Det finns en intressant paradox i det sekulära samhället. Den är faktiskt mer än intressant, den är allvarlig, ja kanske ödesdiger. Det gäller frågan om rätt och fel. Dylika frågor tillhör den filosofiska gren som kallas etik. Låt oss först sätta etiken i Platons perspektiv; han talade om det tre idealen, det sanna, det goda och det sköna – med det goda menas det rätta:
- Logik, ett påstående kan vara sant eller falskt – sök det sanna!
- Etik, en handling kan vara rätt eller fel – sök det rätta!
- Estetik, en företeelse kan vara skön (vacker) eller ful – sök det sköna!
Moderniteten har ”utmaningar” med alla tre. Antagligen hänger de dessutom ihop på något mänskligt vis. Ett samhälle med ett styre som gjort falskhet till dygd kanske inte kan göra rätt, det kanske inte kan lägga pengar på vacker konst och vackra byggnader.
Etik tillämpas bara på människor, inte djur
Nu ska vi dock fokusera på etiken. När en människa agerar kan man värdera handlingen och säga att den är rätt eller fel. En man slår ihjäl sin granne och tar hans hus, bil och kvinna. De flesta av oss skulle säga att det är fel. Men när vi ser ett naturprogram som visar en lejonhanne som dödar sin rival, tar dennes revir och hona, då säger vi aldrig att lejonet gjorde rätt eller fel. Vi kan säga att det är brutalt, intressant, fascinerade men aldrig säger vi att det är rätt eller fel. Lejonet är ett djur och han är en del av naturen. Etik tillämpar vi bara på människor, inte på djur. Samtidigt råder i den sekulära världen idén att människan bara är ett djur, en hårlös apa. Det leder till en paradox:
- Vi tillämpar etik på människan.
- Människan är ett djur.
- Slutsats: Vi tillämpar etik på ett djur!
Om människan är ett djur finns inte rätt och fel
Den etiska konsekvensen av att människan är en apa är egentligen att rätt och fel inte finns. Gör vad du vill, män (och kvinnor) är djur, alla dina handlingar är naturliga, de kan inte bedömas eller berömmas. Vi kan lägga ner hela rättssystemet och begreppen brott och straff. Lejon och apor har ingen juridik, hos dem gäller istället den starkes rätt. Av någon anledning vill människor inte ha det så. Vi har en medfödd och inlärd uppfattning om rätt och fel. Varifrån kommer den?
I skapelseberättelsen får Adam befallning att ”av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö”. Sen trädde Eva in på scen och diskuterade frukten med ormen. Hon värderade kunskapen om gott och ont högre än sin odödlighet och övertygade även Adam att äta. Efter att Gud förbannat ormen sa han ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont.” Så förklarar Bibeln hur människan gick från att vara ett djur till att bli en etisk varelse vars handlingar kan värderas som rätt eller fel.
Moraliska måttstockar och fundament
För att döma en handling som rätt eller fel behöver man en måttstock. I grund och botten är måttstocken subjektiv, det vill säga person A kan bedöma en viss handling som rätt medan person B kan bedöma den som fel. Särskilt intressant blir det när en handling orsakar både något rätt och fel samtidigt, då har man ett etiskt dilemma, vilket är en populär nöjessport bland hobbyfilosofer. Ett samhälle där individernas måttstockar skiljer sig väsentligt kommer att få problem. Det går inte att sammanhålla en grupp där hälften tycker gruppvåldtäkt är okej men andra hälften tycker det är ”oacceptabelt”.
Innan vårt samhälle blev sekulärt kom moralen från gudarna, eller Gud. De meddelade vad som var rätt och fel och sen var det bara att anpassa sig. Till exempel har vi de tio budorden som slår fast att mord, stöld och lögn är fel. Utan motivering. Så är det bara. Färdigsnackat. Moralen var absolut. Alla fostrades i samma värderingar och förväntades införliva dem.
Varför skulle jag inte mörda?
Med sekularismen sprängde man fundamentet för den absoluta etiken. Gud är död och människan är en apa, varför ska vi bry oss om normer i en gammal bok? Varför ska jag inte ljuga, mörda och ta för mig? Motivera!
Om moralen inte längre är absolut och färdigsnackad utan relativ, vad ska man då grunda den på? Vi måste ju ändå ha gemensamma spelregler i ett samhälle. Hur motiverar man objektivt och ”vetenskapligt” att det är fel för hårlösa apor att mörda? Det går inte. Men det finns ingen brist på förslag på måttstockar i etikens historia. Stoiker menar att det naturliga är det rätta, epikuréerna menar att söka njutning är det rätta, plikt-etiker anser att göra sin plikt är det rätta, medan nyttofilosofer (utilitarister) menar att det som maximerar den totala nyttan är det rätta. Alla har sina egenheter. Enligt en pliktetiker kan det vara mer rätt att göra något ju mer man själv lider av att uppfylla plikten. Enligt en utilitarist är det rätt att stycka en frisk människa och plocka reservdelar ur honom för att rädda tio sjuka.
Värdegrunden som moraliskt fundament är ett gungfly
Det är inte helt lätt att sätta den förhärskande sekulära etiken, den så kallade Värdegrunden i ett traditionellt etiskt fack. Å ena sidan säger den att det är moraliskt rätt med höga skatter för ett fåtal arbetande för att försörja många fattiga (och alla socialdemokrater som administrerar pengarna). Nyttan för de fattiga är ju större än lidandet hos de drabbade och det är därmed rätt. Det är Karl-Bertil Jonssons etik. Det var också nyttigt att ta in stora mängder färdigutbildade människor från tredje världen eftersom det skulle vara jättebra för svensk ekonomi och välfärd. När det istället visade sig bli ekonomiskt katastrofalt gled man istället över till en form av pliktetik: Som humanitär stormakt har vi skyldighet att ta emot även om det drabbar oss själva, och ju mer det drabbar oss själva desto godare är vi.
Absolut moral en förutsättning för frihet
De tio budordens absoluta moral syftar till samhällets bestånd. De står i vägen för en expanderande stat och tyranni. Lögn är lögn, stöld är stöld och mord är mord om än i gyllene dosor. Våra grundlagar är liksom budorden ett tafatt försök till absolut moral som ska förhindra att staten växer och tar vår frihet. För den som vill ha makt är en flexibel moral och böjliga lagar att föredra, gärna baserade på nyttoresonemang, särskilt om man själv sitter på privilegiet att få styra nyttokalkylen. ”Vi behöver göra X för allas bästa.”
Det är inte orimligt att nationalstaten och i förlängningen den globala makten har kunnat växa bortom all rimlighet tack vare att absolut moral ersatts med Värdegrund, en relativ och flexibel måttstock. Kampen för frihet är intimt förknippad med absoluta värden och kampen för det goda, men även för det sanna och sköna.
