Det finns snart ingen återvändo

Sverige bär tyvärr fortfarande auran att vara ett högfungerande land med stor innovationskraft, ett arbetsamt och strävsamt folk, framgångsrika företag och gott om naturtillgångar. Ja, man skulle faktiskt våga säga att vi åtminstone varit helt självförsörjande. Men var händer då när alla dessa ting åderlåts och angrips från alla håll?

Alla minns vi den så kallade Cementakrisen tidigare i år där vi på grund av ideologiskt hårklyveri riskerar att stå utan inhemsk cementproduktion. Majoriteten av svenskarna bryr sig nog föga, men konsekvenserna av ett kalkbrytningsförbud i Slite skulle vara katastrofala för Sverige. När nu LKAB’s miljötillståndsansökan för den befintliga verksamheten i Kiruna avvisats av Mark- och miljödomstolen riskerar vi dessutom omfattande stålbrist. Allt detta i den största demografiska förändringen territoriet Sverige upplevt sedan folkvandringstiden.

Det är nämligen ingen hemlighet att stål och betong är material som används för att bygga nya hyresrätter, broar, järnvägar och så vidare. Vi står alltså inför en infrastrukturkollaps som är skapad på ideologisk grund i Rosenbad. Samtidigt satsar staten hundratals miljoner på kommunikatörer, dessa ska genom digitala och traditionella medier ”sminka grisen”. Och det sjukaste av allt? Det är helt lagligt.

Samtidigt bävar politikerna i hemlighet för hur elförsörjningen kommer se ut i vinter. I Blekinge har man redan sedan i somras låtit Karlshamnsverket gå för full maskin. Det går alltså att konstatera att trots en ovanligt solig och varm sommar kunde alltså inte solpanelerna och vindsnurrorna förse Sverige med den el vi förbrukar.  Anläggningen bränner 140 000 liter råolja i timmen för att kunna förse södra Sverige med elektricitet. Detta klingar naturligtvis väldigt dåligt med regeringens så kallade miljöpolitik där Miljöpartiets främsta mål tycks vara att avveckla kärnkraften helt. Och i linje med detta kommer Ringhals 1 att stängas helt vid årsskiftet.

Den 15 september rapporterade Aftonbladet att elpriset låg på rekordhöga 163 öre/kWh, och gällande den stundande vintern då? – Det kan bli väldigt, väldigt dyrt, säger Johan Sigvardsson, elprisanalytiker på Bixia till Aftonbladet.

I ljuset av den här vanskötseln av Sverige har vi å ena sidan ett av världens mest beskattade folk, med den helt ohållbara situationen att enbart 2 miljoner privatanställda svenskar försörjer välfärden för sig själva och resterande 8 miljoner. Omkring 1,8 miljoner invånare i arbetsför ålder kan inte försörja sig själva. Majoriteten av dessa är invandrare eller personer med invandrarbakgrund.

Å andra sidan har vi ett politiskt etablissemang som motiverar införandet av plastpåseskatt som en åtgärd för att förhindra att citat valar och delfiner får i sig plastpåsar. Samma politiker filar ständigt på nya skatter för att finna lump att täta det snabbt sjunkande skeppet HMS Sverige. I den statligt finansierade median nämns aldrig den skenande kostnaden för invandringen, forskare och journalister som ens vågar ta i frågan misstänkliggörs och stöts ut från sina sammanhang.

Är då alla Sveriges problem invandrarnas fel? Självklart inte, trots detta är det vänsterns favoritkort att dra mot kritiker, ”att skylla alla problem på invandringen”. Problemen är givetvis inte invandrarnas, problemen härstammar från den politiska adeln. Dessa isolerade, verklighetsfrånvända yrkespolitiker som i sann Marie Antoinette-anda kontrar landsbygdens kritik mot skyhög bränsleskatt med orden: ”låt dem köra elbilar”. Det är ju onekligen väldigt likt det kända, dock falska citatet ”låt dem äta tårta” vid hungersnöden i det sena 1700-talets Frankrike.

Detta politiska etablissemang är mer lojalt med den statsfinansierade median än det folk man säger sig företräda, politiker som talar direkt till folket och lyfter frågor som är viktiga för gemene man anklagas blixtsnabbt för att vara populist.

Att skriva en heltäckande redogörelse över vanskötseln skulle givetvis kunnat göras hur lång som helst, ja rent av så lång att den digitala trycksvärtan skulle ta slut. Problematiken är för omfattande för att någon enskild individ ska kunna greppa det. Lösningen är decentralisering, omfattande återvandring och politiker som härstammar från vanligt folk. Politiker som vigt större delen av sitt liv åt lönearbete och engagerar sig frivilligt för att skapa något bättre för andra. Inte enbart sig själva.