Hem Politik Vägen från övermakt till egenmakt

Vägen från övermakt till egenmakt

0
523
Det är tillsammans vi bygger det hus vi vill bo i. Foto: Randy Fath/Unsplash

Det har säkert inte undgått någon av våra läsare att Folkungen.se har som ambition att väcka opinion för lokalt självstyre och att vara en kraft mot centralmakten. Vi har i olika artiklar bland annat skrivit om socknar, demokratifarsen, kulturer, centralism och vad riktigt samarbete betyder. En fråga som reser sig är: hur gör vi? På riktigt alltså: Vad kan vi göra i Strömstad, Rottne, Bjuv, Malå och alla andra orter för att faktiskt vara en del av rörelsen?

Lag har kommit att stå över rätt

Vi skall inledningsvis ha en sak klar för oss: det statsskick vi nu har är ingen naturlag. Det finns alltså inget som säger att vi inte kan ändra på det och organisera oss på sätt som bättre gagnar såväl individen som folk. Vi skall också ha klart för oss att det samma gäller för de lagar som är stiftade. De är ”giltiga” bara av den enkla anledningen att vi tycker så. Det finns till och med lagar som stiftats som står över det som de facto är rätt. Uttrycket ”när lag står över rätt” speglar det faktum att en lag inte behöver vara moraliskt rätt bara för att den existerar. Om det blev lagligt i Sverige att gifta bort små flickor hade det ändå varit moraliskt förkastligt. Så länge människor, så att säga, går med på, eller ”spelar med” kan även omoraliska lagar försvaras med just att de är svensk lag.

Precis på samma vis kan vi resonera om demokrati och kanske i synnerhet vår så kallade representativa demokrati; den som omhuldas så till den grad att den verkar vara det enda skyddsvärda vi har. Demokratin är det heligaste ock på vilkens altare i princip allt kan offras: personlig frihet, tanke-, åsikts- och yttrandefrihet, personlig integritet, rätten att försvara sig, familjen, ja listan kan göras lång på sådant vi måste finna oss i att ge upp delar av för att kunna skydda demokratin. Samtidigt är demokratin inget annat än en omskrivning för makten; för regimen. Och inte heller den är någon naturlag.

Det finns, i huvudsak, två sätt att se på förhållandet mellan stat och individ. Antingen har man, som idag, ett ovanifrånperspektiv där staten är det ur vilket allt [gott] strömmar; det vi inte kan leva utan. Staten är facilitator* och skänker välfärd, fördelar resurser och ser till att allt är jämlikt. Problemet är att staten aldrig har några egna resurser utan de är redan från början våra. Dina och mina. Det andra sättet att se på detta förhållande är det motsatta: det är människor i sina familjer och bygder som är det viktigaste. Det är här värde existerar och skapas. I det lokala pågår det riktiga livet och frågar du vem som helst lär svaret bli att man helst bestämmer över sig själv och löser problem själv eller tillsammans med sina medmänniskor. Och behåller de pengar själv som idag försörjer riksdagsledamöter, partikanslister, ämbetsmän, utredare, lurendrejare och mutade utländska profitörer.

Samverkan, samverkan och samverkan

Vi kan konstatera att det idag finns tre samverkande faktorer som utgör grunden för att kunna ändra på denna tingens ordning:

  1. Vi vill förändring i själ och hjärta
  2. Vi väljer frivilligt att samla oss praktiskt för att förändra
  3. Staten och regimen krackelerar

Vi vill förändring i själ och hjärta
Detta är viktigt. Det är här det börjar: med att det bubblar och jäser; att människor – du och dina grannar – vill se förändring. Ju fler som säger att ”det räcker nu!”, desto bättre. Många bär på samma folkungaanda som driver oss som står bakom Folkungen.se

Vi väljer frivilligt att samla oss praktiskt för att förändra
Ingen klarar detta på egen hand. Det är vackert att vi alla vill uppnå resultat. Men vi måste samla oss och kanalisera folkungaandan. Börja med att prata med vänner, grannar och bekanta. Sprid ordet. Bestäm er sedan för att samlas lokalt. Gör det i form av en grillafton eller picknick. Trevliga, genuina umgängesformer i den fria naturen är bara bra!

