Ett nytt samhälle måste byggas underifrån av människor som har självförtroende och förmåga att lösa sina egna problem. Vi har blivit vana att vänta på att det offentliga ska lösa våra problem.
- Ett träd har fallit över vägen – ring vägverket!
- Din gamla mamma blir misshandlad av den kommunala äldrevården – skriv ett klagobrev till Aftonbladet!
- Någon för oväsen i lägenheten ovanför – ring störningsjouren anonymt!
Vi behöver göra oss oberoende av centralmaktens välvilja. Den välviljan har alltid otäcka värdegrundsbaserade hållhakar och den kommer dessutom ta slut när andras pengar tar slut. Vi kan lära oss en hel del av amishfolket som med sina starka lokala nätverk lyckas leva ganska fritt trots en förtryckande centralmakt. Det finns mycket vi kan göra utan att be om lov.
En konkret sak vi bör göra är att undvika dagis. Ursprungligen var dagis något som tillhandahölls ensamstående mammor som en typ av socialhjälp för att de skulle kunna arbeta och slippa svälta. Myrdalarna såg dock dagisets potential till att fostra barnen i socialdemokratisk ideologi. ”Storbarnkammaren” kallade de det. När barnen blivit ideologiskt skolade skulle de i sin tur fostra föräldrarna. Vi ser det i Gretakulten, dagispridetågen och antirasismen som barnen tar med sig hem idag.
Dagis är numera i praktiken nästan obligatoriskt. Precis som tevelicensen har den egentliga dagisavgiften bakats in i skatten. De flesta lämnar frivilligt in sina barn på institution när de bara är ett år unga. Få familjer anser sig ha råd med att ha en förälder hemma. Hur ska de annars kunna betala skatten som innehåller den obligatoriska dagiskostnaden?
Bara ett fåtal låter bli. Främst kanske invandrare som ännu inte utvecklat tillräcklig tilltro till den goda statens prusseluskor, som inte känner samma sociala press att ha en identitet knuten till fabriken eller behovet av nyrenoverade badrum. Socialisterna försöker med jämna mellanrum sänka dagisobligatoriet från sex år till tre eller rentav två för att tvinga de sista motsträviga föräldrarnas barn in i deras mall. Man talar varmt om alla barns rätt till dagis så att de ska kunna ”utvecklas socialt” och inte ”hamna efter”.
Det man inte talar om är all kunskap som visar hur skadligt det är med dagis för små barn. Sådant förtigs i landet där man talar vitt och brett om evidens och beprövad erfarenhet men i själva verket styr blint efter ideologi. Dagis stör små barns anknytning till en närstående vuxen människa vilket skapar psykiska men för livet. Dagisbarn får också lägre intelligens, vilket kan vara en delförklaring till den fallande medelintelligensen i Sverige. Dagismiljön utsätter också barnens outvecklade immunförsvar för chockbehandling.
Här är ett konkret förslag i sann folkunga-/amishanda. Ta ditt barn ur dagis! Gå samman med andra föräldrar och jobba en dag mindre i veckan. Till exempel fem familjer kan gå ihop, varje mamma går ner till fyra eller tre arbetsdagar i veckan och turas om att vara dagmamma för alla barnen i gruppen. Förutom att man slipper de ovan uppräknade farorna finns många andra fördelar. Man slipper dagisens fostran i pridevärderingar och andra skadliga ideologier, man slipper inkvoterade muslimska dagisfröknar som inte kan svenska och man slipper oroa sig för dagispedofiler.
Visst, du har redan betalt dagiskostnaden via skatten. Men för att travestera ett ekonomiskt talesätt: Man ska inte slänga goda barn efter dåliga pengar. Ditt barn är det dyrbaraste du har och det är vår framtid. Ni har råd att mamma går ner till fyra arbetsdagar i veckan. Och tänk, man behöver inte ens be om lov för att göra det.
En aspekt är att många föräldrar verkar tro att det är svårt att sysselsätta ett litet barn en hel dag. Som om de behöver organiserade pysselstunder eller högläsning i grupp… De behöver kramar, samtal med någon som vet mer än de själva (alltså inte andra ett-tvååringar) och att kartlägga sin omgivning, vilket sker naturligt när de får vara med i din vardag. Ett barn vill inget hellre än att följa med dig i de sysslor som du anser vara värda din tid (stirrande på telefonen undantaget)!