De senaste dagarnas politiska turbulens kring frågan om marknadshyrorna har rört upp damm från dagen då den illegitima JÖK-regimen bildades. Med all rätt, eftersom alliansen är ohelig i sin essens blir dagarna som följer nu mycket intressanta.
Regeringskoalitionen som stöds av de tidigare borgerliga partierna (L) och (C) har tampats med svåra kompromisser ända sedan valet 2018. Slitningarna blir som störst mellan det kapitalistiska Centerpartiet och det utvecklingsfientliga Miljöpartiet. Det hela kulminerade i en budget som var kraftigt belånad och egentligen, utan någon vidare stringens eller röd tråd fylldes av valfläsk från JÖK-partierna. Där alla ingående partier fick en bit av reformkakan för att fjäska för just sina väljare. Centerpartiet är som välbekant ett synnerligen lynnigt och opålitligt parti i såväl vallöften som ideologi. Man skulle kunna säga att partiet förkroppsligar den nihilistiska och rotlösa nyliberalismen, för att vara lite elak. Alla minns nog när Annie Lööf lovade att hon skulle äta upp [sic.] sin högra sko, hellre än att bli ett stödhjul åt Stefan Löfven. Trots detta uttalande sitter vi nu här, med en minst sagt brokig minoritetsregering ingen egentligen vill ha, antagligen inte ens JÖK-partierna själva.
Centerpartiets krav på marknadshyror är konsekvent med partiets kapitalistiska ryggrad. En intressant detalj är att blott en fjärdedel av C-väljarna vill att marknadshyror införs. Trots detta tycks det vara en helt avgörande fråga för fortsatt C-stöd till JÖK-regeringen.
Vänsterpartiet som också på sitt sätt passivt stödjer regeringen är motståndare till att marknadshyror införs. Det är just detta som har lett fram till den så kallade politiska krisen vi just nu beskådar från läktarplats. Och mitt i smeten sitter den självutnämnda proffsförhandlaren Stefan Löfven som från dag ett försökt att tillfredsställa samtliga partier i JÖK, på skattebetalarnas bekostnad. Den kanske lustigaste detaljen i hela spektaklet är när Annie Lööf på presskonferensen med statsministern säger att det har bildats en ”ohelig allians” i riksdagen. Den enda oheliga allians som bildats är JÖK, och att Vänsterpartiet väljer att rösta med Sverigedemokraterna är ett ganska tydligt tecken på just hur ohelig JÖK är.
Att frågan nu, trots att den egentligen inte är någon reell politisk fråga dras upp i ljuset riskerar att splittra minoritetsregeringen. Det Löfven antagligen insett nu är att parterna som ingår i och stöttar upp JÖK-regeringen inte viker ner sig, vilket med stor sannolikhet gör att vi snart får ett så kallat extraval. Oavsett hur skicklig Löfven är som tidigare facklig förhandlare är detta troligen hans sista desperata försök att klamra sig fast vid regeringsmakten. Dagarna som kommer blir mycket intressanta, minst sagt.
