Israel och AI-dumburken
Följande text publicerades för ett år sedan. Terrorn fortsätter än idag. AI har utvecklats till att bli ett verktyg för att välja, spåra och utplåna mål. Av Israels regelmässiga dödande av civila måste man dra slutsatsen att antingen är deras AI dåligt på att identifiera militära mål, eller så är det skapat för för att skapa maximalt lidande för civila.
—
Både internationell och israelisk press har rapporterat om hur Hamas under planeringen av 7 oktober-attacken undvek kommunikation över mobilnätet. Hamas ledning behöll också planerna inom en trängre krets av människor. Den politiska grenen ska ha hållits ovetande och så även Iran och Hezbollah. Man kan slå fast att Hamas hade en god förståelse för Israels underrättelsekapacitet i allmänhet och dess förmåga att avlyssna och spåra enskilda individer på mobil(data)nätet i synnerhet.
Den uppfattningen harmonierar med omvärldens oftast höga tankar om Israels underrättelsetjänstförmåga. Håll här i minne till senare i denna text att Hamas förstod och anpassade sig.
I israelisk media har också rapporterats om egna misstag och felbedömningar av underrättelseinformation som indikerade att en inbrytning över gränsen var förestående. Att så varit fallet påverkar inte det som ovan påstods om Hamas.
Israels bruk av AI för målidentifiering och -urval har även det rapporterats i media. Bruket har kritiserats för att vara osäkert och leda till oacceptabla civila förluster. Bostadshus har bombats för att slå ut en person, med resultat att hela familjer utplånats.
AI-systemen är tre till antalet. The Gospel används av flygvapnet och analyserar stora mängder underrättelsedata från exempelvis drönarvideos, avlyssnade kommunikationer och övervakningsbilder. Utifrån datan väljs mål ut. Målen är framförallt platser och objekt. Lavender används av IDF:s underrättelseenhet 8200 och fokuserar på individer. Syftet är att avgöra vilka individer som är knutna till Hamas eller andra organisationer. Datan utgörs av tusentals namn och är sammanställd i en föränderlig databas. Det tredje verktyget är Where’s Daddy? som är utformat för att spåra rörelser hos de personer som identifierats som mål, genom att övervaka deras mobiltelefoner och annan kommunikation. Namnet – som det krävs ett sjukt sinne för att mynta – syftar på att när pappa terroristen kan lokaliseras till hemmet, så bombas detta.
Användningen av de tre AI-systemen medförde att under krigets fyra första månader angrep Israel 29 000 mål – bara med flygvapnet. Och 15 000 av dessa mål angreps under krigets första fyra veckor.
Kritiken som riktats mot AI-användningen fokuserar på antalet civila dödsoffer. Det är förståeligt och bra. Konsekvent avlivning av kvinnor och barn för att komma åt misstänkta Hamas-medlemmar är en äcklig praktik. Det moraliska haveriet har dock skymt sikten för en annan fråga:
Fungerade verkligen Where’s Daddy? som metod?
Och om den inte gjorde det – varför envisas Israel med sina AI-system?
Föreställ dig att du är mellanchef i Hamas väpnade styrkor. Det är två veckor in i Israels flygangrepp på Gaza. Du får varje dag rapporter om att män i dina led dödats i sina hem i flygangrepp. Skulle du fortsätta som tidigare eller skulle du dra slutsatsen att här föreligger en statistisk anomali och sedan varna ditt manskap?
Samma Hamas som före 7 oktober väl förstod Israels kapacietet att avlyssna och spåra, skulle nu vara kompletta idioter och helt oförmögna att förstå vad som sker? Knappast. Ordern att stänga av mobilen skulle ha kommit inom några dagar.
Om mobilerna ens var påslagna till att börja med.
En lögnare kan avslöjas genom att hans utsaga bevisas vara falsk, men det är inte det enda sättet att visa att någon ljuger. Två olika utsagor från samma person kan var och en för sig vara omöjliga att motbevisa. Tillsammans kan de däremot stå i konflikt med varandra: endera måste vara falsk.
Om Hamas förstod Israels underrättelseförmåga så väl att organisationen kunde planera 7 oktober-attacken utan att bli upptäckta, varför skulle deras medlemmar vara enkelt spårbara bara några veckor senare? När hundratals Hamasmedlemmar dödats i sina hem på någon vecka, så lär resten ha slagit av mobiltelefonerna.
Ändå fortsatte Israels AI-system att leverera måltavlor.
Nu blir den här texten spekulativ och det på ett obehagligt sätt. Om AI-verktygen inte kunde ge Hamassoldaters hem som mål – med Hamassoldaterna konstaterat hemma – vilka mål gav de och varför?
Två möjligheter är tänkbara. Den ena är att man bombade Hamassoldaters familjer utan att ha en aning om huruvida ”målet” var hemma. Eller med andra ord: det var familjen som var målet. Det är statsterrorism och krigsbrott.
Den andra möjligheten är att AI-verktygen levererade mål på helt andra grunder än bara anknytning till Hamas. Att AI-verktyg under krigets första fyra veckor skulle skitit ur sig tiotusentals mål, varav IDF angrepp 15 000 utifrån en bedömning att militär relevans förelåg, är en löjeväckande tankefigur. Ändå framställs det som sanning.
Att flygbomba 15 000 mål på fyra veckor kräver en omfattande plan. 22 flygangrepp per timme kontinuerligt under fyra veckor. Det görs inte ur hand i mun med hjälp av Ramboversionen av ChatGPT. Jag menar att det fanns en liggande plan klar och AI-verktygen var redan preppade med listor på vilka familjer som skulle bombas till utplåning.
Den materiella förödelsen i Gaza är känd. Landet har upphört existera. Kyrkor, moskéer, skolor, universitet, i princip samtliga vårdinrättningar – allt är förstört. Det har gjorts systematiskt. Med stridsflyg, artilleri och ingenjörstrupper.
Den enda stridsklädde Hamasman som visats upp av IDF är Sinwar under sina sista minuter i livet. Annars är det idel civila eller fångar i fängelser, inklusive när perversa IDF-soldater stoppar upp saker i rumpan på fångarna (följt av en nationell debatt på israelisk TV om huruvida det är rätt eller fel att stoppa upp saker i rumpan på arabiska fångar).
Något krig har inte pågått på länge, om det alls kan sägas ha pågått något. Norra Gaza är jämnat med marken och befolkningen i stor majoritet fördriven. Journalister släpps inte in i Gaza annat än som ”inbäddade” med IDF. Varför då? Ockhams rakkniv säger att man har något att dölja.
Det som inte är känt är vilka som dödats i Israels flygattacker. Det totala antalet döda och hur de fördelas mellan män, kvinnor och barn är någorlunda känt, liksom att Israel dödat ett mycket stort antal journalister och vårdpersonal. Resten är höljt i dunkel.
Förstör ett folks materiella tillgångar. Döda sedan en hög andel av dess intelligentia. Inte bara den manlige universitetsläraren, läkaren, ingenjören eller författaren. Nej, hela hans familj. Hans avkomma. Framtiden. Generna.
Låt en dumburk leverera dödslistorna. Det egna manskapet behöver inte vara med på konspirationen, bara följa order. Göra som dumburken säger.
Tycker du att jag är en konspirationsteoretiker får du gärna försöka övertyga mig om att dumburken analyserade och sket ur sig mängder med mål per timme och att den gjorde det så väl, att IDF valde att angripa 22 av dem.
Per timme, alltså. I fyra veckors tid. Dygnet runt.
—
