Förra veckans värme svalnade över natten, men sommaren har påmint oss om att den kommer att anlända även i år. Denna kalla måndag är alltså en perfekt fixardag, som skapt för att laga kläder. Symaskinen har varit paj, så plagg som är besvärliga att laga för hand har samlats på hög. Nyservad är den rena drömmen att sy med, den är som ny igen trots sina 25 år.
Jag lappar sonens favoritbyxor, en ny uppsättning lappar ovanpå de gamla lapparna. Därefter ska det bytas muddar på en tröja, lappas ärm på en annan tröja, ytterligare 2 par trasiga jeans behöver lagas. Ett par trasiga gamla filtar från 60-talet ska sys ihop. På högen med redan lagade kläder ligger en klänning med ny halslinning, den gamla var för tajt så plagget är fortfarande oanvänt. Två ulltröjor har kortats av för att de var fula, en tisha har kortats pga en reva. Dotterns sport-bh har lagats, och hennes shorts har ny fåll. En bh och ett nattlinne har sytts in.
Eftersom barnen växer ur sina kläder så prioriteras de och mina egna kan få vänta.
Det är inte många ungar som har lappade kläder numer, man kan se någon enstaka. När kläder går sönder så slängs de, såvida det inte är jeans förstås, jeans får vara trasiga. Jeans kan till och med köpas trasiga eller göras sönder med flit. Fascinerande.
Sonens byxa kommer från början från min grannes barn. Hon lappar också. ”Lappade kläder skänker jag inte vidare” sa hon och skrattade igår när hon kom över med en kasse kläder. Vi blir alla lika glada över påsar från henne, alltid hittar vi något, ofta mycket. Det mesta tror jag att hon själv har fått. Vi har fler som vi byter kläder med, även till oss vuxna.
Man kan tro att jag skäms över barnens lagade kläder. Det är faktiskt tvärtom. Den största fördelen är att vi kan använda älskade kläder långt efter att de kunde ha blivit sopor, en annan bonus är att vi spar massor av resurser. Vi har kläder som vi köpte till äldsta barnet och nu bärs av det femte barnet. Utöver dessa fördelar är jag djupt tacksam över att ha tiden att laga kläder, och; jag har kunskapen. Kunskapen för jag vidare till mina barn. Barnen får även ärva känslan att vilja ta hand om det man äger. Vi vårdar vad vi har och delar med oss med andra när vi kan och det stannar inte vid kläder.
Tänk, våra lappade byxor får mig att känna mig rik, mycket rikare än något märkesplagg någonsin fått mig att känna. ❤️
