Alla människors liv består av olika sfärer. För länge sedan var skillnaden mellan sfärerna mindre. Du levde, verkade och bodde med en krets människor du fötts in i. Människor stöttes och blöttes mot varandra.
I dagens samhälle har vi 3 huvudsfärer:
- De närmsta såsom nära familjen, nära vänner och förtrogna.
- De personer du känner men inte är lika nära med. Till exempel den utökade familjen, kollegor, grannar.
- Det offentliga jaget med mer formella kontakter. Ytliga bekanta och främmande människor.
I vilken sfär den digitala personan finns varierar. Många lever inget offentligt digitalt liv men samhällsfenomenen finns där.
Upplösningen in till det absolut mest privata förvånar mig. Att det finns gränslösa individer är inget nytt. Att det blivit en samhällsnorm att gå djupt in i det som för många av oss aldrig skulle dela offentligt är frapperande. Ett uttryck för denna gränslöshet är vissa uttryck inom HBTQI+-rörelsen. Inte bara de mer extrema uttrycken av exhibitionistisk sexualisering och nakenhet utan också behovet av att få omgivningens erkännande och uppmärksamhet kring individers olika preferenser.
Vem förutom eventuellt de allra närmsta behöver bekräfta någons behov av att leka häst eller att en ung människa ifrågasätter sin identitet på olika sätt? Är det en fråga för den offentliga sfären? Behöver alla sådana frågor behandlas på något speciellt sätt annat än med vanlig hederlig medmänsklighet? I 99% av fallen behövs inget annat än vanlig respekt och gränssättning från individens närmsta omgivning.
Ingen kan välja hur andra människor uppfattar dig. Att uppmuntra ständig bekräftelse och erkännande från omgivningen är sjukligt och dömt att misslyckas. Gammal visdom säger att söka erkännande enbart hos de som betyder något för dig. Alla andras åsikter är inget att fästa sig vid.
