Förbli surrad vid rodret eller gå i livbåt – det är finhögerns folkmordsdilemma
Följande text publicerades på författarens Substack i början av september, i samband med debatten om folkmord föreligger i Gaza.
Jakob Heidbrink delar på Facebook ett inlägg av Thomas Gür som i sin tur delar en screenshot av ett Alice Teodorescu-inlägg. EU-parlamentsledamoten som ska ta tillvara svenska intressen i Bryssel gör som hon gör mest: ägnar tiden åt Israel. I detta fall genom att karaktärsmörda den akademiska organisationen International Association Of Genocide Scholars (IAGS). SVT har kallat IAGS för “den tunga forskargruppen” och rapporterat att organisationen beslutat att beskriva Israels krig i Gaza som folkmord, vilket varvat upp rumänskan.
Alla nämnda är en del av finhögern (“lätthögern”, “bögern” – illa sedd unge har många namn). Efter den ryska invasionen av Ukraina har finhögern sakta men säkert förvandlats i en riktning mot intellektuell slapphet. Ofta kryddat med ett visst mått av aggressivitet i retoriken, som varken kropp eller själ hos medlemmarna kan backa upp.
Anledningen är förmodligen den besvärliga kombinationen av att under lång tid oemotsagt predikat för en stor grupp redan frälsta, i ett sammanhang där det finns en god part värd att ömma för respektive en klandervärd och ondskefull motpart. De ryska orkerna och deras tvättmaskinsvapen skulle krossas av det upplysta Västs överlägsna teknologi och goda vilja. Tre år senare har utfallet blivit något helt annat. Hundratusentals stupade ukrainska soldater. En ointresserad amerikansk president som Natos de facto-överbefälhavare. Toppa med videoklipp där ukrainska män med våld släpas iväg inför fru och barn, för att tjänstgöra i ett krig som opinionsundersökningar visar att en majoritet av Ukrainas invånare vill avsluta genom förhandlingar.
Israels fördrivningskrig mot palestinier har accelererat förvandlingsprocessen. Finhögerns reservationslösa stöd till Israel blir en allt tyngre moralisk börda att bära i takt med att omfattningen på IDF:s systematiska förstörelse av Gazas bebyggelse blir känd och döda palestinska barn staplas på varandra. Den verkliga avsikten med kriget är uppenbar för alla utom de som på grund av intellektuell fåfänga vägrar att ompröva tidigare gjorda ställningstaganden. Istället sluts de inom sin egen grupp och förstärker varandras fjäsk och ryggdunkande, surrade vid rodret på ett fartyg dömt att förlisa. En slags högerns bokstavskommunister. En del går visserligen i livbåtarna, men det sker under tystnad.
Thomas Gürs hat mot Donald Trump lyser starkt i en del av hans poster. Det är knappast omtanke om den lilla människan i Ukraina som göder hatet. Det är Gürs anseende som skadats när Trump empiriskt visat att USA och Nato inte går att lita på när det blåser – tvärtemot den världsbild Gür ägnat decennier åt att sprida.
I finhögerns försök att karaktärsmörda IAGS, så samlas allt detta. Låt mig ge några exempel.
Rebecca Weidmo Uvell skriver om IAGS och kallar den för “Kalle Anka-organisation”. Vem som helst kan bli medlem är hennes budskap. Och det finns minsann människor bland medlemmarna som hör hemma i Mellanöstern. Därtill sådana som inte är forskare.
Tomas Brandberg – SD-tjänsteman kan vi kalla honom – kommenterar på Jakob Heidbrinks vägg:
“Begreppet “forskare” är missbrukat. Och för övrigt har jag stött på docenter och professorer som låtsats vara experter på allt möjligt utan att vara det.”
Heidbrink svarar att sådant är ett “j**la oskick”. Båda två uttrycker i sociala medier kontinuerligt åsikter om det mesta.
Thomas Gür har hittat en turkisk medlem i IAGS som vägrar erkänna det turkiska folkmordet på armenier. Det blir naturligtvis ett Facebookinlägg av den saken, med syfte att undergräva trovärdigheten hos IAGS. Jakob Heidbrink delar inlägget.
(En parentes: På Kent Ekeroths Samnytt vevar man samma skiva, även om varken han eller plattformen kan beskrivas som finhöger. Det reservationslösa stödet för Israel lär snarare bero på att hans mor är judinna invandrad från Kazakstan. Samnytt skriver:
“I dagarna har några av landets större medier hänvisat till en påstådd forskargrupp som hävdar att Israels krig mot Hamas – som terrorgruppen startade i oktober 2023 – utgör ett folkmord. När man tittare närmare på gruppen framgår att det är allt annat än en seriös organisation.”)
Ingen av de personer som nämns ovan verkar ha gjort någon seriös research på IAGS. Man har sökt omständigheter och egenskaper som går att spinna politiskt till sin egen, förlåt, Israels fördel. Med det har man låtit nöja sig.
