måndag, oktober 18, 2021
HemLedareStatssocialismen är grön, brun och gredelin

Statssocialismen är grön, brun och gredelin

Varför har statssocialismen varit så framgångsrik? Jo, för att den utvecklade ett symbiotiskt förhållande mellan å ena sidan människor utan egenmakt och, å den andra, människor som vill ha makt. Den första gruppen ger och den andra tar. Det är i själva verket något sadomasochistiskt över nuvarande politiska ordning.

Det kommer alltid att finnas människor som vill ha makt och kontroll över andra människor. Inte sällan utlevs detta under parollen att man bara vill de andra väl. Men, som vi vet, är vägen till helvetet kantat av välvilja och goda intentioner. Det finns bara ett som kan stoppa detta och det är individer som vågar lita till sin egen förmåga och av den och möjligen något principiellt skäl vägrar lämna ifrån sig sin egenmakt.

Bristen på egenmakt kan bero på dålig självkänsla, svag självrespekt och dåligt självförtroende. Det kan också bero på att man är fråntagen möjligheten att råda över sig själv och sin egen situation. Det rånet kan göras på ekonomisk väg – exempelvis via skatteuttag – men också med en lång rad andra metoder, exempelvis institutionaliserat omhändertagande, passivisering, feminisering av hela samhället, bidragsberoende, förmåner, värdegrunder, ja listan kan göras lång.

De med makt vill så klart behålla och utvidga sin makt varför systemet hela tiden upprätthålls, kryddat med vallöften om en ljusare framtid samt inbyggda osäkerhetsparametrar för att hålla folk rädda för repressalier. För en person som föds in i detta institutionaliserade samhälle ter sig allt normalt. Från vaggan till graven skall upplevelsen vara att man är omhändertagen och skyddad från allt ont. I systemet ingår också att där alltid finns en expert som vet och kan bättre än du; någon att lita på. Och den som alltid vet allting allra bäst är, så klart, pappa staten. Den som tar och sedan ”ger”.

För en person som kommer utifrån gäller det att så snabbt som möjligt snärjas in i systemet. Detta uppnås dels genom passivisering i form av bland annat bidragsberoende, dels genom tillförsäkran om att inte behöva inordna sig i någon, för dem, främmande populistisk kultur. Dessa utifrån kommande lyfts sedan i det goda politiska samtalet upp som samhällets [läs: systemets] framtid. Ety det är inte gratis att få. För att få måste man ge upp. Och den som ger upp sin egenmakt är en god medborgare.

Så när man åser de åtta partiledarna stå och käbbla om detaljer i hur denna statssocialism skall administreras inser förhoppningsvis var och en att det inte kommer att spela någon roll vem som vinner. Ingen av de åtta kommer att våga prioritera Sveriges länder och folk högre än den egna makten. Alldeles oavsett makten är gredelin, grön, brun eller farbrorsblå – för att travestera Elsa Beskow – kommer man inte att lyckas. Inte så länge samma system upprätthålls och allt går ut på att vinna debatter och, framför allt, nästa val.

Tack och lov är det en växande skara som litar mer på sin egen förmåga än staten och dess experter; människor som mentalt återtar egenmakten och inte låter sig hunsas; som ser igenom systemets fasad och hur bisarrt det faktiskt är. Denna skara inser också att samarbete på frivillighetens väg är en framkomlig väg. Insikten omfattar det ohållbara i att försörja människor som vill vara här av den anledningen att systemet betalar dem för att vara det. Denna växande skara accepterar inte heller att behöva stå ut med vare sig den kriminalitet som importeras eller det förakt för värdfolket de hyser.

Grundproblemet är statssocialismen. Men också det faktum att den nationella statssocialismen styrs av globalistiska krafter som tjänar på att den med olika medel upprätthålls. Oavsett vem av de åtta som vinner valet är de bara mellanchefer i det stora hela. Den cirkus som SVT visar är inte värdig fria människor. Det är dags att bryta upp, lägga ner och på allvar prata om friheten för Sveriges länder och folk.

Urban Sylvan
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]
Från skribenten

1 KOMMENTAR

  1. Ett stort problem är ju förstås media som försvarar statssocialismen med näbbar och klor . Så fort någon kritiserar statssocialismen offentligt så går media till attack med alla medel de har , och lite till .
    Detta är tyvärr inget svenskt fenomen längre , se bara hur AFD blev behandlade i Tyskland innan valet nu i September .

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här