Har massinvandringens försvarare och förespråkare någonsin förstått att man importerar en underklass? Frågan är seriöst menad och förtjänar att utvecklas.
Det mesta vi ser i vår omgivning har en ägare. Hus, fastigheter, fabriker, verksamheter, o.s.v. Ägarna kan vara det allmänna eller privata. I det privata fallet kan vi konstatera att egendomar och rikedom har kommit de flesta innehavare till del genom arv. Strävsamhet och begåvning ska inte förringas, men ändå är det så: arv är den viktigaste fördelningsmekanismen. Den fördelar såväl klanerna Wallenbergs och Bonniers inflytande, som sommarstugan i Norrtälje skärgård till de två sosseröstande no name-syskonen i valfri vit medelklassförort i Stockholm.
Massinvandrarna dimper ned egendomslösa, de flesta av dem. En mycket liten andel kan arbeta ihop till en sommarstuga, en bostadskarriär eller ett skogsskifte i Medelpad. Det stora flertalets lott är att vara bidrags- eller löntagare som väsentligen lever ur hand i mun i ett miljonprogram. De kan hoppas på en pensionärstillvaro i relativ lyx i landet man påstått sig flytt ifrån. Inte mer.
Om vi då återvänder till frågan i textens inledning: förstod gåsleversocialisterna detta? Förstod Reinfeldts arbetslinjemoderater? Socialliberaler? Kristdemokraternas förvirrade vänsterfalang?
Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt förstod och han sökte förstöra det gamla (S)verige genom att importera en ny bidragsklass. På köpet fick han tjänstefolk till de sina. Huruvida han förstod att han spolade ut Sverigebabyn med badvattnet eller inte, är en akademisk fråga; karln saknar uppenbart samvete.
Frågan reduceras alltså för mig till huruvida socialisterna förstod. Ni vet, de där typerna som gillar Marx och hans historiebeskrivning. Deras hästar är lite moraliskt högre. Nu har de skapat en egendomslös klass, med svartmuskiga drag och parabol på balkongen. Höger- till vänsterläsare. Något att frälsa med socialdemokratisk fördelningspolitik. En gång var det en industri- och lantarbetarklass som skulle ges ekonomiskt välstånd. Nu, något helt annat.
Det vi alla bör fundera över är vad som händer, inte om, utan när sosseriet inte lyckas med sina föresatser inom en relativt snar framtid. Det är inte socialdemokratisk fördelningspolitik som gör massinvandrarnas (o)lycka.
Tecknen finns där redan. Följer man rätt publikationer och grupper på Facebook, så kan man se dem. Vår alldeles egna dolkstötslegend i samtiden. Säger man till en folkvandringsström att de är nödvändiga som arbetskraft, ty värdfolket har slutat skaffa barn i tillräcklig omfattning, för att sedan ge dem bidragsproletariatets och den egendomslösa klassens tillvaro – så föds hat. Ett hat som är reellt och redan närvarande. Utan oss stannar Sverige – var är vår belöning, o ni giriga svenskar?
Den berättelsen går nu redan från mun till mun. Diskussioner om misslyckad s.k. integrationspolitik kommer inom en inte alls avlägsen framtid helt att upphöra och ersättas med denna: svenskens skuld.
Det återstår att se hur långt delar av det svenska folket kommer att driva självspäkningen.
