Ibland pratas det om faran med empati. Att det empatiska, feminina, tycka synd om-samhället gör att vi känner empati med förövare. Och ibland faran med empatilöshet. Utan empati i samhället blir det nazism och gaskamrar DIREKT!
Empati är en förmåga att känna med andra varelser. Grundläggande och nödvändiga egenskaper hos människor för att vilja och kunna hålla ihop relationer, och i förlängningen, flocken.
Problemet är att vår förmåga till empati utnyttjas uppifrån för att få våra röster, vårt stöd och vårt bifall. Och kanske framförallt; om vi brister i stöd till nästa grej riskerar vi att bli uteslutna ur gruppen. Vi var tvungna att bomba Afghanistan för att flickorna där inte fick gå i skola, ett annat land för att kuvösbäbisar hade kastats i golvet, ett tredje för att flickor blev våldtagna, ett fjärde för att kvinnor måste ha huvudduk osv. Än hit än dit. Om du inte är med och kämpar mot det som är dåligt är du OND! Vi måste dock inte bomba Indonesien trots att de häromdagen piskade en kvinna med 140 piskrapp. Inte heller de länder där kvinnor måste bära burqa. Inte heller de länder där man med rakblad skär bort små flickors könsorgan. Inte heller de länder där kirurger skär bort bröst och könsorgan på unga pojkar och flickor.
Just att använda våld mot barn generar väldigt mycket empati. Ju närmre de är spädbarn desto bättre. Ibland är det så i alla fall. Ibland inte. 44 miljoner aborter per år. Kallar man det ”mord” istället vinner ”abort” med hästlängder över alla andra former av mord.
Jag ville sätta mig in lite mer i detalj hur en abort går till, men tänkte att sånt är för bestialiskt för att få synas på You Tube? Nej då. På första sökförsöket fann jag en stolt gynekolog ”I have performed more than 1200 abortions” som förklarar med en tecknad film hur barnet slits i stycken. Barnet sugs inte ut genom slangen i en helhet utan först lossnar huvudet, sen armen osv. Som man kan se på den tecknade filmen om man följer länken nedan.
Min poäng är ingen annan än den att empati är en egenskap och en förmåga. Dock irrationell. När man känner empati för något kan det alltså vara bra att fråga sig vem som vill, och varför, att du ska känna empati. Och kanske framförallt vad är det du förväntas göra på grund av din empati.
