Rätten är ett område som får utstå slitningar när regimen försöker blanda in främmande folk och kulturer med inkompatibel rättsuppfattning. Ett aktuellt exempel är hur socialdemokraterna och miljöpartiet nu försöker införa särlagstiftning för en av deras viktigaste rekryteringsbaser.
På folkungarnas tid var rätten gammal, grundad på sedvänja och lokalt anpassad efter behov och värderingar. Konflikter löstes på tinget under ledning av respekterade lagmän. Lagen var naturlig, i enlighet med den allmänna rättskänslan och inte ens nedskriven. De nedskrivna landskapslagarna kom senare och var första steget mot centraliserad lag och den typ av förtryckande lagvälde vi lever under nu.
En av de saker folkungarna stred för var deras egen rättstradition. Med europeiseringen och påveväldet infördes kyrkans kanoniska rätt parallellt med lokal rätt. Det finns många exempel på konflikter emellan dessa synsätt. Till exempel berättas om ett par som enligt kvinnan hade ingått äktenskap medan mannen förnekade att så hade skett. Enligt gammal rätt var äktenskapet mycket riktigt ogiltigt, men enligt kyrkorätten och påven var det ingånget och oupplösligt.
Med massinvandringen till Sverige har vi redan upplevt många juridiska konflikter av liknande slag. Både allvarliga uttalanden och stereotyp humor som före massinvandringen skyddades av yttrande- och tryckfrihet har idag kriminaliserats under så kallad Hets mot folkgrupp. Här är två ”lagar” som strider mot varandra. Denna rättsdimma utnyttjar regimen för sina egna syften, till exempel genom att döma till fördel för nybyggarna för att bygga upp en lojal valmanskår på ursprungsbefolkningens bekostnad.
Ett annat exempel är den aktuella frågan om huruvida muslimer ska undantas från det allmänna förbudet mot månggifte. Partierna S och Mp vill införa ett sådant undantag för att blidka den stora andel av sina väljare som är just muslimska gästarbetare.
Den så kallade oppositionen vill inte införa något undantag eftersom det sägs drabba kvinnor och jämställdhetsprojektet. Ett bättre argument, men politiskt mindre korrekt, vore att säga att månggifte inte harmonierar med värdfolkets tradition och allmänna rättsuppfattningen.
Man kan argumentera för att varken Stockholm eller Bryssel ska lägga sig i äktenskap och familjeliv, men frågan illustrerar att rättsuppfattning och -tradition är en mycket allvarlig konfliktyta när överheten vill koka soppa på vitt skilda kulturer och etniciteter.
