Grattis till dig som går ut gymnasiet. Du kanske tillhör skaran som jobbat hårt för dina betyg. Må du isåfall fröjdas i ungdomens vå-år, låt hjärtat klappa med friska slag, och må den ljusnande framtid vara din. Du har gått ut gymnasiet, men du har inte “tagit studenten”. Du har nämligen inte avlagt någon studentexamen. Faktum är att ingen har tagit studenten sedan 1968. Det du har fått är en så kallad gymnasieexamen, vi kan säga att du “tagit gymnasen”.
Varning: Det här är en surgubbetext riktad till andra surgubbar. Om du inte tillhör denna illustra skara behöver du inte läsa vidare. Eller läs på egen risk.
Detta språkbruk har retat mig länge. Men det är bara ord, värre är de skräniga lastbilsflaken med vulgära banderoller, de fula flaggorna som gästarbetarnas barn viftar med, och det allmänna svineriet – det gör mig nästan aggressiv. Den här texten är ett försök till terapi genom att få utlopp i skriven form. Tack för att du lyssnar och förstår. Sen kan jag förhoppningsvis gå vidare och odla min trädgård.
Men låt oss ta det från början.
Vad är en student?
Svar: En person som studerar på universitet.
Vad är en studentexamen?
Det var ett antal prov, både skriftliga och muntliga, som man avlade för att bli student. Före 1864 genomförde man proven på det universitet man ville studera på. Klarade man examen blev man antagen till universitet, blev student och hade förtjänat att bära vita studentmössan. Det var ungefär som vår tids högskoleprov, men nivån var högre och det var få som klarade proven. År 1860 var det ungefär 400 personer som lyckades ta studentexamen, samtliga män.
Man kan fråga sig om samhället behöver fler högutbildade än så. Gymnasiet var på högre nivå, ungefär som en genomsnittlig högskoleutbildning idag. Till för bara några årtionden sedan fanns en fyraårig teknisk gymnasielinje; när man klarat den fick man titeln gymnasieingenjör, vilket var fullt tillräckligt för de flesta tekniska behov. Längre utbildning är inte nödvändigtvis bättre eftersom utbildning kostar tid och pengar som man skulle kunna lägga på annat. Det är inte hellre bättre med längre utbildning när nivån sänks för att bli “inkluderande”.
Studentexamen 1864-1968
Men de styrande ansåg att det behövdes fler studenter. Därför lättade man kraven 1864. Därmed kunde den som kände sig kvalificerad att bli student ansöka om att ta studentexamen hemma på sitt gymnasium. Universiteten skickade ut censorer som genomförde proven på plats. Alla gymnasister var inte intresserade eller kvalificerade för studenten. Klarade man studentexamen fick man gå ut på stora trappan, bära vita mössan och bli student på universitet. Om man “gick upp”, men inte klarade proven fick man tassa ut bakvägen.
Vad är gymnasieexamen?
Ovanstående ordning varade till onådens år 1968 då hela rasket ersattes av gymnasieexamen, det vill säga ett intyg på att man har slutbetyg från gymnasiet. Som ordet beskriver blir man härmed inte student, inte antagen till universitet. Som kvalificering till att bli student gäller nu istället slutbetyg, högskoleprov, diverse kvotpoäng för kön, handikapp, värdegrund och annat som tidsandan påbjuder. Om det vore någon ordning kvar skulle vita mössan få bäras först när man blivit antagen till universitet och blivit student. Men det vore kanske orättvist om inte alla fick leka student.
Spela roll?
Tiderna förändras och mössan och “studenten” betyder kanske något annat idag. Inget att hetsa upp sig över kanske. Ungefär som julen, som Tage Danielsson i Karl Bertil Johnson förklarar, “tilldrog sig på tiden då julen firades till minne av Jesu födelse”, men numera firas av andra skäl. Problemet är att detta går hand i hand med tidens allmänna kravlöshet, jämställdhet och sociala dekadens. “Studenten” har blivit en “participation trophy”, alla deltagare får medalj, vinnare eller ej.
