Norges största nationalpark är Hardangervidda, högfjällsplatån öster om Hardangerfjorden, mellan Oslo och Bergen. Platån ligger över trädgränsen på 1000 till 1200 meter över havet. Området erbjuder fantastiska naturupplevelser, inte minst längs de branta bergssluttningarna ner mot fjordarna och lägre höjder. Det vimlar av forsar och vattenfall, utsikten är många gånger helt enastående.
På många håll ser man små, ensligt belägna byar och gårdar där livet verkligen måste vara enskilt och långt ifrån storstadens stress. Många ser ut att vara byggda långt innan moderna transportfaciliteter kunde transportera dit byggmaterial. Man måste beundra viljan, förmågan och envisheten hos dem som byggde hus och gårdar så ensligt.
Den lilla orten Eidfjord, vackert belägen längst in i Hardangerfjorden, Eidfjorden, är en pärla med den högt belägna gården Kjeåsen alldeles intill som höjdpunkt. En serpentinväg med hårnålskurvor och en lång enfilig tunnel, brant uppför leder hit. Förutom nöjet som bilkörningen upp och ner erbjuder, är utsikten helt fantastisk. Trafiken går upp på hela klockslag och ner på halva klockslag. Fuskar man med detta och kör i fel åkriktning i tunneln blir man inte populär…
Staden Rjukan är kanske mest känt för de allierades sabotage mot tungvattenfabriken under andra världskriget. Men där finns också en mycket sevärt muséum om norsk vattenkraft med turbiner designade för fallhöjder uppåt 1000 meter, vilket nog är ganska unikt för Norge. Ett måste för den tekniskt intresserade.
De tidiga vattenkraftverken byggdes med grova rör utanpå bergssluttningen rör från Hardangerviddas högplatå ända ner till fjorden där kraftverket förlades. En enastående ingenjörsbedrift, men inte särskilt vackert i naturen. I modernare kraftverk borras en rörtunnel inuti berget ner till kraftverket, utan synliga ingrepp i naturen. Dock stjäls ju givetvis stora vattenflöden från vackra vattenfall. Man kan bara fantisera om hur de vilda vattenfallen såg ut före vattenkraftverkens tid.
Vid Rjukan finns också Gaustatoppen på 1883 meter över havet. Toppturen är enkel för i stort sett alla då den rälsburna Gaustabanan går ända upp till toppen från bilparkeringen på normal Hardangerviddahöjd, 940 m.ö.h. En läcker serpentinväg leder hit. Från toppen ska man kunna se 1/6 av Norges yta. Jag kunde dock inte med säkerhet verifiera den siffran från toppen…
Det allra bästa är nog ändå de sevärdheter som kräver en lite längre vandring. Vattenfall och forsar som ligger långt från bilvägar, långt inne i nästan orörd natur. Efter någon eller några timmars vandring känns naturupplevelsen mer välförtjänt och man får ofta se och uppleva den i stunder av enskildhet, innan nästa sällskap kommer fram. Längs dessa vandringar är det föredömligt rent och snyggt, de som tar sig hela vägen vet hur man beter sig.
Trolltunga kräver lite längre vandring men är en av Hardangerviddas mest berömda sevärdheter. Räkna med en heldag, ca 10 timmar tur och retur. Har man anlag för svindel behöver man ju inte gå ända ut till tungans kant.
Tycker man att vandringar tar emot kan man bara njuta av bilresan längs väg 13 och väg 7. Men tag god tid på er, resan kräver många stopp och avstickare. Ett besök vid Vöringsfossen är också mycket lättillgängligt, om än mer ”turistigt” än många andra sevärdheter.
Det finns gott om övernattningsmöjligheter på såväl hotell, enklare ”bed and breakfast” och campingplatser längs vägen.
Om du nu blivit sugen på att komma ut i naturen så häng med på Folkungens fjällvandring den 11-13 augusti.
