Den moderna socialisten

Man kan undra varför socialism fortsätter att vara så populärt, trots att det så många gånger har visat sig misslyckas som politisk ideologi och ekonomiskt system. Utbildningssystemet och media är viktiga förklaringar.

En annan förklaring är att socialismen har förändrats: dagens socialism är inte gårdagens. Socialism och marxism i traditionell bemärkelse handlar om statligt ägande av produktionsmedlen. I stort sett ingen som kallar sig socialist eller progressiv idag tror att det är det bästa sättet att organisera samhället på. Dessutom skulle få moderna socialister tolerera den traditionella socialistiska statens typiska politiska förtryck och ekonomiska stryptag på samhället. Trots detta fortsätter de socialistiska experimenten. De har bara bytt skepnad. Moderna socialister anser nämligen att staten måste ingripa och styra ekonomin för att begränsa marknadens excesser och tillhandahålla ett reglerande ramverk, utan vilket den skulle köra i diket. Stora delar av samhället (som skola och sjukvård) måste underkastas statlig styrning. De branscher som är kvar i privata händer måste, enligt deras uppfattning, också regleras av staten och skyddas, och om så behövs, genom subventioner, tullavgifter, och andra särskilda förmåner. Dessutom tycker de ofta, även om de kanske inte alltid erkänner det öppet, att olämpliga sociala och kulturella yttringar, som köttkonsumtion eller konservatism, bör kvävas av staten.

Men den moderna socialisten blundar för det faktum att fritt utbyte av varor och tjänster är grunden för välstånd. Den moderna socialisten kan inte heller se att miljarder människor har lyfts ur fattigdom genom ökad ekonomisk frihet – trots att den i praktiken är begränsad – och att hundratals miljoner människor har anslutit sig till medelklassen tack vare liberaliseringen av utvecklingsländers ekonomier. 

Den moderna socialisten är en paradoxal varelse: han både accepterar och avvisar marknadsekonomi. Men han bryr sig inte om att reda ut sin intellektuella härva. Snarare hävdar han vanligtvis att marknadsekonomi fungerar till viss del men att den måste begränsas och kontrolleras. Han är övertygad om att staten måste spela en grundläggande roll, för att skydda de svaga mot ohämmat fritt utbyte av varor och tjänster. Skillnaden mellan den traditionella och den moderna socialisten motsvarar den distinktion som Ludwig von Mises gjorde mellan socialism och statliga ingrepp i ekonomin.

Moderna socialister inbegriper klassiska socialdemokrater och resten av vänstern, men också den ”liberala” eliten, högern och de flesta konservativa, de som har övergett klassisk liberalism för att anpassa sig till tidens anda. De utgörs alltså av en brokig majoritet av befolkningen som har en sak gemensamt: de har alla starkt förtroende för staten.

Den övertygelsen har fått allvarliga ekonomiska, politiska och sociala konsekvenser de senaste årtiondena, inte minst i Sverige. De flesta moderna socialister menar väl, men de har skolats i en ideologi som bygger på felaktigheter, missförstånd och okunnighet. Kanske det mest grundläggande misstag som moderna socialister gör är hur de ser på marknadsekonomi. Vad de kallar ”kapitalism” är egentligen ”statskapitalism”. Detta är ett system som med makt, konstgjorda monopol, och riktade förmåner oundvikligen skapar negativa följder. Statskapitalism har länge kritiserats av libertarianer och frihetligt sinnade. Det som många kritiserar som ”ohämmad kapitalism” är egentligen en ekonomi som har perverterats av staten. De är övertygade om att staten måste ingripa för att rätta till orättvisor som de inte förstår att staten själv skapar med sina ingrepp.

Det finns alltså ett behov av frihetlig och ekonomiskt sund bildning, nämligen i naturrätt och vad som kallas österrikisk nationalekonomi. Argumenten för att övertyga moderna socialister om skadligheten av deras politiska och ekonomiska idéer är inte riktigt de argument som fungerade förr. Traditionella socialister behövde bli utbildade i första hand i begreppet frihet, i planekonomins ödesdigra följder, och i den viktiga roll som priser spelar i samhället. Det var därför de behövde förstå Böhm-Bawerks tidiga kritik av marxismen, Mises kritik av socialistisk ekonomisk kalkylering, Hayeks varning mot kollektivism och hans lika kända teori om användningen av kunskap i samhället.

Det som den moderna socialisten behöver utbildas i är orsakerna till och följderna av statens ingripande i ett fritt samhälle. Utbildningen av den moderna socialisten bör därför omfatta sådana nyckelbegrepp som cantilloneffekten, Says marknadslag, Bastiats allegori om det sönderslagna fönstret, Mises kritik av beskattning, och Rothbards analys av staten. Det är dessa grundläggande libertarianska begrepp och idéer som gör det möjligt att förstå varför ett starkt reglerat och skattefinanserat statskapitalistiskt samhälle blir ohållbart och instabilt på sikt. Det leder till ekonomisk, politisk och kulturell nedgång. En frihetlig utbildning är avgörande för att vända denna trend. Genom att lära den yngre generationen att modern socialism är till sin natur dekadent därför att den motarbetar sparande, försvagar familjen, upplöser personligt ansvar, gynnar särintressen och lobbyister. Alla dessa konsekvenser är förutsägbara följder av modern socialism.

Originalartikel : https://mises.org/power-market/education-modern-socialist