Robert Aschberg et consortes: åsiktsregistrerare och nyhetsleverantörer

Bechir Rabani gjorde ett hembesök hos Robert Aschberg. Han var inte hemma, men väl hans fru. Hon blev rosenrasande.

”Det här ska du få fan för!” utbrast hon.

Kvinnan vars man delvis har byggt en karriär på att inkräkta i privatlivets helgd. En make ständigt beredd att anklaga och folkuppfostra. Inget samvete. Hon förvånades över att bli utsatt för samma sak och vredgades. Dagen därpå dog Bechir, och hans arbete föll i glömska. Under en kort tid florerade diverse teorier om att han blivit mördad. Därefter tystnad.

Snart har det passerat tio år sedan Bechirs för tidiga död och hans granskning av Robert Aschberg. Videon han gjorde finns att se på Youtube. Gör det. Det fanns något genuint med Bechir. Kanske kan man kalla det nyfikenhet. Definitivt orädd. Inte minst: ett sinne som inte fördunklats av alltför många högskolepoäng. 

Samma lätthöger som då uppskattade att en blatte gav sig på etablissemanget (alltid skitnödiga inför rasistkortet), skulle idag ha förskjutit honom. Bechir hade inte tigit still om Israels griserier i Gaza och på Västbanken. Han hade palestinsk bakgrund. 

Den här texten handlar dock inte om Bechir Rabani. Han får utgöra en slags dramatiserande prolog. Det skänker mig möjligheten att både påminna om hans arbete och tydliggöra redan från start vad jag tycker om typer som Robert Aschberg. Och hans kärring, för den delen. Det här ska du få fan för. Texten handlar om vad som hände med Aschbergs åsiktsregistrerande verksamhet efter Bechir Rabanis död. 

Granskningen av Aschberg verkar nämligen ha dött med Rabani. 

Låt mig först påminna om en slags tidslinje. Fredrik Reinfeldt med sin allians vann valet 2006 och fick egen majoritet i riksdagen. Han lyckades inte uppnå majoritet 2010. Sverigedemokraterna gjorde entré i riksdagen och Reinfeldt svarade med att göra upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Under Reinfeldts åtta år vid makten fylldes Sverige på med runt 900 000 nettoinvandrare. 

Stefan Löfven tog över 2014 och redan påföljande år yttrade han på Medborgarplatsen orden “Mitt Europa bygger inga murar!”. Det vällde in syrier. 

Bland allmogen jäste missnöjet och såväl den politiska makten som kultur- och medieeliten visste att så var fallet. 2010-talet var ett decennium där Researchgruppen jagade anonyma rasister (så kallade) på Flashback. Sosseriet aktiverade sin bidragsmyndighet MUCF och finansierade starten av Näthatsgranskaren inför valet 2018. Mediestödsmedia förfasade sig över kommentarsfält, som benämndes pissrännor. Nisse i Hökarängen kunde plötsligt göra sin röst hörd och kom ibland redaktionerna obehagligt nära. 

2013 knackade Expressen på hos Jim Olsson, pensionerad docent i fysikalisk kemi, och gjorde honom till näthatare med hela svenska folket. Fyra år senare kallade Omni fortfarande Olsson för “näthatare” och refererade till Fria Tider som en “hatsajt”. Aschberg drog igång “Trolljägarna” 2014. Själv förblev han en medborgare höjd över varje misstanke.

Sådant var 2010-talet. En migrationspsykos där ingen nationalism eller invandringmotstånd tolererades. Allt tog abrupt slut med coronahysterins start våren 2020. En hysteri som i sin tur avlöstes av rysskräck efter Rysslands invasion av Ukraina februari 2022. Parallellt hade gängmord, publika skjutningar och kast med liten handgranat nått sådana proportioner att migrationspolitikens haveri inte längre gick att dölja eller prata bort. Svenska politiker uppträdde på presskonferenser från denna punkt i tiden med svenska flaggan i kavajslaget, mot en bakgrund bestående av en kombination av EU:s och Sveriges flaggor. Invandring? Vi har alltid förespråkat en reglerad invandring.

2010 grundade Researchgruppens Martin Fredriksson bolaget Piscatus. Företagsidén var att bygga upp en privat databas med domar och andra handlingar från svenska myndigheter, som sedan gjordes sökbara för journalister. Det är oklart om Aschberg et consortes är medgrundare eller anslöt strax därefter. Säkert är att våren 2011 var Mikael Ekman, med en bakgrund i Expo, vd för bolaget och tillika delägare. Martin Fredriksson var styrelseledamot och Aschberg styrelsens ordförande. Redan då var Aschberg styrelseveteran i Expo.

Piscatus verksamhet väckte viss debatt, men den kom helt i skymundan av debatten kring Lexbase. Skillnaden bolagen emellan var att Lexbase gjorde sin databas sökbar för allmänheten, medan Piscatus endast riktade sig mot journalister och redaktioner i systemmedia.    

