Assad har flytt Syrien och landet har fått nya herrar. Islamistiska herrar. Ledaren för de väpnade styrkor – HTS – som tog makten heter al-Jolani. Han är en sunnimuslimsk extremist som inledde sin politiska karriär inom al-Qaida i Irak år 2003 för att bekämpa den amerikanska invasionen. Han gick med i den irakiska grenen AQI (al-Qaida i Irak) som till och med fått reprimander av al-Qaidas ledning för sina extrema våldsdåd. Mellan 2005 och 2009 satt han i det amerikanska koncentrationslägret Camp Bucca i Irak. Sedermera grundade han al-Qaidas syriska gren al-Nusra. Han är klassad som terrorist av ett flertal länder, inklusive USA, Storbritannien, Turkiet, FN och EU. Amerikanska staten har en utfäst hittelön på 10 miljoner dollar till den som kan lämna upplysningar för hans gripande. Nu har hans rörelse HTS och nya regim i Syrien fått fullt stöd av Turkiet, USA, Storbritannien och Israel.
USA ockuperar sedan länge östra Syrien. Det är en olaglig ockupation som få känner till. Den olja Syrien har finns där. USA stjäl den. Förmodligen går den med tankbil till Irak och vidare därifrån till hugade köpare i regionen. Ett citat från 2019 av Donald Trump är talande: ”We’re keeping [Syria’s] oil. We have the oil. The oil is secure. We left troops behind only for the oil.”
Turkiet vill expandera i norra Syrien och slå ut kurdisk milis där. Samma kurder som spelade en betydande roll i nedkämpandet av IS, kastas nu under bussen av USA.
Israels säkerhetsdoktrin är att det ska vara kaos och ingen ekonomisk utveckling i Mellanöstern, förutom i det egna landet. Så fort Assad fallit attackerade Israels flygvapen över 300 platser i Syrien. I stort sett hela Syriens militära förmåga är utraderad. HTS och al-Jolani varken sa eller gjorde något med anledning av detta. Saken verkar överenskommen på förhand. Naturligtvis fanns en liggande detaljerad plan för flyganfallen. Omfattningen var enorm och en sådan militär operation är inget man snyter ur näsan på en vecka.
Vidare har Israel invaderat Syrien. Man har ockuperat en korridor mellan Libanon och Syrien, från Golanhöjderna och norrut. I skrivande stund är den 368 km2 stor, enligt uppgifter på nätet. Israels armé står färre än 20 km från Damaskus. Det ockuperade området omfattar även berget Hermon, vars topp når drygt 2800 m över havet. På sociala medier skämtar israeler om att nu kommer det bli skidåkning där. Berget är nämligen snötäckt.
Fast det är inget skämt. Hermon kommer förbli under israelisk kontroll och med tiden tvättas judiskt. Precis som man gjort med mycket annat territorium.
Låt det nu sjunka in: islamisten Erdogan i lag med den judiska extremisten Netanyahu och den senile horbocksfadern Biden, har störtat en sekulär regim till förmån för en skäggig islamist som grundade al-Qaida i Syrien. Nej, det är inte en konspirationsteori. Israelisk massmedia redogör i princip öppet för landets inblandning. Narcissisten Netanyahu påpekar ofta och gärna att han sa att han skulle omforma Mellanöstern och att han även gjorde så. En omformning som ökar den islamistiska närvaron.
Han har hållit på ett tag. Redan 2013 gav Israel sjukvård till syriska rebeller. France 24 rapporterade samma år att Israels ambassadör i USA, Michael Oren, föredrog islamister i Syrien framför Iranstödda Assad:
” In a recent break from Israel’s studied public neutrality in the Syrian conflict, Israeli Ambassador to the United States Michael Oren told The Jerusalem Post that Israel has wanted to see Assad removed from power since the uprising began.
In an excerpt of the interview with the Israeli daily, which is set to be published Friday, Oren said the “bad guys” backed by Iran are worse for Israel than rebels backed by hardline Islamist groups.”
För Israelvänner i Väst är saken förstås besvärlig. I den mån man ens känner till hur det förhåller sig, vill säga. Massmedia i såväl Sverige som övriga Europa anstränger sig inte direkt för att förklara sammanhangen. De flesta av Israels supportrar i Sverige har fått sina varma känslor för landet med modersmjölken. Dels bokstavligt, på det sätt att de är judar och den vägen sympatiserar med vad än Israel företar sig. De är ett litet antal. Dels som en ärvd uppfattning i frikyrkliga, borgerliga och andra hem som av (oförståelig) tradition oreserverat stödjer Israel. De flesta i denna senare och betydligt större grupp, är helt okunniga om vad som pågår och pågått. Som exempel kan tjäna frikyrkotanter som inte förstår engelska, inte kan följa israelisk media och har ungefär samma referensramar och intellektuella förmåga som Berit i kassan på Coop.
”Oreserverat stöd” är f.ö. en förskönande omskrivning av ”ogenomtänkt ställningstagande”.
De Israelvänner som ändå förstår att det nu är islamister som tagit makten i Syrien och att det skett med stöd från den oheliga treenigheten Israel, Turkiet och USA, måste para den omständigheten med sina egna historiska påståenden om att Israel är en kämpe mot islamismen. Det är en parning som inte ger kärleksbarn.
Det ligger inte i människans natur att erkänna att hon haft fel. Israelvännerna kommer ljuga och bedra både sig själva och andra. Eller helt enkelt vara tysta och låtsas som ingenting.
Västbanken nästa.
