fredag, mars 29, 2024
HemPolitikSamhälle betyder samarbete

Samhälle betyder samarbete

Den korporativa tanken om att hela folket utgör en samhällskropp – corpo är en grundläggande princip i det som i folkmun benämns som klassfred. Utan att för den sakens skull hänge sig åt semantiska hårklyverier kan vi utan att anamma den socialistiska klasstanken istället tala om folkfred. Alltså fred inom folket och i förlängningen fred mellan de svenska folken.

Korporatismen bygger på en grundläggande princip att vi istället för att hänge oss åt de av makten artificiellt konstruerade interna konflikterna i ett samhälle, arbetar tillsammans. Tankegodset är inte en sminkad form av socialism där alla är lika, inte heller den också socialistiska kollektivismen där alla tvingas vara lika. Kapitalistisk teori bejakar förvisso människans olikheter och leder till materiellt välstånd men säger inget om hur samhället ska vara uppbyggt.

Korporatismen ger oss alltså verktyg att förstå att vi alla är olika på individuell nivå. Vi har olika erfarenheter, egenskaper och personliga mål i livet. Dessa egenskaper kommer att färga oss i många av de livsval vi gör och på vilket sätt vi kommer att bidra till samhället, vilken bransch vi kommer verka i och så vidare. Dessa olikheter började vänstern på allvar att göda till klasskonflikter under sent 1800-tal, det skulle komma att kallas klasskamp. Det fenomen som per automatik gör att man som undersköterska av börd är menad att hata överläkaren. Att man som fabriksarbetare är tvungen att vilja hänga sin förman och så vidare.

Det stämmer ju förvisso att det proletariat som bildades i industriella revolutionens kölvatten levde under tidvis svåra förhållanden. Detta användes av vänstern för att uppmana arbetarna att hänga kapitalisterna och ”kulakerna”. Dessa strömningar grundade många av de socialistiska partier och de fackföreningar som kom att omdana 1900-talet. Däribland LO och Socialdemokraterna.

1900-talets nihilistiska liberaler och kapitalister hävdade å sin sida att om marknaden enbart släpptes helt fri skulle den osynliga handen skapa välstånd för alla. En tanke som företrätts av inte minst den skotske nationalekonomen Adam Smith.

Idén om klassfred är enkel men kraftfull och går ut på att fattig och rik, gammal och ung, man och kvinna, landsbygdsbo och stadsbo kunde samarbeta. Samarbeta för att det fanns fler gemensamma nämnare än olikheter mellan oss. Det är alltså klasskampens motpol.

Det är inte rätt att beskatta småföretagare och driftiga medborgare till den grad att utbildning eller företagsamhet inte längre lönar sig. Det är heller inte rätt att gamla och sjuka lämnas åt sitt öde. I ett korporativt samhälle bekämpas inte individer eller åsikter men däremot den konfliktskapande demokratiska tanken att vi alla måste välja läger och stå i ständig konflikt med varandra. Är det inte klasskamp är det feministisk könskamp eller demokratiskt partikäbbel där man som SSU-medlem blir utesluten för att man dricker en öl med en sverigedemokrat.

I ett korporativt, decentraliserat samhälle vill man hjälpa varandra, samarbeta och se till att samhället fungerar utan statlig inblandning. I ett korporativt samhälle betalar fabriksägaren skäliga löner för att denne bor granne med samtliga av sina anställda. Vi byter tjänster med varandra, såsom barnpassning och varor.

Exemplen kan tyckas lustiga, men det är just vår globaliserade värld där beslutsfattare och undersåtar hamnar längre och längre från varandra som utsugarsystemet intensifieras. Det finns alltså alternativ till en nihilistisk människosyn, socialistisk klasskamp och kollektivism. Det alternativet kallas korporatism och klassfred. Eller som vi hellre kallar det: folkfred.

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här