Bestäm er för att göra aktivt motstånd. Observera att man kan göra motstånd utan att bryta mot lagar och förordningar! Detta är ingen uppmaning till olaglig aktivitet! Att göra motstånd kan ta sig uttryck som att välja att ta egna beslut och – trots att det får konsekvenser – stå för dem. Att hemskola sina barn skulle kunnat ha varit ett sådant beslut.

Berätta för andra vad du och ni gör för att demonstrera er egen vilja mot regimen. Ni kan till och med skriva till oss på Folkungen.se och berätta. Kanske det kan bli ett reportage!

Staten och regimen krackelerar
Det som talar för vår sak är att centralmakten redan håller på att krackelera. Skandalerna avlöser varandra och det vi kallar mainstreammedia åker med samma badvatten ut.

Denna faktor är, de facto, på plats. Dagligen möter vi i såväl vardag som via media hur regimen inte klarar vad den säger sig skall uträtta. Det gäller i praktiken på alla områden, inte mist de man själv yvs över, nämligen ”vård, skola och omsorg”. Att regimen skall ha förtroendet att äga ett våldsmonopol i syfte att skydda oss medborgare och försvara gränser är inte självklart. Regimen klarar inte att skydda mer än sig själv. Vi andra får vackert stå med mössan i hand.

Det är vi som måste bygga den kultur vi själva vill tillhöra

Kultur (en kultur) är resultatet av gemensamma, ömsesidiga viljeansträngningar. En kultur är en spegling av hur människor i ett visst givet sammanhang önskar, vill och väljer att leva. I detta ingår bland annat etiska principer, konstnärliga uttryck, ekonomiska system etcetera.

En kultur uppstår inte av en slump. Den är resultatet av – utöver viljan – också hårt arbete. Kultur måste odlas och vårdas, alldeles oavsett om det rör odling av livsmedel eller en örtagård, eller ett samhälles innersta kärna.

Om ett samhälle menar sig inte ha någon specifik kultur, betyder det att detta samhälle varken har något gemensamt eller – värre – inte vill ha det. Inte önskar det. Men då finns heller inget att vårda av sådant som på djupet och i längden har något värde. Då finns bara kvar ett ekonomiskt skal. En resultaträkning (som skulle kunna administreras av vad eller vem som helst).

Samma sak är giltigt för varje människa. Hon måste odla – kultivera – sig för att växa i kunskap och mognad; socialt, själsligt och etiskt. En människa som inte vårdar sig kulturellt – odlar sig; kultiverar sig – har mycket litet att föra vidare till nästa generation. Då finns bara kvar ett genetiskt avtryck och dödsboets ekonomiska redovisning när jordetiden är slut.

Men människan är mer än en uppsättning gener. Vi är utrustade med förnuft, empati och förmågan att reflektera över oss själva. Vi har det i oss att sträva: odla, bygga, vårda och tradera.

Samhället består av dessa (oss) människor. Jag har en idé om vem jag är och vill vara. Att den, för mig, bottnar i en kristen syn på vad det innebär att vara människa hjälper mig att förstå. Mig själv, min omgivning och hela skapelsen. Det gör inte livet ”lättare”. Men den ger mig del i ett sammanhang och en tradition som är mycket, mycket lång. Och värd att traderas – föras vidare.

En kultur är spegelbilden och berättelsen om vilka vi är. Den dagen vi slutar vilja vara; den dagen det inte finns mer att berätta om oss och vårt ömsesidiga strävande… Då är bara resultaträkningen kvar. Och utan kultivering lär inte heller den se så ljus ut.

Hur vill du ha det? Vill du gå böjd under ett ok du vet inte gagnar dig? Du har, tillsammans med flera miljoner andra, valet att agera. Och det bör ske nu.

 

*) ”Facilitator” är nyspråk för den som tillhandahåller och/eller möjliggör.

Föregående artikelSann och falsk korporativism
Nästa artikelEkonomi är samarbete
I grund och botten yrkesofficer. Har sedan studerat teologi och filosofi vid Lunds universitet. Prästvigd. Även arbetat i skolans värld och inom folkbildningen som rektor och lärare. Senast som lärare i filosofi, etik och ledarskap. Författare och frilansskribent. Har skrivit fyra böcker och är publicerad som krönikör i tidskrifter och antologier med lyrik. Friluftsmänniska. Brinner för yttrandefrihetsfrågor och är alltjämt krigare. Kontakt: [email protected]

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här