AI-bossarna vill regleras – för att kunna tjäna pengar

Under september talades det en hel del om att AI löpt amok, brutit sig ur sina begränsningar och tagit sig in i främmande datasystem. Tevetittarna blev uppskrämda. Rädda undersåtar är mumma för politiker: Ge oss mer makt och vi ska ge er tröst och trygghet genom att slå klorna i ännu ett område! Tillåt mig tvivla. När media, experter och de folkvalda imbecillerna är helt eniga och predikar samma budskap ringer varningsklockorna. Tänk Covid…

Det som kanske förvånar den naive observatören är att AI-bossarna själva ropar efter politisk intervention, tillsynsmyndigheter och internationell reglering. De tre amerikanska AI-bjässarna OpenAI (ChatGPT), Anthropic (Claude) och Google DeepMind (Gemini) har vädjat offentligt om politisk intervention för att tygla AI-utvecklingen. Varför vill de ha grus i systemet som gör det svårare för dem själva att driva utvecklingen framåt och tjäna mer pengar?

För att de inte tjänar några pengar.

Bolagens värdering är skyhög i förhållande deras obefintliga vinster. Det är en finansiell bubbla som kommer spricka lika spektakulärt som internetbubblan för 25 år sedan. (Se AI-bubblan spricker som publicerades här för ett år sedan.)

När företag är små vill de ha fria marknader. De vill kunna slå sig in genom att konkurrera hederligt mot storföretagen med innovation, kvalité och kundservice. När man studerar företagsekonomi på universitet får man lära sig om stordriftsfördelar, det vill säga idén att ju större företag desto billigare och effektivare produktion och därmed lägre priser. Men en minst lika stark kraft – som det sällan talas om – är stordriftsnackdelar. När företag blir stora blir de byråkratiska, politiska, lata, tröga och rädda. De skaffar sig ”HR”-avdelningar som saboterar verksamheten, politiskt korrekta policies och grunda värderingar som hindrar dem att anställa kvalificerad personal. Stora företag måste också lägga stora belopp på marknadsföring för att kränga sina jämförelsevis tråkiga, standardiserade produkter. Snart upptäcker de att det är billigare och enklare att köpa politiker och beställa lagar som hindrar pigga uppstickare att konkurrera. AI-branschens vädjan om överförmyndarskap ska ses som ett rop på hjälp. Men det kläs i vanlig ordning i ord som att ”ta ansvar”, ”skydda konsumenten”, ”för barnens bästa”, ”hindra oseriösa aktörer”, och i detta fall till och med ”rädda världen”.

Små företag gillar fria marknader. Stora företag föredrar mängder av snåriga lagar och regler.

Minns du när det infördes tvång på handledare för privat bilskolning? Plötsligt var man tvungen att gå en meningslös handledarkurs och registrera sig som handledare för sitt barn, eller vem man nu ville köra med. Dessutom begränsades antal ”elever” man kunde handleda till max 13 styck samtidigt. Varför det? Försök lista ut vilken bransch som tog initiativ till detta påfund och ropade efter att bli reglerad.

Det är genom omfattande konkurrens-begränsande reglementen som banksektorn och medicinbolag gör sina feta vinster.

Med global AI-reglering kan de amerikanska AI-bolagen begränsa konkurrensen från uppstickare och hålla kinesiska konkurrenter utanför USA och EU. Det skulle ge dem en chans att eventuellt tjäna en hacka, någon gång i framtiden. Kanske.

—

Omslagsbilden tagen från Wikimedia Commons, källa och licens