Centraliseringens krafter och kampen för frihet

Under de senaste årtiondena har världen gått igenom en period av politisk centralisering och destruktiv politisk globalisering. Västvärldens finansiella och politiska elit har lyckats genomdriva sina globala planer på ett framgångsrikt sätt genom sin kontroll över det internationella banksystemet och överstatliga institutioner. Centraliseringen i väst driver nu samhällen in i en nedgång eftersom statligt ingrepp, beslutsfattande ovanifrån och kvävande beskattning inte minskar, trots tydliga tecken på folkligt motstånd. Det ökade motståndet från resten av världen mot västvärldens centralisering är också delvis förklaringen till det nuvarande konfliktfyllda internationella läget.

Centraliserings krafter

Det finns en naturlig tendens för det mänskliga samhället att centralisera och standardisera. Människor är effektivare och mer skyddade i stora samhällen än utspridda som isolerade individer eller små grupper. Önskan att utbyta information och varor gör det naturligt att samlas på en känd marknadsplats. Stadscentra växte upp som marknadsplatser. Det här är en organisk typ av centralisering. Det driver i sin tur på förbättring av kommunikation, harmonisering av standarder och lagar vilket skapar ekonomiskt välstånd. Ludwig von Mises skrev i Nation, stat och ekonomi (1919):

”Behovet av handel kräver enighet. Det kommer inte att vara möjligt att fortsätta fragmenteringen i lagstiftningen, i de monetära systemen, inom kommunikation och transport, och på många andra områden. På alla dessa områden kräver tiderna enande, även utanför de nationella gränserna”.

Men ekonomisk centralisering möjliggjorde maktkoncentration och politisk centralisering. Det pågick långt innan den moderna staten växte fram. Kina centraliserade tidigt och skördade ekonomiska fördelar av enhetlighet i lagar och normer. Europa gick från hundratals stater på medeltiden till tiotals stater idag. De starkare staterna slukade allt mer territorium genom krig och annektering. Nationalstater strävade efter juridisk och ekonomisk kontroll över större och större territorier. Ett exempel på detta är USA:s spektakulära territoriella tillväxt under 1800-talet, där makt över tid flyttats från delstaterna till den federala regeringen. Ett annat exempel är omvandlingen av Europeiska Unionen från en frihandelsblock som garanterade fri rörlighet i Europa 1958, till en politisk superstat med oerhörda maktambitioner.

Det finns således en naturlig tendens till centralisering i det mänskliga samhället, vilket bidrar till ekonomiskt välstånd. Men det finns också en konstgjord och skadlig centralisering, driven av statens koncentration av makt på medborgarnas bekostnad. Den extrema formen av detta är politisk globalisering. Slutmålet för denna process är en enda världsregering. Det är ”Historiens slut” i den hegelianska världsföreställningen, kulmen av den världshistoriska processen in i den homogena universella staten. Det är frihetens antites.

Decentraliseringens krafter

I motsats till centraliseringen finns den historiska decentraliseringsprocessen. Denna process är ”centrifugal” till sin natur och tenderar att sprida ekonomiskt välstånd och politisk makt utåt från ett eller ett fåtal centra. Decentralisering drivs av att samhället drar nytta av icke-centraliserade beslut. Som Mises skrev i ”Human Action” (1949): ”anarkiska produktionstillstånd förser folk bättre än en centraliserad allsmäktig regering.” Orsaken till detta är att en decentraliserad ekonomi är nödvändigt för att priser ska kunna uppstå, och priser är de är signaler som förmedlar information till köpare och säljare. Utan dessa signaler vet inte samhällets deltagare hur resurser bäst ska användas. Det är vad Mises kallade ”marknadens demokrati”.

Decentraliseringen mellan nationerna drivs av det faktum att handel ökar nationernas välstånd, som Adam Smith visade. Han kallade ekonomisk decentralisering för arbetsdelning. Detta är en förutsättning för handel. Handel som inte hindras av tullar och andra handelshinder från politiska centra kan därför med tiden inte lätt motstås, eftersom fördelarna med ekonomisk frihet blir uppenbara.

När den politiska centraliseringen gått för långt kvävs den ekonomiska decentraliseringen. När centraliseringen blir kontraproduktiv för den politiska utvecklingen eller den ekonomiska tillväxten i samhället bromsas, så ökar decentraliseringskrafterna i styrka och börjar motsätta sig denna process. I Europa stärktes de ekonomiska och politiska decentraliseringskrafterna till exempel i och med romerska imperiets nedgång och fall, och under upplysningstiden (1685-1815) när alltför stor centralisering hade lett ekonomisk till merkantilism och politisk till absolutism. I Kina ledde en överdriven centralisering under Tangdynastins sista år (618–907 e. Kr.) till decentralisering, p g a otyglad politisk korruption, ökad ojämlikhet och missnöjda bönders uppror.

Kampen för frihet

Kampen för frihet kan ses som en komplex process av ebb och flod av historiska krafter i form centralisering och decentralisering. Den ekonomiska och politiska friheten i dag är självfallet också beroende av den decentralisering som råder i förhållande till centraliseringen.

Kampen mellan centralisering och decentralisering är inte ödesbestämd; den kan påverkas åt ena eller andra hållet av idéer och handlingar. Det är därför Mises ofta insisterade på idéernas inflytande på samhällets utveckling och skrev om vikten av att engagera sig ”i den stora historiska kamp, den avgörande kamp som vår epok har kastat oss in i”. Det är därför lika viktigt som någonsin att sprida och förklara idéerna om ekonomisk och politisk frihet, för att på ett avgörande sätt styra samhället mot mer decentralisering.

Omarbetning av originaltext på https://mises.org/mises-wire/forces-centralization-and-struggle-freedom