I en signerad ledare i Sydsvenskan ondgör sig Jesper Sahlin över att Viktor Orbán vill låta det ungerska folket rösta om en ny lag som förbjuder ”främjandet av homosexualitet till minderåriga”. Enligt Sahlin är det ett ”löjligt ledarskap” som tillåter undersåtarna yttra sig om ett dylikt ”icke-problem”. Huruvida homosex- och könsbytespropaganda riktat till småbarn är ett icke-problem är en subjektiv fråga. För en barnlös socialliberal kanske det är höjden av civilisation men många föräldrar tycker nog att det viktigt att få vara med och styra vad skolan tutar i barnen i deras frånvaro, särskilt när det kan leda till mentala störningar, könsstympning och andra irreversibla medicinska ingrepp.
Förutom det specifika fallet ovan sätter Sahlin fingret på några principiella problem. Han säger: ”Men Orbáns tilltag sätter också fingret på att folkomröstningar är djupt olämpliga när det gäller att lagstifta om minoriteters rättigheter.” Däri har han rätt, men det är just själva poängen med majoritetsstyre; det är ett system för att hålla minoriteter på mattan och inte ge dem särskilda rättigheter som hotar samhällets struktur. Majoritetsstyret är till för att bevara samhället i enlighet med dess grundares och majoritetens värderingar. Vill man ge minoriteter särskilda privilegier på tvärs med majoritetens värderingar får man välja ett annat styrelseskick.
De som nuförtiden uttalar ordet demokrati gör det nästan med något religiöst i blicken. Ordet har glidit ifrån att bara beskriva ett styrelseskick till att bli en egen ideologi. Demokrati betyder numera allt som är progressivt, tolerant, inkluderande och allmänt dubbelplusbra. Till exempel säljer IKEA möbler med ”demokratisk design”. Denna betydelseglidning av ordet förklarar hur demokrater plötsligt kan anse resultatet av en folkomröstning vara icke-demokratisk. Visst ska folkets vilja råda, men bara så länge den är progressiv. Eller som Sahlin uttrycker saken: ”Det är inte demokrati om fem vargar och ett lamm röstar om vad det ska bli till middag”. Fast det är precis vad demokrati är. Just exemplet med vargarna (fast det räcker med två) brukar vi som har en mindre religiös syn på demokrati använda för att illustrera demokratins kärnproblem: Svårigheten att kombinera majoritetens vilja med individuell frihet.
Om demokrati ska ha en chans att fungera utan att spåra ur i majoritetens tyranni behöver några extra villkor vara uppfyllda. För det första behöver den vara begränsad vad gäller vad den får lägga sig i. Bara ett fåtal frågor ska vara underkastade majoritetsstyret. Det finns till exempel ingen anledning att vård, skola, omsorg, läroplaner, pensioner ska underkastas röstsedeln. Sådant kan individen lösa själv. Det är här grundlagen kommer in i bilden; det är grundlagens uppgift att begränsa demokratin, men eftersom demokratin själv kan skriva om grundlagen efter eget gottfinnande är detta skydd idag i stort sett obefintligt. Lustigt nog anser de flesta demokrater att samhället bli bättre och friare ju fler aspekter av deras eget liv som bestäms av deras grannars röstande. För det andra behöver befolkningen vara homogen i värderingar och välstånd. Annars kommer demokratin användas som slagträ för att trycka till dem som tycker fel och legitimera omfördening av välstånd. Båda dessa begränsningsvillkor uppfylls automatiskt om demokratin är småskalig och lokal. På stads- och sockennivå skulle demokratin vara lika ofarlig som en lokal monark eller borgmästare.
Jesper Sahlins text illustrerar också ett av många problem med EU. ”Genom att bli medlem i EU har Ungern redan antagit demokratiskt stiftad EU-lag om likabehandling.” Har man som medlem i EU totalt gett upp sitt lokala självstyre? Då är vi illa ute. Då kan vi lägga ner all kostsam nationell och regional politik och direkt underkasta oss Ursula von der Leyen, hon som tycker detta Ungerns uttryck för självbestämmande är ”en skam”.
Viktor Orbán vet naturligtvis vad han gör. Genom att låta folket uttrycka sin vilja i frågan tar han bort sig själv ur ekvationen och skapar fiendskap direkt mellan folket och EU.
Tänk om det fanns åtminstone en enda EU-kritisk politiker eller journalist i Sverige som värnade vårt självbestämmande. Men det går väl inte för sig, det vore ju odemokratiskt.
