fredag, juli 23, 2021
HemLedareStaten är en belastning

Staten är en belastning

När moderatledaren Ulf Kristersson den 7 juli i en intervju påtalade det helt självklara att ”invandring har blivit en belastning för Sverige” brast fördämningarna. Känsloargumenten lät inte vänta på sig utan forsade fram som aldrig förr. Och i samma stund öppnades också dammluckorna till den reservoar av sådant tankegods som hittills varit tabubelagt och förenat med mycket stor risk att yppa.

Att dessutom den svenska EU-kommissionären Ylva Johansson nyligen vidgick att migranter används som politiska vapen för att skapa just belastningar på de europeiska samhällena, ger att det som nu kan beskrivas som påfrestningar, besvär och olägenheter – alltså belastning – till och med kan förstås i termer av statsterrorism.

Nu är vi här! När så dammluckan öppnats och det slagits fast att det faktiskt är regimens företrädare som skall be om ursäkt kan det vara på sin plats att belysa ytterligare områden där den förda politiken lett till omfattande belastningar på samhället och för riktiga människor. För det är till oss ursäkten skall riktas. Inte till någon förment politisk opposition.

På område efter område där staten har visat sig oduglig, har den förda politiken inte varit annat än en påfrestning som leder till ödeläggelse. Det handlar om maktkoncentrationen till den politiska eliten i Stockholm, den havererade demokratin, utförsäljningen av självbestämmande till EU, finansieringen av den så kallade Coronafonden i EU som möjliggör framtida skatteuttag på EU-nivå, den fullständigt havererade svenska skolan och alla lögner kring dess kvalitet, begränsningar i äganderätten, skattetrycket, identitetspolitiken, elförsörjningen och statens skattefinansierade propagandamedier. Bara för att nämna några utöver att barn i Sverige blir beskjutna i sin närmiljö.

Samtidigt som eliterna förbereder sig på att visa ånger och faktiskt be om ursäkt för decennier av vanstyre och makthunger, måste folket bereda sig på att få tillbaka både ansvar och självbestämmande. Att inte ha den erfarenheten utan alltid matats med att det allmänna bäst tar hand om såväl tankar som beslut och genomförande, kommer att kräva tillvänjning och träning.

Att säga sin mening högt och öppet en sådan sak. Att kunna göra det utan att staten – antingen direkt eller indirekt – ingriper och censurerar kallas yttrandefrihet. Denna är inskriven i grundlagen vilken i Sverige många gånger förstås som en av staten given (utdelad) frihet. Det är ytterligare ett exempel på hur upp-och-nedvänt allt är. Grundlagar är till för att tala om för staten var gränserna går.

Vårt samhälle är idag mycket hårt belastat. Och det är bra att det nu kan sägas högt. Ansvaret ligger tungt på alla som på något vis bidragit till det. Men om man så för en sekund inbillar sig att det är samma människor som kommer att klara att vända utvecklingen har man fel. Och när dessa nu successivt blir av med problemformuleringsprivilegiet går vi in i en mycket intressant tid. Hur stökigt det blir handlar om hur fort nycklarna till statsporten (!) och skattekistan kan vridas ur händerna på dem som har haft Sverige som sin egen lekstuga.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här