Någon gång under perioden 2011-2016 anslöt Jiri Pallas som delägare i Piscatus. Han är vän med Aschberg. En judisk dissident som – om man får tro DN – blev utkastad från Tjeckien på andra halvan av 70-talet. “I Sverige är människor nyfikna på nya saker som mat, nya sätt att vara och nya stilar. I Tjeckien är människor misstänksamma mot nya kulturella influenser.” sa paret Pallas när DN uppmärksammade att de bott 40 år i Sverige. Sonen Hynek Pallas tillhör det svenska kulturfrälset och presenterar sig som “författare, kritiker, journalist, regissör och doktor i filmvetenskap med mångåriga studier kring integration, islamologi, migration och nationalism”. Hynek Pallas disputerade i filmvetenskap 2011. Avhandlingen hade titeln “VITHET I SVENSK SPELFILM 1989 – 2010”.

Är det inte alldeles fantastiskt att Jiri Pallas, som tvingades i exil p.g.a. opposition mot sovjetkommunismen, i sitt nya hemland inte tvekar att bli del av en verksamhet som vilar på privat åsiktsregistrering, underrättelsetjänst och arkivbyggande över medborgarna? Total principlöshet.

Knappt två år före Bechir Rabanis död i december 2017, meddelade Piscatus och Nyhetsbyrån Sirén att de går samman:

“Nyhetsbyrån Siren och Piscatus har sedan flera år konkurrerat om att vara den största innehållsägaren av domar och andra myndighetshandlingar. Nu bildar de forna konkurrenterna ett gemensamt bolag där de erbjuder ett sammanslaget arkiv som innehållsmässigt är vida överlägset allt annat på marknaden.”

Verksamheten organiserades i bolaget Acta Publica, som skriver på den egna hemsidan: “Vi är specialiserade på kartläggningar genom eget underrättelsearbete av individer och företag med kopplingar till organiserad brottslighet och religiöst eller politiskt motiverad extremism.”

Tre år senare gick moderbolagen ihop och efter lite bolagstrixande så drivs verksamheterna Acta Publica och Nyhetsbyrån Sirén idag som bifirmor till moderbolaget Panoptes Sweden AB.

Panoptes betyder bokstavligen “ser allt” och har sitt ursprung i grekisk mytologi. Namnet skvallrar om både en obehaglig självbild hos ägarna och en ambition att just “se allt”. Och det är nu det verkligen blir intressant. Här finns en historia att berätta som verkar gått alternativmedia helt förbi. Researchgruppen bildades en gång i tiden av bl.a. Martin Fredriksson och Mathias Wåg. Vi vet nu att Martin Fredriksson blev Aschbergs pojke och försvann in i den miljön som idag har blivit Panoptes. Mathias Wåg förblev en klumpig vänsterextremist som sprang på demos och fäktades på Twitter/X. Alternativmedia valde att följa och övervaka den senare. Den misslyckade pajasen tillskrivs makt och förmågor han helt saknar. Maktmannen försvann under radarn in bland skuggorna.

Här finns alternativmedias förbannelse: content går före journalistik. Socialmediemassorna vill ha underhållning. Skräniga blåhåringar med nosringar som deltar i palestinademos görs till den viktigaste sak att –  tillsammans med kryckmän och andra aparta figurer – “granskas”. Men Herregud, hur kan dessa typer tillåtas att demonstrera? I nästa stund står en annan “journalist” och filmar läppförstorade exiliranskor som skriker sig hesa. Då är det tydligen behjärtansvärt med andra folks konflikter på svensk jord.

Panoptes är allt annat än en liten nyhetsbyrå. Omsättningen har fyrdubblats sedan 2020. Då 15 miljoner kr. Räkenskapsåret 2025 hade omsättningen stigit till 61,5 miljoner kr. Samtliga år utom 2024 med ett stabilt positivt finansnetto på runt 10% av omsättningen. 2024 gjorde Panoptes nedskrivningar med anledning av legal osäkerhet, som man kallade det. Vore det inte för dessa hade resultatet varit utmärkt. Man redovisade också i årsredovisningen att Nyhetsbyrån Sirén hade producerat 178 896 nyhetsartiklar under året. 

Hur ska Panoptes omsättning bedömas? Vi vet visserligen inte hur intäkterna fördelar sig mellan bifirmorna Acta Publica respektive Nyhetsbyrån Sirén, men en gissning är att merparten ligger i nyhetsbyråverksamheten. Hur mycket omsätter en nyhetsbyrå? TT kan få tjäna som jämförelse. Det är enligt egen utsago Nordens största nyhetsbyrå och den omsatte nästan 300 miljoner kr år 2020. Därefter har omsättningen sjunkit och de senaste två åren (2024/25) ligger omsättningen på runt 250 miljoner kr. Det ligger nära tillhands att påstå att Panoptes tar marknadsandelar av TT. Som pest eller kolera, inte sant? I ena ringhörnan nyheter från Schibstedt och Bonnier (ägarna av TT). I den andra nyheter från Robert Aschberg och Martin Fredriksson.

Under alla omständigheter: medan du sov eller var upptagen med att skratta åt betydelselös content, blev Expo-knutna Robert Aschberg och Mikael Ekman, samt Researchgruppens vänsterextrema Martin Fredriksson, betydande spelare på den svenska nyhetsbyråmarknaden. Panoptes är ett bolag med makt nog att påverka, ja rentav styra, de narrativ som systemmedia förmedlar.

[Jag återkommer i en uppföljande text till den anarki som råder när Panoptes begär ut handlingar från rikets tingsrätter]