Och vad symboliserar dekadensen bättre än LASTBILSFLAKEN? Förr blev man hämtad av familjen vid skolan och fick åka hem till fest med släkten i fin bil eller på lastbilsflak. Nu åker hela skolklasser lastbil till skränig arabisk musik, ofta dekorerade med banderoller med vulgära budskap, sprutandes alkoholhaltiga drycker på förbigående. Lastbilsdekadensen är sannolikt ett bidrag från den skräniga mångkulturen.
För att inte tala om FLAGGORNA. Förr dekorererade man vårligt grönt och med svenska flaggor. Man sjöng studentsången (från 1852) om att fröjdas i ungdomens vår. Det finns en andra vers också som skulle behöva sjungas mer än någonsin:
Svea vår moder hugstor och skön,
manar till bragd som i fornstora da’r,
vinkar med segerns och ärans lön,
men den skörd utan strid man ej tar.
Aldrig slockne då
känslans rena brand,
aldrig brista må
vår trohets helga band,
så i gyllene frid som i strid.
Liv och blod för vårt fädernesland!
Liv och blod för vårt fädernesland!
Hurra!
Nu viftas det med flaggor från hela världen som vore det fråga om ett FN-jippo. Det skränas och bryts på alla möjliga och omöjliga språk. Det som en gång var svenskt, estetiskt vackert är numera allmänt frånstötande. Vidrigt.
Som om det inte räckte hörde jag nyligen talas om begreppet “vaskning”. Gissningsvis även detta en form av främmande berikning. Det går ut på att man kastar mat, sprutar ketchup, dryck och beter sig allmänt grisigt på den nyblivne “studenten”. Så här informerar Drottning Blankas gymnasium i Nacka sina elever inför skolavslutningen:
Ett fåtal elever har uttryckt att de önskar ha så kallad ”vaskning”, där anhöriga och vänner häller/kastar någonting på studenten. Då vi har vårt utspring på en restaurang där det också finns annan verksamhet kommer detta ej vara tillåtet. Vi ber er också respektera detta så att de elever som inte vill bli blöta eller smutsiga ska slippa det.
Stackars uppväxande släkte, vilket land de får ärva. Intressant nog har dekadensen inte gått lika långt i Finland utan där har man ännu riktig studentexamen och tillämpar många gamla svenska traditioner. Vaskningen tycks inte slagit igenom ännu. Wikipedia:
Den egentliga skolavslutningen inför sommaren är för de nyblivna studenterna en särskild högtid, som firas med tal och övrigt program samt utdelning av examensbetyg, studentmössor och stipendier. Den gemensamma mösspåtagningen följs av studentsången. I många gymnasier bärs de nyblivna studenterna ut i gullstol av de yngre eleverna. Sedan 1940-talet har det också ingått i traditionerna på många orter att studenterna går till begravningsplatsen och lägger ner rosor på hjältegravarna. Efter den officiella delen får studenterna rosor av anhöriga och bjuder på studentfest hemma hos sig för vänner och släktingar. Den tidigare kaffebjudningen för de närmaste har numera ofta utvecklats till en betydligt större fest med många inbjudna gäster. På kvällen fortsätter festligheterna de nyblivna studenterna emellan.
För drygt tio år sedan huserade vi några gästande gymnasieflickor från Ungern för ett skolutbyte. De hade varit i Stockholm någonstans mellan hägg och syrén. De var förvirrade över de mångkulturella flaken och varför flickorna klädde sig som luder. Hemma hos dem avslutade man skolan med att klä upp sig och tacka sina lärare genom att besöka dem på kvällen med ljus och sjunga serenader.
Med det sagt, om du jobbat hårt och faktiskt lärt dig något av värde i gymnasiet gratulerar jag dig till “gymnasen”, önskar dig ett härligt och välförtjänt sommarlov. Huruvida du sedan blir student eller ej spelar mindre roll. Med få undantag är dagens inkluderande universitetsutbildningar ett slöseri med tid.
—
Omslagsbild: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Ullvi2013.jpg
