Ensamjournalisternas och socialmediernas symbios

Detta är del 2 i en serie på tre delar.
Del 1: Ensamjournalistens frestelse

“Shadow banning, also known as stealth banning, hell banning, ghost banning, and comment ghosting, is the practice of blocking or partially blocking a user or the user’s content from some areas of an online community in such a way that the ban is not readily apparent to the user, regardless of whether the action is taken by an individual or an algorithm.” [Wikipedia]

De flesta är nog bekanta med begreppet skuggbanning. Det användes flitigt innan Twitter förvärvades av Elon Musk och bytte namn till X. På svenska är det ett namn på fenomenet när en socialmedieplattform direkt eller indirekt genom algoritmer stoppar eller begränsar spridning av visst material i flödet. En dissident skriver och postar inlägg, men få följare eller andra ges möjligheten att ta del av orden i sina respektive flöden – inläggen presenteras helt enkelt inte för några användare. Författandet reduceras till ett ropande i en tom skog.

Från skuggbanning till skuggfrämjande

Låt mig – spekulativt – introducera motsatsen till skuggbanning: 

En individ producerar innehåll inom ett antal ämnen på en socialmedieplattform. Av politiska skäl uppskattar plattformen produktionen i ett visst ämne och tillser att sådana inlägg får stor spridning. Eftersom plattformen vill att individen ska fortsätta producera på samma sätt i ämnet, belönar man honom genom att sprida hela hans produktion – alltså även inlägg i andra ämnen. Bli en av våra män i detta ämne och vi belönar dig genom frikostig spridning av all din produktion. 

Några instruktioner behöver plattformen inte lämna till dess användare. De som söker en stor följarskara och många reaktioner av rent pekuniära skäl – inte minst ensamjournalisten – kommer snabbt lära sig vilken typ av produktion som sponsras av plattformen och att sådant material magiskt ökar spridningen av allt det egna materialet. Ökad spridning ger mer exponering och fler interaktioner, vilket ger fler följare och därmed fler swishdonationer och prenumeranter. Allt sker i den svarta algoritmboxen och ingenting går att bevisa. Affärstransaktionen uppstår utan att köpare och säljare behöver mötas, utan föregående förhandling och utan att avtal träffas. Det är självorganiserande.

Vissa ämnen och stater främjas

Jag får varje vecka reklam för Israel i mitt Facebookflöde. Periodvis varje dag. Det spänner från inlägg från Israels ambassad till dito från Israels krigsmakt IDF. Framförallt dyker det upp inlägg från diverse obskyra organisationer och konton, baserade både i USA och Sverige. Alla går ut på att Israel är världens bästa, snällaste land. Det är helt enkelt ett propagandaflöde och det visas mig eftersom jag återkommande skriver kritiskt om Israels agerande i Gaza. På senaste tiden har propagandainlägg från obskyra organisationer som kräver regimskifte medelst flyganfall i Iran, blivit lika talrika. 

Någon liknande propaganda får jag inte som ska tillvarata andra länders eller andra folks intressen. Inte heller EU-relaterad propaganda. Det närmaste är att en tid efter Sveriges Nato-anslutning ville Facebook gärna visa en del obegåvad propaganda för USA:s krigsmakt. Knappast en slump.

Israels intressen framför allt

Jag menar därför att det är uppenbart att Israel och landets intressen ges en särställning av Facebook. Lönar det sig då verkligen att vara Israels vän på Facebook? Förmodligen. Joakim Lamotte hoppade på Gaza- och Palestinademonstranttåget. Hans samlade produktion på Facebook är inte så stor, men ämnet har kommit att utgöra en viss andel. Det kulminerade (?) med en video där han uppmanade Israel att behålla Greta i fängsligt förvar: “please keep her!”. Med illa dold stolthet redogjorde han i ett annat klipp för hur viral Greta-videon blivit. Av beteendet kan man dra slutsatsen att Lamotte inte är nationalist. Sådana önskar inte att främmande folk ska fängsla våra egna – inte ens i fallet förvirrade unga vänsterkvinnor. 

Roger Sahlström, numera delvis knuten till Epoch Times som kontrolleras av en kinesisk sekt, återkommer ständigt till Israel och judar, samt frågeställningar där Israel har en tydlig linje och säljer ett narrativ till övriga världen. Exempel på det senare är just Iran. En exkursion i hans flöde ger en märklig känsla – är det detta som är den svenska nationalistens prioriteringar?

Samma fråga kan ställas när Christian Peterson gör sitt bästa för att unga nationalister ska tro att kryckgubbar och nosringade vänstertjockisar med blått hår i hans egen ålder, är det stora hotet mot Sverige. Algoritmerna gillar när Gazaprotesterna framställs i dålig dager. Och det handlar i Petersons fall inte om principer. Om valet står mellan Europas arvsfiende Turkiet med islamisten Erdogan i spetsen och en visserligen svensk men obetydlig vänsterjournalist, vilka principer har man om man väljer turkarna?

Ensamjournalisten måste behaga algoritmerna

Alla nämnda ensamjournalister ovan är beroende av att Facebook och andra plattformar sprider deras material. Eller annorlunda uttryckt: alla är de beroende av att inte bli skuggbannade. Det är en fundamental insikt.

Algoritmerna känner dig

Flödet varje Facebookanvändare exponeras för (dito Youtube, X, Instagram) är en skräddarsydd radiosändning och förströelsescrollandet är jämförbart med att förstrött lyssna på radio bakom ratten. 

Plattformen känner till det mesta om dig: ditt kön, ålder, hudfärg (jo), intressen, bostadsort och var du uppehåller dig. Vill plattformen ankra en viss ensamjournalists produktion i ett visst sammanhang – hos en delmängd av användarna – så kan den göra det. Är spridningen dålig i Danderyds kommun men god i Huddinge? Ta de gemensamma nämnarna hos de uppskattande följarna i Huddinge och presentera produktionen ihärdigt hos motsvarande grupp i Danderyd. 

Du kanske tycker att efter Zuckerbergs omvändelse (“Facebook ska bli åsiktspluralistiskt”) så har mängden nationalistiskt/konservativt/höger/whatever material ökat rejält i ditt flöde? Att presentera sådant material för de redan frälsta är inte en revolutionerande händelse och definitivt inte ett utslag av tro på åsiktspluralism. Vardera läger befinner sig i sin filterbubbla och aldrig mötas de tu. 

Zuckerberg et al håller i trådarna.