Föga förvånande slutade Northvolt med konkurs och den gröna bubblans flaggskepp blev därmed ett fiasko. Antalet brända miljarder ger Northvolt en plats på fiaskotopplistan. Men nej, det är långt ifrån det största ekonomiska fiaskot hittills i svensk modern historia, mätt som utfall kontra politiska utfästelser. Migrationspolitikens ekonomiska haveri förhåller sig till Nortvoltfiaskot som Jupiter till Pluto.
Batterifabriken förlades till Skellefteå av en enkel anledning. Kommunen befann sig i en nedåtgående spiral med utflyttning och lågt barnafödande. Samtidigt förfogade man över ekonomiskt framgångsrika energibolaget Skelleftekraft. Det kommunala bolaget kunde erbjuda Northvolt mycket trevliga energipriser (el, fjärrvärme).
Arbetskraftsförsörjning var aldrig ett problem. Om sådan var kritisk så skulle förstås fabriken inte förlagts till övre delen av Norrland. Kunde man inte rekrytera arbetskraften lokalt eller regionalt, så var det bara att flyga in indier och andra utlänningar. Vilket var precis vad som skedde. Skellefteå hade högst invandring per capita av alla svenska kommuner under 2024.
Samhällsbyggnadsbolaget och dess Ilija Batljan var tidigt ute i Skellefteå. Där fanns pengar att tjäna på bostadsbyggande när både kommun- och rikspolitiker plötsligt blivit planekonomer och fattat beslut om att Skellefteås folkmängd skulle växa. Att göra affärer på en förutsebar förändrad demografi har varit den bärande (nåja) idén i Batljans företagande. Ja, i kombination med partiboksdörröppnande förstås. En gång i tiden disputerande han i ämnet statistisk demografi. Avhandlingen hade titeln: Demographics and Future Needs for Public Long Term Care and Services among the Elderly in Sweden: The Need for Planning.
Sålunda skaffade SBB byggrätter i Skellefteå, utöver att på andra platser i Sverige långtidsuthyra äldreboenden och polisstationer. Man byggde bostäder. Sålde bostäder. Förvärvade nybyggda ”Saras kulturhus” med tillhörande hotell av Skellefteå kommun.
Sen tog det stopp. Under 2024 började SBB dra sig ur tidigare uppgjorda affärer. I maj meddelade Skellefteås allmännyttiga Skebo att man skulle köpa den fastighet på Sörböle där 300 nya bostäder planerades, för att ”säkerställa att bygget kommer igång – och för att kunna säkra ytterligare en byggstart”. Tio månader senare har Northvolt ansökt om konkurs.
En uppenbart god sak som möjligen kan komma ur Northvolthaveriet är att SBB drabbas hårt ekonomiskt. Allra helst gå omkull, men det är nog att hoppas på för mycket.
Skellefteå kommun kommenterar Northvolts konkursansökan i ett pressmeddelande. Beskedet beskrivs som tragiskt, både för kommunen och för de anställda. Man uttrycker oro över att Europa (!) riskerar att förlora viktig batteriproduktionskapacitet om Northvolts verksamhet inte räddas. Kommunalrådet Lorents Burman (S) menar att nationella insatser behövs för att säkra den unika kompetens som byggts upp och för att trygga produktionen i Skellefteå. Han efterlyser också en snabb process för att överföra verksamheten till nya ägare som kan driva den vidare.
För att hantera situationen har Skellefteå kommun aktiverat en krisorganisation som ska samverka med andra berörda aktörer och ”stötta de drabbade”. Surrade vid det gröna rodret ser man härligheten vid horisonten, trots att havet är kav lugnt och speed made good är negativ:
Kommunen betonar sin långsiktiga styrka som en central aktör i den gröna omställningen. Skellefteå ses som en attraktiv plats för industriell utveckling, och man framhåller att potentialen kvarstår även om Northvolts framtid är osäker.
Regeringen håller pressträff med anledning av Northvolts konkursansökan. Fokus är inte övergripande samhällsekonomiska effekter. Inte heller uppvisar man någon eftertankens kranka blekhet. Det är personalen som är viktig.
”Vi har stor förståelse för den turbulens och oro som finns hos alla dem som arbetar på Northvolt en dag som denna. Det är ett tufft besked. Men, det svenska samhället är byggt för att kunna hantera en kris som denna. Det finns stöd och hjälp att få och det aktiveras nu” säger arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson.
Den förment ekonomiskt liberala näringslivsministern är snabb att meddela att statens plånbok står till förfogande (hur ska man annars tolka henne?):
”Det är en tung dag och ett tufft besked som vi nåtts av. Förhoppningen är att verksamheten hålls i gång under konkursförfarandet. Jag hoppas givetvis att verksamheten nu ska hitta en ny långsiktig ägare och staten är beredd att stötta i det arbetet” säger energi- och näringslivsminister Ebba Busch.”
Sveriges kommuner och regioner, SKR, menar att Northvolt är en ”nationell angelägenhet”. Föreningens ordförande Anders Henriksson – partibroder till Skellefteås inte längre så starke man Lorents Burman – menar att det nu behövs engagemang för att säkra jobb och viktig kompetens. Är det samma kompetens som sett till att Northvolt tvingas ansöka om konkurs?
”Northvolts konkurs drabbar Skellefteå hårt, och även Västerås och Stockholm. Tusentals individers jobb hotas. Alla aktörer, lokalt som nationellt, behöver göra sitt yttersta för att ge stöd till de människor som drabbas. Det är också angeläget att se över möjligheterna att säkerställa batteriproduktionen. Det är en nationell och europeisk angelägenhet” säger Anders Henriksson.
Budskapet är solklart: vi ska solidariskt bära konsekvenserna av Northvolts fiasko.
Viktiga frågor är helt frånvarande i sammanhanget: vem eller vilka är ansvariga för fiaskot? Hur kunde det gå så här långt? Varför har inte en åklagare vid Ekobrottsmyndigheten inlett en förundersökning om grovt bedrägeri?
Det måste göra ont att vara dum. Andra kommuner bör ta lärdom av Skellefteå. Och om Skellefteås väljare i valet 2026 inte agerar på den information verkligheten serverat dem med all önskvärd tydlighet, så förtjänar de som kollektiv inte någon solidaritet alls överhuvudtaget.
