måndag, september 13, 2021
HemKulturSläktforskning bevarar samhället

Släktforskning bevarar samhället

Alexandr Solsjenitsyn lär ha sagt “För att kuva ett folk måste man först kapa dess rötter”. Romarnas metod var divide et impera – söndra och härska. Ja till och med i Bibeln läser vi att “ett hus som strider mot sig själv kan inte bestå”.

Kungar och adel har alltid förstått betydelsen av att känna till sina rötter. De har koll på sin genealogi. De härleder sin rätt till makt via sina släktlinjer. De vet att makt bygger på att veta vem man är och hålla ihop med sina egna. Blod är tjockare än vatten och så vidare. Ja till och med ”nysvenskarna” vet det instinktivt och drar omkring i gäng med sina “kusiner”.

Det största hotet mot härskarnas makt är undersåtar som håller ihop och organiserar sig. De föredrar att undersåtarna är sysselsatta med meningslöst ideologiskt käbbel, partier, röstande och allsköns inbördes strider snarare än att lära känna sin gemensamma historia och förena sig mot sina tyranner. Givetvis vill de splittra familjer och släkter över generationsgränserna genom att sätta barnen på dagis och gamlingarna på hem.

Att lära känna förfäderna motverkar social splittring

Ett av Bibelns tio budord erbjuder ett motmedel mot den här typen av social splittring. Det befaller oss att hedra våra föräldrar med löftet att om vi gör det “ska vi länge få leva i vårt land”, alltså behålla vårt land. Ett sätt att hedra våra förfäder är att lära känna dem genom att släktforska. Det är nog ingen slump att i vår rotlösa tid är släktforskning en av de snabbast växande hobbysysslorna.

För egen del har jag släktforskat från och till i flera årtionden men har ägnat mer tid åt saken de senaste åren. Förutom att jag lär känna mina rötter och mitt sammanhang är det en stimulerande kombination av detektivarbete, pusslande och organiserande av information. Med datorernas intåg blev det mycket lättare att organisera släktinformation. Med internet blev det mycket lättare att hitta stödjande dokument ur kyrkböcker med mera.

Min släkt, från Bayern och Uppland

I min egen släktforskning har jag gjort en del spännande upptäckter. Släkten på fädernet är från Bayern i Tyskland. På mödernet stammar jag främst från Uppland och Västmanland, folkungarnas hemland. Min morfar hette dessutom Folke, och jag har fått det som mellannamn.

Mitt efternamn däremot härleds från orten Painten i närheten av Regensburg. Min farfars farfars far Alois Bernpaintner föddes i den trakten år 1821. Jag har lyckats komma över ett fotografi av honom klädd i hemvärnsuniform. Han och hans fru fick elva barn, varav åtta dog kort efter födseln. Det var dåligt ställt med vithetsprivilegier på den tiden.

Alois Bernpaintner, 1856

Alois son Josef Bernpaintner (f. 1853) är min farfars farfar. Han hann gifta sig och få en son, min farfars far Jakob Bernpaintner (f. 1880), innan han dog 29 år gammal.

Jakob blev slaktarlärling och flyttade in till storstaden München för att ta jobb som slaktare. På den tiden var det inte bara att flytta in i en stad och inkassera fullständiga rättigheter. Städerna skyddade sig noga mot främlingar, lösdrivare, sjuka och kriminella. Man var tvungen att bevisa sitt värde för staden för att få några rättigheter. Lyckades man med den saken förlänades man så kallad Heimatrecht och blev medborgare i staden.

Heimatrecht-intyg för Jakob Bernpaintner, 1914

Under första världskriget tjänstgjorde Jakob, min farfars far, i hästdepå och ansvarade för några av de nästan 20 miljoner livsviktiga hästar som sattes in i kriget på alla sidor. Efter kriget återgick han till slakteriet. Nästan hela livet arbetade han för samma slaktare men vid någon tidpunkt öppnade han en egen mjölkbutik i gatuplanet på lägenhetenshuset där de bodde.

