Förtjäna dessa politiker?

Det finns ett uttryck som säger att vi får de politiker vi förtjänar. Tankefiguren är att vill vi ha bättre politiker så får vi själva kavla upp ärmarna och engagera oss politiskt. Gör vi inte det, får vi hålla tillgodo med vad vi får. Som ung trodde jag på påståendet. Det levererades oftast av akademiskt anstrukna personer med intellektuella ambitioner. Jag såg upp till sådana. Idag vet jag bättre. 

Med uttrycket följer underförstådda påståenden: Om man bara vill, så går det (att engagera sig politiskt, vinna makt och bli den politiker folket förtjänar). Det finns en universell rättvisa som säger att om goda människor anstränger sig så får samhället en god styrning och utfallet över tid kommer att nöja och förnöja folket. 

Realisten observerar tillvaron och utfallet av handlingar, drar slutsatser därav, samt förhåller sig till materiella och mänskliga begränsningar. Drömmaren låter istället såväl handlande som tankeverksamhet styras av idéer. Vad man vill ska vara sant är den rätta vägen framåt. Politik är att vilja, sa Olof Palme.  

Exempel: När det utomeuropeiska invandringskollektivet visar sig föda kriminalitet, improduktivitet och blir en belastning för ursprungsbefolkningen, då säger realisten ”stäng gränserna”. Drömmaren efterfrågar bättre integrationspolitik. Företagaren på en fri marknad anpassar sig till rådande omständigheter eller går i konkurs. Planekonomen skyller torftigheten på andras illvilja. Och förblir planekonom. Nästa gång kommer det att fungera!

Det är drömmaren som tror att om människor bara engagerar sig politiskt, så infinner sig det goda samhället. 

Demokrati betyder folkstyre. I Sverige påstås sådant råda och det genom en extrem form av representativ demokrati: den konstellation som erhåller majoritet tar makten – all makt. Det politiska systemet är så ordnat att 49% av riksdagens (eller fullmäktiges) ledamöter kan försättas i ett tillstånd där de helt saknar inflytande över lagstiftning (och förvaltning). Det räcker med att 51% vill ha 100% skatt och socialismens införande, så införs den. 

Någon typ av maktdelning som begränsar handlingsutrymmet hos den styrande majoriteten finns inte. Ingen författningsdomstol. Några bedrövligt illa formulerade grundlagar vars ändring kräver två riksdagsbeslut med val emellan, det är allt. 

Samtidigt gäller att rösträtten fördelas lika över väljarna. Detsamma kan inte sägas om förnuftet. Väljare har olika begåvning och olika kunskap om samhällsangelägenheter. Förståelsen av ekonomiska och praktiska frågor spänner från ”utomordentligt god” till ”saknas helt”. Väljarkåren är helt enkelt sammansatt av realister, drömmare och en inte oansenlig andel svagbegåvade. 

Resultatet blir att politiker inte kan låta bli att uppmuntra drömmarna och lura de svagbegåvade, för att på så sätt vinna deras gunst vid valurnorna. Mutor, köttben och helt orealistiska ”visioner” ror hem en betydande andel röster.

Förtjänar då realisterna de politiker de får? 

Sätten att muta är många. Skatteavdrag, bidrag och socialförsäkringsvillkor – alla kan de drivas upp och vidgas. I det kommunala sammanhanget handlar det istället om att expandera kommunens materiella åtaganden. Badhus, idrottshallar och andra anläggningar uppförs till förmån för en andel av invånarna men finansierat av alla. Kostnaden för underhåll skickas till framtiden. 

I Bollnäs har politikerna beslutat att skänka invånarna en bandyarena. Dock inte genom att bygga en sådan i egen regi. Istället har den lokala socialdemokratin städslat partibroder Ilija Batljan och hans Samhällsbyggnadsbolaget (SBB). Arenan är nu byggd och invigd. Årshyran är 7,5 miljoner kr med en avtalstid på 25 år. Det blir 187,5 miljoner kr i dagens penningvärde. Förändringar i samma penningvärde hanteras genom indexreglering av hyran. Hyrköp utan köp.

Det finns ett enda skäl att låta SBB bygga och det är inte att det blir billigare än om kommunen skulle bygga och drifta själva. Nej, genom att anlita SBB så belastas inte i skuldsidan i kommunens balansräkning. Långa hyresavtal tas nämligen inte upp där. 

Nu vacklar SBB och möjligheten finns att bolaget går i konkurs (må det!). Det oroar inte trojkan bestående av S, M och C som styr Bollnäs kommun. Kommunstyrelsens ordförande – kommunalrådet tillika den starke mannen – säger till P4 Gävleborg att han inte är orolig; ”det är SBB som får hantera problemen”. Ordförande för Bollnäs Bandy Drift AB lägger till: ”parterna är bundna av avtalet och det upphör inte även om det skulle bli en försäljning”.

Bollnäs kommun har 27 000 invånare. Mellan tummen och pekfingret kan hälften förväntas vara produktiva (inte barn eller ungdomar, inte gamla). Åtagandet 187,5 miljoner kr blir därför 14 000 kr per produktiv invånare. Det är prioritering det. Lek före kärnverksamhet. Vilja före smutsig realism.

Här kanske du som läser upprörs och tänker att dessa halvtjocka sossefarbröder som framställer sig som arbetare utan att egentligen ha arbetat, usch för dem! Så är det inte här. Den starke mannen är nytt kommunalråd sedan årsskiftet. Han är 41 år gammal och född i Somalia. Hans namn är Abdullahi Cadaani i massmedia, men då utelämnas ett efternamn; Mohamed. På hans adress finns registrerat en Mercedes Benz GLC 300 de 4MATIC Coupe årsmodell 2021. En snabb koll gör det troligt att det är en bil med ett värde på sisådär 600 kkr eller mer. 

Abdullahi förklarar för SVT Gävleborg att hans politiska framgång beror på att han varit socialarbetare i Bollnäs kommun länge nu. 

Drömmarna och jag kan mötas halvvägs och komma överens om detta: en del av Bollnäs väljare förtjänar de politiker de har fått.