måndag, oktober 18, 2021
HemLedareStå upp, stå emot

Stå upp, stå emot

”När människor använder sin yttrandefrihet för att stå upp för demokrati, när de kliver utanför sin närmaste krets och riskerar livet för det de tror på, visar de mod. De har nått en gräns, som kräver handling. Vad behöver vi stå upp för idag gällande vår yttrandefrihet och demokrati?”

Citatet är hämtat från en utställning om yttrandefrihet jag bevistade häromdagen på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Det är i mina ögon en medioker produktion. Så klart lite lagom vass och helt igenom politiskt korrekt. Mellan raderna vill den fostra till att använda yttrandefriheten ”rätt”. Frågan ”var går din gräns?” illustreras med bilder från hemmaplan som i sig skall väcka avsky och därmed skapa acceptans för att yttrandefriheten bör begränsas i stället för tvärt om. Det handlar sålunda mer om att skapa acceptans för begränsningar av yttrandefriheten än att sporra till kamp för den.

Det är lätt att få intrycket att det där med att stå upp, stå emot och bekämpa osund överhet bara behövs i andra länder. Mannen som ställde sig framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg i Peking har blivit ikonisk och är ett exempel på handling. Jag kan tänka mig att han helt enkelt hade fått nog och att ett tillfälle uppenbarade sig. Helt spontant med matkassar i händerna. Vad som hände med honom därefter är höljt i dunkel.

När människor här hemma har nått gränsen och väljer att stå emot gäller inte längre rubriken. Dissidenten i Sverige är inte den modige utan egoistisk. Inte sällan konspirationsteoretiker. Och när frustrerade människor samlas i grupp och höjer sina röster bussar husse polisen på dem. När människor tillsammans tar tag i vad de anser vara problem har de anledning att befara att de nya lagrum mot organiserad brottslighet även börjar tillämpas för åsikter. Fel åsikt klassas lätt som ett brott. Står det i lagen blir det per definition också rätt.

I ett land där frihetsdemonstranter lyfts undan av polis och där den klassas som egoistisk konspirationsteoretiker som väljer att inte låta sig injiceras med en nödgodkänd, experimentell substans är det fullt rimligt att på fullt allvar ifrågasätta såväl de metoder som motiv regimen har och skaffar sig. Där vi till och med själva via skyhöga skatter betalar för att låta oss tystas, skrämmas och censureras – och tackar för det! – har vi sedan länge nått en anständighetens gräns. Och detta är bara två aktuella exempel. Listan kan göras lång.

Samtidigt producerar samma regim en utställning om yttrandefriheten och dess gränser. Jo, det är myndigheten Forum för levande historia som har producerat den. På sin hemsida skriver de själva om utställningen:

”Det kallas för yttrandefrihet. Du tar den för given. Demokrati bygger på fria röster, samtal och förmågan att lyssna även till det du inte gillar. När vi är fria att säga vad vi vill är det lätt att ta det för givet. Men yttrandefriheten är inte skriven i sten. Vad händer om samtalen tystnar?”

Ja, det går nu upp för allt fler att yttrandefriheten inte är skriven i sten. Och vi vet allt för väl vad som händer när samtalen tystnar. Vårt eget samhälle är ett levande bevis på vad som händer när de viktiga samtalen bara får föras med tillåtna ord och av rätt personer. Så kallade ”populister” göre sig icke besvär. Nej, folket skall inte göra sig besvär. Bara ligga ner, vara tysta och ta emot. Dessutom betala för föreställningen att det råder full yttrandefrihet.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här