Vi lever i en tid där gamla strukturer, moral, etik, ja även lag och rätt omstöps i en anda av globalism. Vi är alla mer eller mindre bidragande till statens fortlevnad och därmed vårt eget förfall.
I många och långa samtal har jag talat om den ekonomiska, medvetet skapade, kris som i likhet med krigsskådeplatser i sydöstra Europa eller påhittade pandemier eller andra kriser som ska fösa oss, likt boskap in i den nya tidsåldern.
När media är tyst i frågor som bör vara av allra största vikt, likväl som man är megafon för politisk propaganda, bör man fundera på om det inte är så att vi närmar oss en skuldsättning så stor att det kan bli, inte bara vårt fall utan en möjlighet till denna nya världsordning.
Alltför många har alltför länge agerat statens välgörare. Hur då? tänker somliga. Bakgrunden och affärsiden är enkel, helt sedan romartiden har konceptet skatt varit det främsta verktyget för att utarma individen och göda vad som beskrivs som staten, men som är ett konsortium av oregistrerade företag, föreningar och klubbar. Denna organism, eller svulst är staten. Likt socker för en cancertumör ger vi välvilligt tillbaka 80 kronor på varje intjänad hundralapp.
Genom vår tilltro till staten, dess förmågor, påstådda trygghet och erbjudande av gravplats till billig penning, ger vi oss av i en överbelastad, överbeskattad bil på samma ödesdigra färd mot det oundvikliga: döden. Och under resans gång har vår tilltro till staten, dess skatter, lögnaktiga, högavlönade politikers propaganda inte gjort något eller någon väl.
Men kanske, kanske är det ändring på det nu; kanske har lånekarusellen och glansdagarna passerat, och är det då inte dags att upphöra med sitt gödande av den så kallade staten? Det är tid att välja; att se om sitt hus nu genom att odla, bygga skapa, främst för din närmaste familj och sluta betala?
Ett nytt bondeuppror är nödvändigt, men utan att upprepa tidigare misstag, skaffa dig ditt eget skafferi och gör dig oumbärlig inför din omgivning och överflödig från staten. Vi behöver inte nödvändigtvis bruka våld. Det räcker långt att sluta föda den hand som slår dig i kätting med skatter och pålagor.
För sanningen är den, de allra flesta är vi, eller ja, ni, statligt anställda i ett återinvesterarprogram till 80 procent. Vilket skapar en aldrig sinande ström av pengar till ett system som inte gynnar någon av oss, ja om du inte är tjänsteman eller politiker förstås.
Innan vår tids stora krasch kommer, så ta tillfället i akt; bli självförsörjande, börja odla, jaga, bygga, gärna lokalt, gärna med närmsta granne. Sammanhållning är av största vikt i den tiden vi närmar oss. I en tid av stor turbulens, gör dig av med oket staten. Ved, bär, jagat kött, sol, vind och vatten, går ännu inte att beskatta, men det gör cancerogena matvaror, stress och en dröm om rikedom, och den drömmen är en falsk förhoppning om ett rikare liv, allt medan vi jobbar ihjäl oss för att förbli djupa statens medhjälpare.
Men liksom i alla omvälvande tider finns möjligheter, din ekonomiska frihet och oberoende är närmre än du tror, i din trädgård, tillsammans, kanske med familj, en granne, troligtvis genom byteshandel. Väljer vi att blunda finns å andra sidan ett totalt förslavande, creditscore-system, kontantlöshet och full kontroll. Valet är vårt men är vi för propagadiserade? Kanske bekväma? Lata? Medgörliga? I synnerhet hos män vars testosteronnivåer tycks sina från år till år.
Det du väljer idag kommer dina barn skörda imorgon.
Tomas Larström, make, familjefar och civilekonom.
