större än att de som bodde där kunde samlas och besluta om sådant som var gemensamt. I ljuset av dagens representativa demokrati, centralstyre och så kallade rationella stordriftsfördelar ter det sig som en frisk vårvind med luft som är fri och går att andas. En lek med tanken att vara på väg dit igen ger livsluft under vingarna.

Källor:
”Sveriges kyrkohistoria: Missionstid och tidig medeltid”, Bertil Nilsson (1998), Verbum
Kulturarv Östergötland

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här