Jakob fick två söner och fyra döttrar. Sönerna var Jakob (1906) och min farfar Joseph (1912). Under andra världskriget tjänstgjorde Jakob på östfronten och farfar var fjälljägare i alperna. Jag minns att varje gång jag besökte farfar och vi råkade förbi en pizzeria, då fnyste han föraktfullt och mumlade om hur “italienarna deserterade kompanivis”.

Fjälljägare, Joseph B. är nr. två från vänster, 6 mars 1945

Farfars bror Jakob återvände från östfronten 1944 och fick jobba på järnvägen. En dag var han ute med vänner och badade i floden Isar som flyter genom München. Och försvinner! Tre dagar senare finner man hans kropp i inloppsgallret till bagarkvarnen vid floden. Hans mor, min farfars mor, förde noga dagbok under kriget. Bland annat antecknade hon varenda terrorbombning av München som de allierade företog, med datum, klockslag och varaktighet. I dagboken finns följande anteckning om “Jakl”, alltså “lille Jakob”:

“Jakl omkom den 20:e augusti 1944 i hjärtattack när han badade. O Herre, giv honom den eviga vilan.”

Jakob Bernpaintner (med familj), drunknad den 20 augusti 1944

Det är oerhört fascinerande att gräva i sin släkthistoria. Vi som håller på med det kan berätta historier i timmar om våra förfäder. Via dem flätas vi in i historien och bildar en del av en samhällsväv som löper genom tid och rum och bildar en stabil grund för vårt samhälle.

Finns många bra verktyg för släktforskning

Det finns många datorprogram och nättjänster att välja på för att underlätta släktforskningen. För egen del använder jag främst tre verktyg. (1) På min dator kör jag programmet RootsMagic. Det är min “master” som har all information och alla dokument som bevisar händelser och relationer. Seriös släktforskning handlar inte bara om att påstå händelser och släktförhållanden, utan också om att hålla ordning på alla dokument som bevisar dem. (2) Jag använder också gratistjänsten FamilySearch som är ett enda stort gemensamt släktträd för hela mänskligheten. Det är lite som en genealogisk Wikipedia som alla kan ändra i. Från RootsMagic kan jag synkronisera upp information till FamilySearch. Om någon får för sig att ändra vad jag lagt in i FamilySearch har jag originaldata kvar på min egen dator. (3) Jag använder också betaltjänsten Ancestry.com eftersom de har en bra hint-robot. När man skrivit in några namn börjar den genast söka i sin enorma dokumentdatabas och ge förslag på kyrkböcker och andra dokument där släktingarnas namn förekommer. Det underlättar väldigt mycket i början.

Lätt att komma igång

Det första du bör göra om du vill börja med släktforskning är att tala med dina levande släktingar. Spela gärna in samtalen. Dokumentera så mycket som möjligt om personerna de berättar om, deras familjer, personligheter, händelser, anekdoter. Samla ihop foton, och se till att dokumentera vem som är vem. Knappa in namn och årtal i ett släktträd online. Innan du vet ordet av är du fast och det går av sig självt.

Gör din del, lär känna dina förfäder

Vill du vara med att rädda Sverige och Europa? Ett enkelt sätt att börja är att lära känna och uppskatta ditt eget ursprung. Hedra din fader och moder och dina förfäder genom att lära känna dem och dokumentera dem genom släktforskning. På så sätt väver du ditt hörn av historieväven och bidrar till vår gemensamma helhet. Att hedra våra förfäder är en viktig del i att återta vårt land och att länge få leva i det. Gör din del. Det är dessutom väldigt spännande.

Klaus Bernpaintner
Halv upplänning, halv bayrare, hel civilingenjör och ekonom. Älskar naturen, släktforskning, min plats på jorden. Drivs av nyfikenhet och längtan efter frihet. Söker ständigt nya pusselbitar för att förstå tillvaron. Måste tvångsmässigt dela nya upptäckter med min omvärld. I ständig opposition mot det falska, onda, och fula - sökandes det sanna, det goda och det sköna. [email protected]
Från skribenten

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här