Ideologier fördummar. De är uppifrån konstruerade ideal om hur det perfekta samhället ska byggas. De är en form av centralplanering som sällan uppskattas av folken som sedan drabbas av ideologierna. Bildar man ett politiskt parti omkring ideologi uppstår partism, en situation där man håller på ”sitt lag” oavsett om det visar sig klokt eller dumt. Ungefär som att slåss för Djurgården eller Hammarby, fast dummare. Ideologier och partier inskränker tankeförmågan till färdiga svar ur programmet. Ger man dem sedan makt och inflytande över samhället är man illa ute.
I Sverige prövade vi partism redan under den tyranniska så kallade Frihetstiden. Det var hattar mot mössor. Folket fick betala. Det slutade illa. Gustav III var tvungen att ingripa och avsluta det proto-demokratiska experimentet i en oblodig statsvälvning. Vi hade kunnat lära oss. Vi hade kunnat låta bli att göra om det.
I fattigare tider fanns det bara en enda ”ideologi”: att sträva tillsammans för ett drägligt liv. Den materiella utvecklingen och välståndet hade inte kommit så långt att man hade råd att experimentera med ideologiska fantasifoster på verkligheten. Vartefter vi blev rikare fick vi råd med gott och ont. Sex veckors semester, sitta i skolbänken en tredjedel av livet, avlöna heltidspolitiker så de kunde hitta på nya lagar varje dag istället för att jobba, köpa tio doser covidvaccin till alla undersåtar i EU, rösta om andras pengar, skicka bistånd till Långtbortistan och kanonbilar till Ukraina.
Under årens lopp har jag testat några ideologier men tack vare god uppfostran har jag aldrig varit ute och slirat på vänsterkanten. Idag är jag anti-ideolog. Det räcker att folk får sköta sig själva i sitt eget lokalsamhälle, att man får umgås med sina egna och slipper integreras med människor man inte är intresserad av, att man får behålla sina pengar och fostra sina barn utan syntetisk Värdegrund. Vissa tänker kanske att en idé måste ha ett namn för att finnas till och gärna sluta på -ism. För deras skull väljer jag att kalla denna filosofi för nationalsockenism och tillhandahåller även ett förslag till ordboken:
Nationalsockenism, sammansättning av national- från lat. natio, födelse, släkt, folk, avledn. av nasci, födas och socken av samfällighet o. samfund bestående av den bofasta menigheten på visst landområde med gemensam kyrka o. utgörande den grundläggande enheten på landsbygden.
Nationalsockenism är med andra ord småskalig självstyrelse grundat på lokala och naturliga gemenskaper. Statsskicket kan vara vad som helst. I liten skala går det lätt att hålla de styrande i örat. I liten skala blir demokrati lika harmlöst som monarki. I stor skala blir båda livsfarliga – tänk dig en global kung eller en global demokrati! I vilket fall som helst behöver en socken inte bekymra sig om hur grannen väljer att organisera sig.
Sådana små fria samhällen skulle samarbeta när så är gynnsamt för båda parter. Givetvis genom handel, folkfester, försvar mot inkräktare, större infrastrukturbehov men ingen sätter sig över någon annan. Lever man efter den enkla grundregeln att så fort någon styrande försöker binda socknen i en allians till en annan så måste han omedelbart avlägsnas; med våld om så krävs. På det sättet behåller man sitt självstyre och därmed sin frihet över tid.
Fria från en högre parasiterande politisk enhet, som en nationalstat modell Sverige, och fria från fördummande ideologier som ”grön omställning” är det osannolikt att sådana småsamhällen skulle utöva den självdestruktion som kännetecknar alla stater i ”Väst” idag. De skulle inte förstöra sin energiförsörjning, lägga krokben för sina egna företag, tillåta hatiska och subversiva främmande religioner, eller import av aggressiva gästarbetare. De skulle vara fokuserade på att skapa trevliga små samhällen och bevara det som är gott.
Någon tycker kanske att nationalsockenism är en utopi i sig. Men den är ingen skrivbordsprodukt utan bygger på evidens och beprövad erfarenhet. Och även om det tar tid att komma tillbaka dit är det viktigt att komma ihåg att frihet är en storhet på en skala. I ena änden ligger självstyrelsen, i den andra globalt fjärrstyre, alltså globalism. Ju mer självstyrelse vi lyckas ta tillbaka från globalisterna desto friare blir vi.
