Israels mål: förhindra Irans utveckling till regional stormakt
Såväl västerlänningars som exiliraniers stöd till USA och Israels anfall mot Iran visar tydligt hur de flesta människor lever i en fantasivärld, snarare än i en krass verklighet. Förmågan att systematisera sina tankar, minnas historien och förhålla sig till en observerbar verklighet, är för de flesta närmast obefintlig. En majoritet förhåller sig istället till vad de vill, hoppas eller tror är sant. Därför blir de också lätta offer för propaganda. Ja, en betydande andel har så dåliga kunskaper om historia, geografi, etnologi och teologi, att de överhuvudtaget inte vet vad de har en åsikt om.
Jag tänkte i det följande gå igenom fyra påståenden som återkommande dyker upp i kommentarsfält på nätet och tas för sanning av majoriteten – trots att de är falska och enkelt går att vederlägga. Därefter resonerar jag om Israels verkliga motiv.
“USA befriar Iran från islamism”
Det är enkelt att ta ställning till detta påstående. Står det i konflikt med annat amerikanskt agerande? Ja. USA destabiliserade tillsammans med Israel Assads regim i Syrien. Slutresultatet blev att islamister tog makten i där. Trump har nyligen uttryckligen sagt inför kameror att han själv installerade den nya syriska presidenten Al Jolani. Samma syriska president som varit på besök i Vita huset, trots att hans ursprung återfinns i Al Qaeda. Utöver detta så är USA allierad med samtliga sunniextrema gulfstater, med Saudiarabien varandes kronjuvelen. Om USA var en kraft mot islam, varför är de bästa vänner med sådana länder och varför kritiseras inte wahabismen där?
“Israel skyddar Europa från islam”
Det här dyker återkommande upp på nätet, inte sällan i form av en grafisk illustration. Israel porträtteras som en dammvall som skyddar Europa mot den muslimska floden. Det finns inget stöd för en sådan uppfattning. Israeliska representanter kritiserar inte den framväxande mångkulturen i Europa. Tvärtom, de omfamnar den. Israel stödde dessutom islamistiska grupperingar i det syriska inbördeskriget. Ett krig som resulterade i att 200 000 syrier invandrade till Sverige. Israel agerar inte heller för att strypa eller begränsa muslimsk invandring till Europa. Snarare vill de flytta så många palestinier hit som möjligt. Judarnas konflikt med araber i Palestina är inte en religiös konflikt – åtminstone inte betraktat ur arabernas perspektiv. PLO var exempelvis sammansatt av både muslimska och kristna palestinier. Om något är det en konflikt orsakad av judiska religiösa föreställningar (“Gud gav oss det här landet”).
“USA och Israel ska hjälpa iranierna att få demokrati och frihet”
Detta är ett påstått motiv till anfallet. Är det troligt? Brukar USA:s militära angrepp leda till demokrati och frihet? Nej. Libyen är ett avskräckande exempel. Dessutom finns det en uppsjö ofria och odemokratiska länder som varken USA eller Israel bryr sig om. Det finns ingen anledning att tro att varken USA eller Israel bryr sig om det iranska folkets väl och ve i någon bemärkelse alls.
“Om det teokratiska styret faller, så blir det fred, frihet och ekonomisk utveckling i Iran”
Den här idén är nödvändig att omfamna för att kunna stödja ett angrepp på Iran. Endast omdömeslösa och djupt opraktiska människor kan hålla den för korrekt. Är det sannolikt att ett demokratiskt lugn infinner sig i Iran om teokratin störtas? Det finns inga skäl att tro det. Landet är mångkulturellt, multietniskt och mångreligiöst. Den shiitiska regimens stöd är svårt att kvantifiera, men det är knappast obetydligt. Hur är militären beskaffad? Hitintills har den varit helt lojal mot det religiösa styret och det är militären som har nästan allt våldskapital. Det är därför inte orimligt att hävda att vägen till ett icketeokratiskt styre – demokratiskt eller inte – förmodligen måste gå via militärens fall. En sönderfallande militärmakt i ett mångetniskt och mångkulturellt samhälle; vad kan gå fel liksom? Ett fredligt störtande av mullorna med påföljande lugn ter sig helt osannolikt. Vapen och maktvakuum riskerar snarare att kasta Iran in i ett kaos.
Det verkliga motivet är kaos – inte omsorg om iranierna
Låt oss därför förkasta möjligheten att USA och Israels agerande motiveras av omsorg om det iranska folket och istället söka andra motiv. Olja och gas, säger en del. Sådana resurser lär spela in, men förklarar inte agerandet. Israel behöver inte Irans naturtillgångar. Man har bästa kompisar i både Saudiarabien och Azerbadjan, dessutom snart egen gas. Vill USA åt eller påverka Irans olje- och gasleveranser, så skulle man kunna sätta landet under blockad sjövägen till lägre pris och risk.
Trump anklagade 2011 med emfas dåvarande president Obama för att denne skulle komma att starta ett krig med Iran på grund av bristande förmåga att förhandla. Knappt 15 år senare startar Trump själv ett krig med Iran. Följer man hans agerande och uttalanden genom åren, framstår han som en förbytt personlighet. Från en självständig person vars budskap kretsade kring att USA skulle fokusera på förhållandena hemmavid och så långt som möjligt ha fredliga förbindelser med omvärlden, till att bli en av de värsta krigspresidenter landet sett. I ett tal på krigets första dag hävdade Trump att det militära angreppet på Iran skulle skydda det amerikanska folket. Det är bisarrt.
Det är bättre att utgå ifrån vad som är observerbart: Israels vilja att få till regimens fall. Det är det återkommande temat. Under 12-dagarskriget var syftet att fälla regimen. Netanyahu upprepar nu retoriken och uppmanar folket att göra revolution. Bryr sig Netanyahu om muslimerna i Iran? Nej, nej och åter nej. Så varför vill han ha regimskifte? För att en sekulär regim skulle vara sämre på att utveckla Iran till den regionala stormakt landet har förutsättningar att bli? Iran har folkmängden, arealen, naturtillgångarna och bildningstraditionen som krävs för att bli just en regional stormakt. Ett fritt Iran med inre fred och ro, som inte är satt under sanktioner, har goda förutsättningar att få till en enorm ekonomisk utveckling. Kina gick från att vara kusinen från landet till att bli en ekonomisk och militär stormakt på 30 år. Det är allt som krävs under rätt förhållanden.
Vill Israel ha ett Iran om 30 år som har växt till 150 miljoner invånare och har gjort samma resa som Kina? Nej. Så vad hoppas man åstadkomma med regimens fall? Svar: kaos. Målet här är samma som i Syrien – att kasta landet tillbaka i utveckling.