Idealism och realism

Man ska ha ideal. De är mål att sträva mot för att förbättra sig själv och sin omgivning. Ett homogent samhälle delar samma ideal och de blir gemensamma mål som förenar. Ett mångkulturellt samhälle har motstridiga ideal som söndrar, och demokrater använder motsättningarna till konflikter att gå till val på.

Typiskt svenska och kristna ideal är att göra rätt för sig, ta hand om sin familj, hjälpa nödställda, straffa våldsverkare och tjyvar, inte ligga andra till last, inte sno andras grejer, inte slå flickor, vara snäll mot djur och vårda natur. Trots att det är ideal betyder det inte att alla lever efter dem. Få människor lyckas leva efter alla sina egna ideal. ”Anden är villig men köttet är svagt”, som Paulus pricksäkert författade.

I det militära finns en mängd klämkäcka fraser och uttryck, som ”Det finns inget dåligt väder, bara fel kläder.” En av mina favoriter är ”Om kartan inte stämmer med terrängen så gå efter kartan eftersom den är av nyare utgåva”. Alltså, följ idealet istället för verkligheten. Det är naturligtvis ett militärt skämt, men det återspeglar vår tid nästan perfekt.

Ideal är mål och inte nuläge. Det är farligt att tro att ideal är nuläge. Säg att du står vid ett stup och ditt mål är att komma säkert ner i dalen. Stupet är nuläget, idealet är dalen. En som står vid stupet och tror att han är i dalen, för att han vill eller har rätt att vara i dalen, riskerar att ta ett steg mot en säker död.

Vi lever i en tid som styrs av ideologier, ideal, magiska ord och besvärjelser snarare än en ärlig beskrivning av verkligheten. Det har kanske sin plats ibland. En svårt sjuk patient kanske inte får höra hela sanningen om sitt tillstånd i hopp om att en förskönad bild kan bidra till en positiv placeboeffekt. En nation som håller på att förlora ett krig serveras lögnaktig positiv propaganda för att inte tappa stridsviljan. Man får dock vara sparsam med dylika lögner för att inte förlora sin trovärdighet.

De senaste årtiondena har vi matats med enorma mängder lögner av den svenska staten, ja alla Västeuropas stater och USA. Invandringen är lönsam, covid-vaccinet hindrar spridning och är safe and effective, Ukraina vinner kriget vilken dag som helst, Ryssland är ett akut hot mot Sverige trots att det är efterblivet och chanslöst, plundrar tvättmaskiner och svenska fartkameror på elektronik, Zelensky är en hedersknyffel och självuppoffrande hjälte, Israel är en demokrati som bara försvarar sig, vi befinner oss i klimatnödläge och har bara tio år kvar, vi har världens bästa vård-skola-omsorg och demokrati, skolan är objektiv, regim-teven likaså, utan EU blir vi fattiga, Sverige har råd och dina folkvalda bryr sig om dig. Alla dessa lögner. Här var bara ett urval. Ärliga människor har tappat förtroendet för staten. Ett sunt politikerförakt har tagit fäste. Vi utgår numera från att politiska påståenden är lögn tills motsatsen är bevisad. Som Mencken uttryckte saken: ”Varje anständig människa skäms för staten han lever under”.

Och nu när det börjar bli allom uppenbart att USA kastar in handduken och Ukraina är finito, babblar EU om att stjäla ryska banktillgångar och ställa ut lån till Ukraina, för när kriget är över kommer Ryssland återbetala lånen i form av krigsskadestånd, för det är DET RÄTTA. Det är idealet. Hallå! Vi befinner oss i verkligheten och här är det vinnaren som ställer villkoren och skriver historien. Förloraren får hoppas på medmänsklighet och nåd. Fråga Tyskland.

Man kan att tro att den här typen av sammanblandning av verklighet och ideal är unik för vår tid. Inte då. Det tycks dyka upp i slutskedet av civilisationer. Ju svagare ledarskap, ju mer feminiserat samhälle, desto fler kriser, desto bistrare verklighet, desto mer lögner, fler kommunikatörer och lagar mot yttranden, åsikter och kritik. De historiska exemplen är otaliga.

• Egyptens faraoner försökte precis som Sverige lagstifta mot ilska och hat.
• Under Qin Shi Huang (200-talet före Kristus) förbjöds yttranden som motsade statens doktriner, kritik av lagen var straffbart och privata samtal som hotade social stabilitet förbjöds.
• Självaste Platon föreslog censur av komiker och poeter som hånade makten eller uppträdde opassande.

Vår skarpsynte poet Gustaf Fröding beskrev i dikten ”Idealism och realism” från 1894 hur schismen mellan idealen och verkligheten tröttar ut oss och ”klyfva våra hjärnor”. Han låter ”jord” representera realism och ”stjärnor” idealism. Se om du kan tolka dikten. Är vi inte i samma läge 130 år senare?

Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyfva våra hjärnor.

Det ljugs, när porträtteradt grus
får namn af konst och fägring.
En syn, som sväfvar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.