För fem år sedan kom de första rapporterna om ett Kinavirus. Det första svenska fallet registrerades i slutet av januari 2020. Nära två år av absurditeter och tokerier följde.
Rädslan för infektioner känner inga klass-, etnicitets- eller nationsgränser. Den fördelas lika mellan grupper av vitt skilda slag: en andel är rädda, resten är det inte. Fler eller färre frihetsingripande åtgärder från det allmänna blev frågeställningen som klöv folket. Minnet av absurditeterna klingar av snabbt. De flesta har nog glömt tejpade kryss på restaurangbord och andra helt meningslösa åtgärder av politiskt poserande karaktär.
Sommaren 2021 började hysterin klinga av. Snart nog avlöstes den av en ny kris. Det alltmer spända förhållandet mellan ett av Väst stött Ukraina och Ryssland, slutade med rysk invasion i februari 2022. Idag, snart tre år senare, är kriget förlorat för Väst. Trots ett materiellt stöd till Ukraina vars omfattning i ekonomiska termer förmodligen saknar motstycke i historien, så kastas inte ryssarna ut. Tvärtom. Omvärlden, särskilt mindre bemedlade länder, betraktar säkerligen det som sker och konstaterar förmodligen att USA:s militära makt är bruten. EU skrattar man åt.
Ukrainas sommaroffensiv 2023 blev ett misslyckande och kanske blir den sedd som vändpunkten av framtida historiker. Säkert är att den euforiska stämning som präglade mainstreammedia i krigsfrågan tidigare, snabbt dröp av hösten 2023. Den 7 oktober samma höst fick man en ny händelse att spilla sin hysteri på. Dryga året senare har Israel bokstavligen jämnat Gaza med marken. Ett samhälle för drygt 2 miljoner invånare existerar inte längre. En majoritet av svensk mainstreamhöger har varit sysselsatt med att finna långsökta skrivbordsförklaringar till varför det är rätt att förinta Gaza och i processen döda tiotusentals kvinnor och barn.
Det är fem förlorade år. Fienden finns här hemma och han har varken islamistskägg eller slöja. Ej heller bryter han på ryska eller är bärare av något nytt virus. Det är den svenska etablissemangspolitikern som förrått oss och fortsätter att göra så. Regeringsskiftet 2022 har lett till – vadå? Vilka klassiska högerfrågor har regeringen tagit sig an? Stifta en gymnasielag mer eller mindre över dagen gick bra för den förra högerregeringen (”höger”!). Avsaknaden av författningsdomstol och andra ”begränsningsinstitutioner” medger snabbt lagstiftande. Ändå ser vi inte röken av varken återvandringspolitik, stopp för lättvindigt utdelande av medborgarskap eller invandringsmoratorium. Perioden 1 januari 2020 till november 2024 har 352 765 medborgarskap utdelats. Det är ett Uppsala kommun i lag med Sundsvalls kommun.
Under samma tid har två regeringars flaggskepp i industripolitiken varit ett visst batteribolag, som nu står på konkursens rand. Kärnkraft? Var god dröj.
Sverige synes styras av en oformlig klump kallad offentlig sektor. Politiker kommer och går, ofantlig sektors policyer består. Klumpen blev medveten om sin egen existens och tog själv över rodret. Politiken består av partier vars huvudsakliga mål inte är att fatta klumpens roder och styra den i hamn för vidare nedmontering och reformering. Nej, man söker istället makten för att kunna sticka sina snablar i klumpen och suga energi därur.
Allt löper mer eller mindre bara på. Samma problem, samma impotens. Ibland nya snablar.