Koranbränning som konfliktaccelerator

Inom partikelfysiken undersöker man materiens minsta beståndsdelar och innersta väsen. Ett viktigt verktyg är partikelacceleratorer. De går ut på att sätta hög fart på partiklar, till exempel elektroner och protoner, och låta dem kollidera med till exempel atomkärnor. Det skapar en explosion av småpartiklar som därmed blir synliga och kan studeras. Utan explosionen ser man bara ytan.

Rasmus Paludans koranbränning är ett slags social partikelaccelerator, en konfliktaccelerator. Det synliggör vad som händer när två inkompatibla samhällstyper kolliderar. Innan kollisionen ser man bara ytan. Då syns exotisk mat, märkliga dofter, annan musik, ovanliga kläder och politiska sammanslutningar med oskyldiga namn som ”brödraskap” och ”nyans”. Men under ytan ligger konflikt och väntar. Islam är en erövringsideologi; det framgår av dess 1400-åriga historia. När populationen blir tillräckligt stark tar den steget från nyans till dominans. Somliga av oss är mentalt utrustade för att räkna ut hur framtiden kommer utveckla sig och kan dra slutsatser utifrån historiska observationer. Konfliktacceleratorn gör det möjligt för resten av befolkningen att redan idag skåda in i den kommande framtida konflikten.

Rent konkret har Paludans accelerator visat två saker. För det första att målgruppen har värderingar som är inkompatibla med ett västerländskt samhälle. En av de mest grundläggande värderingarna i ett samhälle gäller synen på privat egendom. I vår del av världen gäller huvudsakligen att man får göra vad man vill med sin personliga egendom (även om restriktionerna blir allt fler). Två folkgrupper som inte ens kan enas om vad ägande innebär ska inte dela boplats. En annan grundläggande värdering handlar om hur man beter sig när någon gör något man inte gillar. I vår del av världen hanteras sådana konflikter av hävd under ordnade former i rättegång och domstol. Där får den anklagade förklara sig och eventuellt rentvå sig. Därefter frias han eller döms till straff. I andra delar av världen löser man problem genom att göra kaoz på plats och ställe. Vårt samhälle är byggt för att lösa konflikter under ordnade former, inte att hantera flockar av skränande kaozmänniskor.

För det andra har Paludan visat vilket enormt våldskapital gästarbetarna utgör. Skärmytslingar i form av sprängningar, våldtäkter, förnedringsrån och bilbränder har vi observerat länge men nu har vi fått beskåda organiserad konfrontation. Det har visat att det svenska våldsmonopolet är oförmöget eller ovilligt att slå ner främmande asociala kulturyttringar. Man kan inte ändra värderingar med komvux och socialbidrag, men med tillräckligt våld kan man åtminstone hålla det i schack. Vi har nu fått se att vi närmar oss punkten där vi inte längre kan göra det.

Nej Paludan är inte ”snäll”. Det är inte snällt att skymfa det som andra håller för heligt. Men som man brukar säga är vägen till folkutbyte kantad av snällheter. Och ja, han tycks ha avskyvärda sexuella böjelser. Icke desto mindre gör han något mycket viktigt. Han hjälper även den mest fantasilöse och historiskt obildade att skåda in i framtiden och se att Sverige har ett enormt problem med främlingar. Vilket är viktigast för dig, att vara verka snäll eller att dina barn har ett eget land att leva i?