Om man genom research ska skaffa sig en uppfattning om en organisation, hur gör man då? Rebecca Weidmo Uvell och Thomas Gür har letat efter enskilda medlemmar som kan påstås vara besvärande för organisationen. Gör vi så om vi ska bilda oss en uppfattning om exempelvis en bostadsrättsförening? Nej. Vi tittar inte på vem som bor i lägenhetsnummer X i huskropp Y. Istället undersöker vi saker som stadgar, årsredovisningar och hemsida. När byggdes föreningen? Vilka sitter i nuvarande styrelse? Vad har bostadsrättsföreningen genomfört för åtgärder genom åren?
Låt oss göra detta med IAGS och se vad som händer.
IAGS är en ämnesöverskridande akademisk organisation för studier och förebyggande av folkmord. Enligt egen redogörelse grundades IAGS 1994, men upprinnelsen till bildandet återfinns under tidigt 80-tal. Två medgrundare var Helen Fein och Israel Charny. Båda var amerikanska judar och professorer i sociologi respektive psykologi. Charny utvandrade vid någon punkt till Israel.
Sittande styrelse och advisory board kan uttydas på IAGS webbplats och består nästan uteslutande av anglosaxiska och europeiskt klingande namn. De allra flesta är professorer eller s.k. assistant professors. En majoritet är verksamma vid amerikanska universitet. Lite udda, men fullt förståeligt med tanke på Röda Khmerernas gärningar, så återfinns en av ledamöterna vid ett universitet i Kambodja. Även hon har ett europeiskt klingande namn.
Redan här kan man kanske tycka att finhögern skulle ha varit lite vaken och sonderat terrängen innan man gick vidare. Det gjorde man inte. Och det blir värre.
Thomas Gürs taffliga försök att befläcka IAGS med förnekelse av folkmordet på armenier bygger (gissar jag) helt på en hos honom korrekt förmodan att mottagarna av hans budskap – de redan frälsta – inte kommer att syna saken närmare. För skulle hans följarskara känna till att IAGS höll en hel konferens 2015 inhysta hos Armenian Genocide Museum-Institute i Yerevan, så faller Gürs ansträngningar platt.
Medgrundaren till IAGS, Israel Charny, var under många år en skarp kritiker av Israels agerande gällande folkmordet på armenier. Så sent som 2021 uppmärksammade den israeliska tidningen Haaretz detta.
Israel har för övrigt ett komplicerat förhållande till det turkiska folkmordet på armenier. Netanyahu meddelade för bara dryga veckan sedan i en podd att han personligen nu erkänner folkmordet. Det har han alltså inte gjort tidigare, vilket är en nyhet Thomas Gür inte kommer att förmedla. Israel som stat har fortfarande inte erkänt folkmordet. Anledningen är förmodligen att man är angelägen om att upprätthålla goda förhållanden med Azerbajdzjan, som i praktiken är en turkisk satellitstat och levererar 60% av Israels oljebehov. Logistikkedjan är pipeline till turkisk Medelhavshamn för vidare färd på fartyg till Haifa.
Skulle ovan inte vara nog för att göra narr av lätthögerns försök att beskriva IAGS som en oseriös och Israelfientlig organisation, så finns det avslutningsvis två exempel till att peka på.
När Mahmoud Ahmadinejad var president i Iran så utfärdade IAGS en resolution vars inledning lyder:
“Resolution Condemning Iranian President Ahmadinejad’s Statements Calling for the Destruction of Israel and Denying the Historical Reality of the Holocaust; and Calling for Prevention of Iranian Development of Nuclear Weapons
We, the leadership and membership of the International Association of Genocide Scholars, a world-wide professional association of experts on genocide, express profound alarm at openly aggressive statements made by the President of Iran, Mahmoud Ahmadinejad, calling for Israel to be “wiped off the map” and inciting students to scream “death to Israel” at a government sponsored conference on 26 October 2005.”
I december 2023 skrev Sara Brown en “research brief” på IAGS plattform. Den hade titeln “Hamas genocidal violence”. Brown har varit medlem i IAGS i 10 år och suttit i dess advisory board i två omgångar. Brown har nu offentligt vänt sig mot IAGS beslut att betrakta Israels agerande i Gaza som folkmord. Både Hamas och Israels handlingar är väl dokumenterade. Det man träter om är uppsåtet.
Man kan tycka att det finns något extremt protestantiskt över uppsåtsfixeringen och huruvida uppsåtet kan bevisas. Brown är dock trots det och sitt efternamn inte protestant. Hon är aktiv i “American Jewish Committee”. En organisation som ChatGPT beskriver så här:
“…är en amerikansk, partipolitiskt obunden judisk intresse- och människorättsorganisation, grundad 1906.
Uppdraget är att bekämpa antisemitism, stärka judiskt liv, främja Israels säkerhet och internationella relationer, samt värna demokratiska värden och mänskliga rättigheter.” [min fetning]
Så länge inte Israel var förövaren så gick det bra för Sara Brown att som folkmordsforskare vara en del av IAGS. Lika är det nog för finhögern: så länge folkmord framförallt associerades med Förintelsen så var det ett behjärtansvärt begrepp. Not so much när Israel gjordes till förövare.
Jag förutspår att fler kommer att gå i livbåtarna.
—
Omslagsbildens original